jag är i vecka 7. alltså väldigt tidigt i graviditeten och vill egentligen inte berätta än att jag är gravid för vänner o släkt. men på midsommar så kommer min morbror fylla 50år och det kommer va en stor fest och jag vet att det kommer bli mycket tjafs om jag inte dricker eller så kommer dom fatta när jag tackar nej till alkohol. ska jag berätta att jag är gravid fast det är så tidigt och risken för missfall är stor. eller ska jag hitta på någon bortförklaring som att jag har urinvägsinfektion och käkar antibiotika? va tycker ni vi ska göra ? (detta är vårat första barn)
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Jag och min sambo berättade i v11 till hans föräldrar och i v12 till mina. I v19 kommer vi gå ut offentligt med våran lycka 😊❤️
Första gången berättade vi för respektive föräldrar i vecka 6-7. Sen fick jobbet och mina bästa vänner veta efter vecka 12. Alla andra fick veta det när vi la upp bild efter förlossningen 🙈 Sen fick vi ett MA i Januari. Precis när jag börjat berätta för vänner. I början var det jobbigt att prata om. Men nu har jag inga problem att prata om det. Jag tror nånstans att missfall och MA sker av en anledning, även fast det självklart är väldigt tråkigt när det händer.
Och jag känner tvärtom. Jag berättade för några nära vänner och sambon berättade för sin mamma (så här i efterhand önskar jag att jag hade berättat för min mamma också). I lördags började jag blöda, i måndags gjorde vi VUL och fick konstaterat ofostrig graviditet/MA och i tisdags tog jag Cytotec för att driva ut resterna. Jag är glad att inte så många visste att jag var gravid för det är väldigt jobbigt att prata om det som hände och jag skulle inte palla att berätta det om och om igen. Inte än iaf. Och: hellre att folk inte vet om det innebär att jag slipper frågor om hur bebisen mår osv.
Hej, jag är gravid i v 6. Är väldigt nojig över missfall men försöker att inte tänka på det. Det jag inte roligt förstår varför väljer man att inte berätta för någon att man väntar barn ? Jag har berättat till både familj och vänner. Jag har en vän som inte berättade långt in i graviditeten, men när det väl var dags att föda då var barnet dött. Jag vill gärna veta varför man väljer att inte berätta. Känner inte att jag gjorde fel då jag berättade att jag plussade :)
jag och min partner gjorde misstaget att berätta för våra föräldrar i vecka 5. Vi blev utslängda på gatan, men bebisen är i gott skick och nu i vecka 17 så har våra föräldrar hunnit lugna ner sig en hel del i vilket fall som helst. Så det kanske var bra att vi berättade så tidigt i alla fall, så att vi slapp sova ute i vindskjul nu senare när allting börjar bli mer fokus på bebis, förberedelse för förlossning och liknande. Vi blev utslängda för att jag redan innan bestämt med mina föräldrar att ge mitt rum till min lillebror och min partners föräldrar är väldigt konservativa när det gäller utbildning, jobb, hem och liknande. Enligt dom ska man helst inte ha barn förens man närmar sig 30. jag och min partner är 19 och 20. Men nu har vi ett litet hem här och jag är jätte exalterad för barnet, både jag och min partner är lyckliga (förutom i vissa hormonsvägningar) Trots alla som varit emot oss och vissa som fortfarande skickar bilder på galjor så har vi byggt upp en bra och trygg tillvaro att låta vårt barn växa upp i.
Tillägg: jag har haft många kompisar (även av de närmaste) som gjort alla möjliga saker för att dölja sin graviditet. Jag känner fyra par som vid rutinultraljudet fått tråkiga besked med "abort" som följd och jag själv födde en dotter med missbildning och fick bo första månaden på sjukhus. En av de största sorgerna då var att livet med bebis inte började sådär perfekt som det gör för alla andra och som man har föreställt sig. När man väl kommer hem från sjukhuset och börjar prata med folk, då har alla haft sina bekymmer med svårighet att bli gravid, flertalet missfall, svåra förlossningar, sjuka barn o.s.v. Hade folk bara vågat prata om det tror jag allt elände hade blivit lite mer avdramatiserat och man skulle lättare kunna förhålla sig till eventuella motgångar eftersom de ju också är en del av livet. Vår dotter mår idag bra, vi är en lycklig och sammansvetsad familj, och vi är lite mer ödmjuka inför det som livet har att erbjuda. :-)
Jag var nog också gravid i v 7 när vi skulle ha firmafest med jobbet. Lögner såsom antibiotika, träning, eller köra bil visste jag inte skulle funka eftersom jag i alla fallen ändå hade kunnat smutta på något litet (vilket jag absolut inte ville som gravid). Alla är alltid misstänksamma så jag ville inte göra en grej av det, alltså "fejkade" jag. Jag såg till att hålla en öl i handen under mingeln, hällde ut lite när jag var på toa (men mest för min egen skull, vem brukar kolla hur mycket en annan har i flaskan?), vid middagen fick jag vin som jag fejk-smuttade av och efter ett tag var det någon som kommenterade att jag drack dåligt och då skyllde jag på huvudvärk och att jag därför för stunden föredrog vatten. De köpte ursäkten och ingen misstänkte något under hela kvällen..
Jag tycker du ska berätta för dom du vill när du vill, Skulle det bli missfall så är det skönt att någon vet så man får stöd. Vill du inte berätta på festen så hitta på någon vit lögn.
Dra en lögn som är godtagbar om du inte vill att nån ska misstänka nåt. Det är ju kanske inte alla där som man vill ska veta något så här tidigt. Lycka till med graviditeten!
Jag berättade för vännerna på midsommar när jag var beräknad till januari. Mådde så illa så jag var tvungen att småäta och jag var trött o behövde lägga mig tidigt så därför valde vi att berätta så behövde ingen spekulera. Men följ ditt hjärta o gör det som känns bäst för dig.
*snattran
Vilka vill du ska känna till om du får missfall? Dem ska/kan du berätta för. Om du inte vill berätta så hitta på en bra lögn/ursäkt. När vi berättat för min mamma så kunde hon inte hålla snattarn och berättade för min närmaste väns man när hon råkade på honom på stan 😢 Det var tydligen mammas stora nyhet och inte min 😡
Min första graviditet berättade vi i vecka 13, tänkte att nu är det safe, fick missfall vecka 16. Min andra graviditet var vi på ul v 12 och då valde vi att berätta för familjen och på jobbet. Berättade för resten efter rul. Jag var ganska stor tidigt men är glad att jag väntade till efter v 12, det var sjukt jobbigt första gången när jag berättat och sen fick missfall. Men det är upp till var och en när man vill berätta, vecka 7 är dock väldigt tidigt kan jag tycka. Visst du väntar barn, inte ett missfall men ca1/4 del av alla graviditeter slutar med missfall.
Jag förstår, dricker du "alltid" alkohol på fest annars så är det klart folk misstänker nåt när du tackar nej. Jag hade skyllt på tex antibiotika ja. En annan sån vit lögn jag dragit var att jag var lite hängig efter att ha lämnat blod på morgonen och därför inte ville dricka (sanningen var att jag SKULLE ha lämnat blod, men jag plussade samma morgon. hihi) Lycka till och grattis!
Tycker det är lite sorgligt om inte de kan acceptera att du inte vill dricka. Måste ju kunna välja det själv och inte behöva ha en "giltig" orsak till det. Men du kan inte påstå att du ska köra? Har annat dagen efter? Inte alls som vill bli hängiga efter en fest Förstår dig som inte vill berätta för hela stora släkten med en gång. Hade själv bara bestämt sagt att jag tänker inte dricka ikväll.. Lycka till!
Jag är också i v 7 och kommer helt enkelt vara den som kör. Nu är jag förvisso väldigt svullen (så fort jag ätit nåt så ser jag ut att vara i v 17) så om någon ändå fattar så tänker jag inte hymla. Visst, risken för missfall är som störst innan v 12, men den är inte överhängande.
Ok, råkade trycks iväg det lite för snabbt. Tips om du inte vill berätta är att hälls up vin från en flaska och i med alkoholfritt. Förutsatt att ni ska ta med alkohol vill säga. Köra hem?
Du ska göra det som känns bäst för dig så klart!!