I helgen ska den stora nyheten fram till föräldrar och svärföräldrar! Är så sjukt nervös så jag vet inte vart jag ska ta vägen? Svärföräldrarna är jag inte ett dugg nervös för men för att berätta det för min mor och far. Är rädd att dom säger att jag är för ung och att allt ska bli obehagligt.. Dock borde dom ha sätt detta ske eftersom vi har haft en långt förhållande. Men är endå rädd, speciellt vad min mamma ska säga. Om dom säger något så vet jag inte hur jag ska motsäga det. Vet ni någon som varit med om de eller har ni själva varit de? Vad ska jag säga? Jag kommer ju bli ledsen och arg.(har nästan förberett mig för de värsta)
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Haha, jo det tillhör ju. Jag har börjat tänka på när man får sy och sånt efter förlossningen det låter ju så otäckt/äckligt, och försöker sätta mig in i den situationen.. Har du börjat i någon sån där grupp, eller vad dom sa på mvc? Att man skulle skriva i sig vilken månad man skulle ha så får man gå på typ "möten" med andra som ska ha? Jag är ju så oroligt feg, men antar att det är väldigt bra att gå på såna?:s Kram
tack så mycket för alla era svar och allt stöd! Jag får försöka att stå på mig, min sambo försöker hjälpa mig med min nervositet. Det är så skönt att få skriva av sig här och få så bra svar och stöd från er alla, eftersom man inte berättat för någon så är det ingen som förstår mig, och sambon har ju inte förstått riktigt än att vi ska ha barn, men försöker förklara för honom så mycket jag kan, hur jag känner och hur jag mår. Men som sagt känns bra att prata med folk som varit med om samma sak. självklart är jag nervös eftersom jag är ung, det är en självklarhet! vissa dagar är jag super stark och vissa dagar är jag lite svagare. Men min sambo säger hela tiden att jag inte ska oroa mig och att jag kommer bli en toppen mamma, så får försöka lyssna på honom mer än vad jag lyssnar på mina tankar!
Hej känner igen mig i din situation! Jag va också jätterädd för att berätta för mina föräldrar att jag va gravid, var 19 skulle fylla 20. Mina föräldrar är väldigt ärliga och raka med vad dem tycker å tänker så jag va sååå nervös, såklart såg mamma på mig att de va nått jag inte sagt så inte kunde vi säga de till dem samtidigt heller då jag å mamma skulle till Ullared hela dagen å hon aldrig slutade tjata om att jag skulle säga va de va... Efter att jag hade berättat och gråtit av glädje förtvivlan å allt på en gång så sa hon bara, är de så bra? Ja sa jag då, de är de vi vill. Sen började hon le och tyckte de va härligt bara vi var glada så va hon de med. Mamma berättade sedan för pappa som låtsades inte veta när vi sedan berättade, han blev bara glad, tror dock de va för att han fått smälta de nån dag innan vi sa de själva annars hade nog agerat annorlunda😋 men som många sagt strunta i vad andra tycker om dem inte kan glädjas med er. Dem kommer älska barnet sen när de kommer!!
Jag fick mitt först barn när jag var 18, svärmor var glad över barnet men vidhöll samtidigt till hennes son att jag är ju så väldigt,väldigt ung.. Hon ville ha barnbarn men inte mig som svärdotter haha. Min mor flippade helt och henne har jag nu klarat mig gott utan de senaste 8åren. Hon ville tvinga till abort, och gav sig aldrig..så vi bröt allt. Väntar nr3 i sommar,fyllde precis 26, ångrar inte våra barn ett dugg. Hellre utan mor än utan mina barn. Och rätt som det är så blir de överlyckliga. Du är/blir 20 nu..en helt normal ålder att bli mamma på tycker jag.. Lycka till med allt,stå på er. Smitta av eran glädje på dem!
Jag är också 94 och blev gravid i 3e året av gymnasiet. Min pappa tog det helt okej, samma med mamma, dock så var min mamma besviken och tyckte att vi borde väntat (vart oplanerat) min lillebror som är ett år yngre protesterade och tyckte jag skulle göra abort, han pratade knte med mig och behandlade mig som luft i nästan 3 veckor. Svärmor blev chockad av beskedet och tyckte att "de va fortfarande tidigt i graviditeten så vi kunde göra en abort" Nu älskar alla vår lilla tjej och alla är glada :)
Var lika oroad över vad min mor skulle säga när jag skulle berätta för henne. Då hon är emot att skaffa barn tidigt. Men jag måste säga att hon förvånade mig, hon är den som varit gladast och stöttat mig mest under graviditeten :)
1katarina1: Jo det säger min sambo med, att vi inte ska bry sig om andra. Men mina hormoner säger ju annat om du förstår vad jag menar. CatPuss: Vi har varit ihop i 4½ år och bott tillsammans i 3 år. Jag fyller 20 i sommar
Min svärmor och min sambos bror tyckte inte vi skulle skaffa barn. När vi berättade att vi var gravida sa svärmor att hon vägrade vara barnvakt för det här problemet har vi skapat själva... Det är klart jag tog illa vid mig och kände mig ledsen över att dom inte kunde vara glada och stötta oss. Däremot tänker jag att det är vårt val och vi är faktiskt stolta och förväntansfulla, det är deras förlust om dom inte vill dela glädjen med oss! Ni har inre gjort detta för någon annans skull än er egna, därför ska du inte bry dig över vad andra säger... Även om det känns tufft när det är ens egna familj. Det viktigaste är att ni själva mår bra över beslutet och med tiden kommer de glädjas med er :)