Hur fungerar det med er insulinhantering? Alltså vem får ge insulin? Jag är vårdbiträde i hemtjänsten, alltså helt outbildad inom yrket. I några år nu har det varit så att alla som arbetar skall ha en delegering att ge insulin. Jag vill absolut inte ha det, och har lyckats ducka hittills. Nu har dock snaran dragits åt och nu kan jag inte längre hålla mig undan. Jag har sagt till min chef att jag inte vill ha, men hon säger att jag inte kan neka. Det får ta den tiden det tar innan jag känner mig mogen att skriva på papperet, säger hon, men jag förstår inte poängen. Jag kommer vägra att skriva på, de får ha ihjäl mig först och förfalska min namnteckning i så fall. Jag tycker att det är ett alldeles för stort ansvar, och dessutom ska jag plugga till hösten och vill gärna att mina nio "prickfria" år inom vården skall förbli så.
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Linah; vi har som sagt två omsorgstagare, bland flera hundra, som har insulin. Och det är inte någon av "mina", dvs jag känner de inte alls. Det tas ingen hänsyn till sådant, men du har helt rätt i det du skriver!
Osisen; jag är envis som en gammal åsna också vet du. ;-) Jag avskyr principen att bli påtvingad något när det egentligen skall vara frivilligt. Men visst har ni rätt, jag kommer ju att få lära mig och får rätt utbildning innan. Utbildningen är 2 hela timmar lång (wow!) Och ja, Osisen, jag kan också tycka att HLR hade varit mer matnyttigt, men nej, det är ju tydligen helt oviktigt.
Du kan som sagt aldrig påtvingas en delegering. Men det är inte så att du ska ansvara för den personens diabetes bara för att du ger insulin. Det som krävs är att du ska känna igen typiska tecken på lågt/högt blodsocker dvs att se om en människa inte mår bra. Du ska då kontakta sjuksköterska. Du bör även veta vad som är för lågt socker (ska inte ligga under 5 hos gamla människor) Så måste du kunna kolla blodsockret genom ett stick i fingret. Detta ska du få så mycket utbildning på så att du känner dig trygg med det, och det avgör du och ingen annan.
Jag kan ju tillägga att jag hade inte varit orolig om det var jag själv som skulle få insulin, det är värre när man har ansvar för andras liv och hälsa.
Det är rädslan att det ska bli fel på vilket sätt det än kan gå fel. Att pennan inte funkar korrekt, att man handhar pennan fel och omsorgstagaren får fel dos, att göra en bedömning när sockret går upp och ner hela tiden. Allt allt allt. Diabetes är, som du ju vet, en allvarlig sjukdom, och det kan skifta väldigt fort om medicineringen inte kommer i rätt tid. Jag tycker helt enkelt det känns otäckt.
StureMelie91; vad menar du med att en vikarie inte ska jobba utan en ordinarie? Jag jobbar i hemtjänsten, där är det ensamarbete som gäller. Ida86an; jag är ordinarie personal.
Busan; inom kommunen har man direkt inga lönesamtal, men på ett sätt har du rätt. Min chef sa för ett par år sen att om man nekar att ta emot en delegering så kommer det "synas på lönen". Idussen; jag tror inte att chefen kan säga upp en pga detta. På sin höjd omplacera, men det kommer inte heller bli aktuellt i mitt fall. Jag är alldeles för omtyckt bland kollegor, omsorgstagare och anhöriga.
En deligering är valfri man kan aldrig bli påtvingad den. Man behöver inte var utbildad för att få den men en sak måste ju ge utbildning innan. Jag var inte utbildandet jag fick min. Min arbetskamrat har jobbat i 20 år och vägrar ta emot deligering för sprutor. Det arbetsgivaren kan görs är att säga upp dig
Jag uppskattar ditt stöd (?), och jag förstår vad du menar. Men vi har två omsorgstagare som vi ger insulin. Och ca 10 personal i tjänst varje dag. Ingen omöjlig ekvation alltså. Dessutom, som sagt, så ska jag börja plugga i september så jag förstår inte varför de måste insistera på att jag ska ha detta när det ändå bara gäller några månader.
SbIn21; vilken tråkig ton du har nu. :-( Jag tror på mig själv, men inser också mina begränsningar och tycker att det är onödigt att riskera något. Jag tror att om fler hade den inställningen skulle antalet avvikelser vara mindre, tror inte du?
Oj, jag blir nästan förvånad.. Hos oss är det endast undersköterskor som får ge insulin, eller vårdbiträden som jobbat länge. Så är det på båda mina arbetsplatser, dessutom får man tjata sig till delegerar! Vad olika det kan vara.. Och känner du att du absolut inte vill så kan ingen tvinga dig, det finns alltid andra som vill som kan ge istället! Hoppas de löser sig. Kram på dig!
Jo, jag vet att det är frivilligt. Det är därför jag tycker det är för jäkligt att man ska känna sig tvingad. Jag TROR inte att jag skulle prickas, men det skulle kännas fruktansvärt tråkigt om det skulle hända något i samband med insulingivning, nu när jag har trivts så bra inom jobbet och mestadels har positiva minnen.