Ni som har ett barn, hur gör ni med nätterna? Delar upp dom sinsemellan?

Jag har en don på 3 månader. Jag har en underbar bokväg som springer upp och fixar ersättning och jag matar på veckodagarna och jag gör ersättningen på helgen då han matar! Tycker han är guldfärg som springer upp och fixar maten medan jag sitter kvar i sängen och försöker lugna sonen sen försöker ju han somna om då jag matar byter blöja och nattar om sonen igen

Mannen tar dottern som är ett år (vaknar 3-6 ggr per natt) och jag tar sonen som är 2 månader (helammar). När vi hade ett barn så vaknade vi till båda. Så 50/50

Tänk så olika vi kan ha det i vår föräldrasituation. Här har vi två barn, 2 år o 9 mån mellan (nu drygt 5 år resp 2,5 år). De har varit lugna barn men velat amma ofta på natten, särskilt den andra. Efter amning har de somnat om och när de hade slutat amma handlar det mest om närhet så då vaknar de nån gång på natten och vill komma till vår säng. Stora kommer själv, lägger sig o somnar om så henne märker jag knappt. Lilla får hämtas i spjälsängen. Jag hämtar i princip alltid eftersom jag vaknar lättast och inte ser poängen i att väcka den som sover när jag ändå är vaken. Tänker tanken ibland men stoppar mig själv. Kan vi somna om lätt nöjer jag mig så. När jag var föräldraledig tog jag hand om nätterna, sambon vaknar kl 5 och åker till jobbet vid 6. Efter 6 har jag alltid varit själv med ett eller två barn. Surt vissa dagar men man vänjer sig och hittar rutiner. På helgen tar vi varsin morgon, ibland tar han båda eftersom han ändå är morgonpigg ;-). Det är min lyx!

Olika med varje barn: Ettan - extremt krångliga nätter. Vaknade ofta, med 20 - 90 minuters mellanrum, var vaken 10 - 180 minuter och skrek mycket. Så man kunde stå och vagga i 2 timmar, lägga sig och sen börja om efter 20 eller 50 minuter lite slumpartat. Efter några veckor bröt jag ihop och sen körde vi varannan natt, oavsett vem som skulle jobba borta och vem som skulle jobba hemma (för - tro mej, jobb var det). Vi körde så tills hon sov hyggligt vid ca 3 års ålder. Med tvåan var det lättare, han vaknade någon/några gånger och då var det bara flaska + vagga 2-3 min. Så jag tog de flesta nätterna när jag var hemma och maken tog de flesta nätterna när han var hemma. När jag var trött så gick jag och lade mej tidigt (ca 20-21) med öronproppar och maken tog matning och liknande tills han ville lägga sig ca 22 - 23. Sen tog jag natten och efter kl 5 så var det makens tur igen, så vaknade barnet 05.30 så tog han och gick upp med barnet. Så fick båda rätt många timmar i sträck. (jag sov 20 - 23 oftast senare runt 24 - 01, sen sov jag 5 - 8, maken sov ca 22-23 till 05-06). Samma med trean, enklare att få att somna under natten, men vaknade hemskt tidigt och tyckte det var dag. Så den som tog natten fick sova kvar rätt många timmar ostört.

De första tre månaderna gjorde vi så att jag tog nätterna på vardagarna, medan mannen (som jobbar vardagar) tog nätterna på helgen. Vi gjorde så för att vi skulle kunna få vila ut båda två. Nu när bebis kan sova längre i sträck på nätterna så hjälps vi åt. En tar och byter blöja medan den andre ordnar mat (ersättning).

*Stylist = gå upp för att kissa

Min son är 3 år och jag har tagit alla nätter sedan han föddes. Har inga som helst problem med det. Går även upp tidigt med honom på helgerna och låter mannen sova. Nu har vår son aldrig varit speciellt jobbig på nätterna utan första året så var det amning som gäller sedan somnade både han och jag om igen. Nu är det mest gå upp för stylist och så. Jag känner si som så att om barnet hade gråtit hysteriskt på natten så hade inte jag fått ro att sova ändå - så varför hålla båda föräldrar vakna? Tycker det är viktigt att mannen får sin sömn som jobbar hela dagarna och sätter sig med datorn och jobbhelg kvällarna när han kommit hem. Det låter inte alls jämställt men så länge jag vet att min man skulle ta sonen om jag bad honom så känns det helt ok att ta allt. Min man blir absolut inte sur om jag skulle säga att nu får du ta sonen. Han skulle ställa upp bums! För att orka med så ser jag till att gå och lägga mig i tid på kvällen. Speciellt det första året när ma var uppe mycket mer på nätterna. Då la jag mig aldrig senare än 10 så att jag fick riktigt med sömn trots 3 timmars intervaller...

Jag är ganska lugn med att ta nätterna, tycker bara inte argumentet att man ska upp och jobba håller superbra i längden liksom..

när vi bara hade 1 barn var det 50/50 vem som tog sonen👍

sambon tar vår 1,5 åring på nätterna som vaknar mellan 1-6 ggr per natt och jag får sova med bebisen😉men låter sambon sova ut 1 dag på helgen💁🏻

Skulle kunna mala på om detta hur länge som helst, men ja, ni fattar kanske;)

Detta är så intressant tycker jag, hur snett det har blivit. Ju mer jämställda vi blir i samhället desto mindre jämställda blir vi i föräldraskapet. Vår barnpsykolog med 40 års erfarenhet pratar mkt om detta. Förr fick man barn och föräldrarna hjälptes åt med det lilla livet på nätter, oavsett om pappan skulle till arbete. Idag är pappans arbete heligt och ska därför få sova helt ostört. Tänker oxå på vad det gör med relationen pappa-barn..? Pappan arbetar, träffar sitt barn 2-3 timmar och sen ska pappan sova ostört. Vem är han till barnet då?

Dottern är snart 7 veckor och jag tar alla veckonätter eftersom jag ammar, pappan kör lastbil och börjar tidigt på morgnarna. Skulle inte kunna förlåta mig själv om han somnade vid ratten för att jag krävt att han ska ta alla blöjbyten och jag bara ska amma. På kvällarna är hon ofta ganska ledsen och då hjälps vi åt att vagga och bära. På helgerna tar pappan blöjbytena och jag kan få sovmorgon om jag vill, ett upplägg som funkar bra för oss ☺

Jag tog nätterna med mina söner. Pappan tog morgonen på helgen. Kommer att ta nätterna med bebis i magen med eftersom det är jag som kommer att vara hemma och mannen ska till jobbet. Jag kan ju vila och ta det lugnt på dagen.

Jag tar alla nätterna med båda mina tjejer. Men det för att mannen jobbar nätter. Hur man orkar? Ja man vänjer sig och leva på lite sömn😂 dock har mannen tagit barnen om dom vaknat tidigt så har jag fått sova len stund till.

Vi har än så länge ett barn men jag har tagit alla nätter. Först ammade jag på natten till han var 7-8 månader och sen var de så enkelt att jag vaknade, de gjorde inte sambon 😊 ansåg inte heller att jag behövde väcka han när jag redan var vaken. Sambon har nästan alltid tagit morgonen när han kunnat så jag fått sova vidare. Men sen hade det kanske varit skillnad om sonen vaknat jätteofta och varit supergnällig. Han har vaknat mellan 1-3ggr/natt och sen han var strax över året fick han sova i en växa-säng och då kom han in ajälv till oss och då vaknar jag bara till och sen som se direkt så de är inte jobbigt. 😊

Första månaderna tog jag kvällar och nätter med amning, maken får bära och vi turades om med blöjbyten. Nu då Lillan är 9 månader hjälps vi åt, men vi har inte mycket till nätter att ta, för Lillan vill bara samsova nu och jag orkar inte tjafsa så hon ammar och somnar vid 20, sen småsnuttar och sover mellan 22-05 bredvid mig sen amning och mys till 7. Om hon vaknar på natten hjälps vi åt, det är bara då hon vaknar och ammar som jag tar henne själv.

Jag tar nätterna här hos oss. Lillan vill bara äta när hon vaknar på natten (vaknar 1-2ggr per natt). Eftersom jag ammar gör inte sambon sån stor nytta på natten 😜 För min del är de ännu inga problem, men jag kommer säker ha nån breakdown någon gång 😂

Med vår lilla tar jag alla nätter, han är nästan tre månader. Ammar och han vill ha mat när han vaknar. På morgonen tar mannen båda barnen så jag kan sova ikapp. Med stora sonen började vi dela på nätterna ganska tidigt eftersom han vaknade minst varannan timme de första sju månaderna. Helt ohållbart för mig att lösa själv. Han sov dessutom väldigt korta stunder på dagarna. Mannen tar stora sonen på nätterna nu också men han går ju in till oss själv 😊

Vi har varannan natt, undantaget vid sjukdom osv. Lite flexibilitet får man ju ha 😉

Dels för jag har ammat på nätterna (tills de var 6 mån), men även om det hade varit ett flaskbarn så hade jag tagit det. För vår del var det mycket enkelt, min man vill inte ta morgonarna för han orkade inte. Sen när barnen har vaknat nån gång på nätterna, och inte är hungriga, utan bara vill leka så har jag fått sova. och hur jag orkat? Haha det är inte så mycket för att orka, man vänjer sig, det är inte så tufft eller jobbigt? Lite så är det när man är mamma, något man bara måste göra, tänk om man hade varit ensamstående, hur hade man klarat sig då? Det skiljer 16 mån mellan mina döttrar, och jag har aldrig tyckt att de jobbigt att ta de nätter och morgonar. Idag är stora 2.5 och lilla 14 mån :) Vi är nu sugna på en till liten :)

Samma här. Tagit alla nätter i fem års tid (har en femåring och en på 10 månader).

Får man fråga varför? Och hur ni orkar?

Tagit alla nätter och morgon :) även när dom blev 2 st