Hej på er fina mamisar och papisar 💕 Måste skriva av mig. Jag njuter just nu inte av mina barn 2,5 och 11 månader. Många gånger känner jag att jag mest vill försvinna. Bli 20 igen med 0 ansvar. Älskar givetvis mina barn. Men kan inte njuta av dem, är inte i nuet. Är så trött. Mycket viljor. Hus och hem. Samliv. Kompisar och livet. Mitt liv. Det rullar bara på. Känner mig som en robot. Är bara en mamma. Är inte Sofia längre. Vem är jag? Är jag viktig? Jag ska bara fylla andras behov. Tänker att ”när dem blir äldre blir det bättre. Men vill att dem alltid ska vara såhär små.. jag vet att jag är flummig. Men det är mitt huvud med. Idag grät jag hysterisk framför barnen. Allt var kaosartat. Min stora tjej skrattade åt mig och klappade mig på kinden. Jag känner mig ensam och värdelös. Men behövd att fylla deras behov. Vi har en pappa också som är en klippa och vi delar på allt och han gör allt för oss och tar både nätter och mornar och allt där emellan som hör till hus hem och familj. Men ibland vill jag bara sticka från allt. Men jag älskar dem villkorslöst så det kommer jag såklart inte att göra.. känner någon igen sig eller bör jag läggas in snarast…..