Jag är 17 år och vill mer än allt ha ett barn. Det känns som att ingen förutom min pojkvän stöttar mig. Min mamma kommer upp med 100 anledningar till varför det inte är bra, ekonomi, utbildning, boende osv. Jag pluggar mitt andra år på gymnasiet, min pojkvän har enbart grundskola men jobbat inom familjeföretag sen han var 2 år (19 år idag). Jag kanske också ska lägga till att han inte är svensk medborgare utan tysk. Hur klarar man sig som ung mamma? Jag har ingen inkomst, han får inget jobb och under pandemin har inte familjeföretaget kunnat hålla. Det känns hopplöst och ensamt. Var hos en barnmorska idag som min mamma ville att jag skulle gå till för att diskutera lite kring graviditet. Även hon tryckte upp i mitt ansikte att det finns en stor risk att soc tar barnet från mig på grund av att jag inte har någon inkomst. Hur gör jag?
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Dina resonemang kring att skaffa barn just nu är väldigt egoistiska. Ett barn ska ha bra förutsättningar gällande ekonomisk trygghet osv. Allt har sin tid. Du är ung den tiden går inte i repris, inte kul att sitta med en unge och vända på varenda krona var månad och bo litet. Tänk på barnet
Tyvärr har nog barnmorskan rätt. Håll ut tills du gått klart gymnasiet och jobbat upp en sgi. Börja gärna söka extrajobb nu så att du kan börja spara pengar och få erfarenhet på CVt. Jag jobbar på arbetsförmedlingen och det är verkligen så mycket svårare för ungdomar utan gymnasie att få jobb jämfört med de som gått klart gymnasiet (såklart finns undantag). Skaffar ni barn nu (utan jobb och utbildning) och inte har familj som kan stötta hela det ekonomiska åt er så kommer du tvingas ta stöd av soc för att överleva ekonomiskt (låter det som). Håller du ut tills du bara gått klart gymnasiet och jobbat upp en sgi så kommer livet bli så mycket enklare för er.
Och det här skriver jag inte för att vara elak eller nedvärderande, men du är faktiskt inte vuxen. Din hjärna är inte färdigutvecklad, det är några år kvar. Tänk vad som händer på de åren, så mycket du vinner. Betänk också om allt inte blir som drömmen. Det är sällan man tänker så innan. Tänk om du får ett barn med speciella behov? Klart kärleken finns där, men orkar du med det? Och det behöver inte vara ett barn med kromosomavvikelse, men ett barn med adhd, autism, epilepsi, allergi, kolik. Orkar du det? Orkar du med att inte sova på några månader för att allt är skrik och gråt? För så kan det även vara med ett helt friskt barn.tänk sedan tanken att barnet behöver något extra. Har du det? Ensam? För tänk om relationen faktiskt inte håller. ("Men vi kommer aldrig gå isär". Nej inte nu. Men tänk om.) Tänk på vad du utsätter sig själv för, men viktigast, vad du skulle utsätta barnet för. För ett barn kan du inte sätta på paus och säga "men jag orkar inte".
Nu skriver jag för att önska dig gott. Längta lite till. Använda den längtan för något gott. Utbilda dig, gärna på universitet, få ett bra jobb, ett stadigt liv. För vet du vad? Det är det bästa du kan göra. Kärlek räcker långt, men ibland räcker kärlek inte till. Det bästa vi kan göra för våra barn är att ha bra förutsättningar för att ta hand om dem, för barn kräver. Mycket. Vad ger då bra förutsättningar? Kärlek, såklart och absolut. Längtan. Men barn till föräldrar med eftergymnasial utbildning löper mindre risk för skador och sjukdom under barndomen, och det är en högre chans att de själva senare i livet utbildar sig vidare och därmed kan få en god levnadsstandard. Det vill du väl ge sitt barn? Du vill inte bara veta att ditt barn mår bra när det är ett gulligt och varmt litet knyte i din famn, du vill veta att det liv du ger den människan är bra om 30 år. Det innebär också att du vill att den människan ska se tillbaka på sin barndom med lycka. Kan du ge det nu? Som yrkesverksam kan jag berätta det här för dig. Blir du gravid nu så kommer det att anmälas till socialtjänst. Det måste det göras, för du är inte myndig. Du kan alltså inte vara förmyndare för ditt barn. Det blir antingen din mamma eller en person utsedd av Soc. Det är en ytterligare oro över att du faktiskt inte har resurser för det här. Barn kräver så mycket mer än kärlek. De kräver all din tid, all din ork, all din kunskap, och myyyyycket ekonomiska resurser. Du ska inte behöva prioritera om ditt barn ska gå i bra skor eller ha en varm vinteroverall. Har du tittat på vad sakerna kostar? Så tänk efter en gång till. Jag förstår din längtan, för det är den starkaste kraften på jorden. Men använd den till något gott, och skapa det liv som du faktiskt vill ge till ditt barn. Ett liv i trygghet.
Hej ! Kul att du har en önskan om att få barn! Jag tycker dock att du ska vänta ett tag, ett barn förändrar verkligen allt i ens liv, inget dåligt men ens prioriteringar kommer kretsa kring barnet. Du ska också veta att en relationen till partner även förändras, detta är något som alla mina vänner med barn samtycker till . Ni kommer inte ha tid att gosa och mysa så som ni gör idag, oavsett om man tänker " vi kommer aldrig låta det hända oss". Ni bör ha en stabil inkomst då barn faktiskt kostar en del, för jag gissar på att du vill kunna ge ditt barn det bästa i livet:) mitt tips till dig är att gå klart skolan, hitta ett jobb så du kan flytta hemifrån ( om du bor hemma) känn av hur det är att ha ansvar kring allt det ekonomiska på egen hand innan du tar beslut kring att skaffa barn, du är trots allt väldigt ung och har tid att skaffa barn. Gå inte miste om livet du kan uppleva innan barnperioden för den kan du aldrig ta igen när" barnen blivit stora ". Jag är själv 32 och fixk mitt första barn som 30. Har hunnit utbilda mig och resa mycket med vänner och pojkvän. Detta är verkligen en tid som jag uppskattar. Min syster valde att skaffa barn vid 20års åldern och hon säger än idag att hon önskar att hon gjort som jag istället, inte för att hon ångrar sina barn men för att hon aldrig fått uppleva den frihet att hon bara har sig själv att tänka på och kunna göra saker som att resa, festa och uppleva nya saker. Sen ska du veta att det stämmer att socialen kan ta ens barn ifrån en då föräldrarna inte anses kunna ta hand om sitt barn, ekonomin är en faktor för att barnen ska anses ha möjlighet till " ett bra liv". Gör dig själv en tjänst och avvakta. Har du någon i din närhet som har ett litet barn så be dem att få vara med ett par dagar och göra exakt det mamman gör, alltså gå upp nätterna när barnet gråter, etc. Det kanske kan ge dig en bättre inblick på vad det innebär att ha barn.
Du ser till att du har en bra inkomst under minst 8 månader, så du får upp din SGI. Utan en SGI så får du ut extremt lite pengar när du är föräldraledig. Jag antar att du vill leva som en vuxen när du skaffar egen familj = ha boende som du betalar med din lön/föräldrapenning, elräkning, mat på bordet, kunna köpa kläder ibland osv. Har du ingen SGI så får du ut ca 4500 kr/månad. Kommer det räcka till den standard du önskar? Passa också på att ta hand om en "nyfödd docka" ett par veckor, så du vet att du mentalt orkar med att vara vaken på nätterna och ändå ha energi till att sköta om ett barn på bästa sätt. Jag vet att man kan låna en sådan på socialen på vissa ställen, barnmorskan kanske vet mer? Jag antar att du redan passar barn för att tjäna extra pengar så du lägger upp ett sparkonto med sikte på ditt framtida familjebyggande + får erfarenhet av barn. Kanske kan du öka på det? Ju mer du umgås med barn, desto mer kommer du lära dej. (Förutom att du säkert redan börjat läsa in dej på barns utveckling och uppfostringsmetoder mm, så du är förberedd på det arbete det innebär att vara ansvarig för en annan människas liv, utveckling och mående i minst 18 år framåt) Så jobba på med att skaffa dej + pojkvännen ett jobb, samtidigt som ni förbereder er på bästa sätt inför graviditet och familjelivet. Bara ni kan veta om det är värt att leva utan marginaler.
Det du gör är att klara skolan och börjar jobba så ni kan klara er. För seriöst, du skriver själv ingen ekonomi, boende osv, så hur han ni tänkt? Skaffa barn och bara stå där. Det är ett mycket stort ansvar, det största i livet. Och du är absolut inte gammal och fixar du grunden så kommer du inte heller bli en gammal mamma.