Vet att ett år kanske inte är så mycket, men när man börjar försöka och blir hoppfull och allt är skoj "mellan lakanen" och försöker och försöker men inget sker.. Jag blir bitter, arg, ledsen och en massa andra blandade känslor så fort jag ser en gravid eller ett spädbarn. Hatar hur jag känner mig. Och min karl känner sig som om jag bara vill ha sex med honom för att få barn, men man känner sådan jäkla desperation?! Tänk om det är något fel på någon av oss? Jag vet inte hur jag skulle klara det.. livets mening är ju att få barn.. Ville bara skriva av mig.. om det är någon mer där ute som känner så..?
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Ringt gyn och ska in på undersökning om två veckor men enligt tanten i receptionen sa hon bara att jag skulle gå ner i vikt, för hjälp kommer jag knappast få annars. Så känner mig smått maktlös.. Har alltid varit överviktig och oftast aldrig mått dåligt över det, bara när familjen hackar på en om det hela tiden.. När man försöker och försöker och inget sker så orkar man inte.. I början på året tränade jag som sjutton och åt rätt och började med folsyra och läste massa man ska undvika och så.. Just nu känns det som att; kommer de ens kolla upp mig eller hjälpa mig?
Man behöver inte gå så långt som ivf alla gånger. Jag har något som heter PCO och detta innebär att jag har jättefina ägg men ingen eller nästan ingen ägglossning 1-3 per år typ. När jag ville bli gravid första gången gjorde vi en utredning där man kom fram till detta, jag fick då äta medicin i fen dagar (pergotime) för att framkalla ägglossning ofta är de med PCO lättvehandlade. Min dotter är nu 10 år och nu är jag gravid igen som blev till helt av sig själv eller ja lite slit var det väl 😜 men ge inte upp hoppet och dom någon sa tidigare säg till läkaren att ni redan försökt i ett år och vill kolla upp er. Lycka till ❤️❤️❤️❤️
Be din bror och pappa att sluta stressa dig.. du kan inte bestämma när du blir gravid.. min mosters man gav mig en jättespydig kommentar när jag mådde som sämst, jag bröt ihop! han visste dock inte vad vi gick igenom och när min mamma berättade blev han också ledsen.. efter det var det ingen som stressade oss eller sa något elakt.. våga bara visa att du blir ledsen.. annars kommer det att fortsätta. .
Här tog det ganska precis ett år, hade fått tid till infertilitetskliniken (har så oregelbunden mens) men fick lämna återbud då jag blev gravid :) Kämpa på!
vet inte hur snabbt jag skulle bli men trodde iaf efter ett halvår. har blivit stress det senaste för min bror och farsa är på mig hela tiden om jag inte ska skaffa barn snart..
gå dit nu.. det värsta som kan hända är att läkaren säger 'kom tillbaka i november' :)
har nog testat mig runt 10 gånger tror jag.. när man inbillat sig så testar man igen vissa månader och så..
vi har försökt sedan november förra året...
Tack för svaren :) Tror ni man måste vänta ett år eller kan jag redan höra av mig till dom nu?
förhoppningsvis så behöver ni bara den kickstarten vi behövde.. och som catpuss skrivrr.. stressen hjälper inte till.. den snarare stjälper.. :) jag vet.. lätt att säga.. jag blev jötteledsen och besviken varje gång mensen var srn och gravtestet negativt.. när jag väl blev gravid ville jag inte göra något gravtest.. det var sambon som övertalade mig..
CatPuss: Har aldrig haft någon nära vän, har bara en bekant idag så man har ingen direkt att "glädjas åt" så..... JaninaThersthol: Skönt att det släppte för er och grattis till graviditeten :) Slutade med skydd i början av november förra året.. har gått några gånger till gyn då jag haft ont i magen och mensen hoppat och haft sig. Han sa då att jag skulle höra av mig i november i år då det kommer att ha gått ett år då.. en annan läkare sa i somras att jag inte har ägglossning varje månad heller..
jag vet PRECIS hur du känner! Jag har känt exakt likadant.. vi försökte i över 2 år.. varje barnvagn var ett slag i ansiktet och varje bebis var ett stort hån mot mig.. vi gick till läkare för att kolla vad felet var.. det visade sig att jag inte har ägglossning varje månad.. jag fick tabletter för att få igång maskineriet, och vips så gick det.. är beräknad om 6 veckor. . hur länge har ni försökt? Har ni försökt i över ett år så gå till din gynekolog och säg att ni vill ha hjälp.. jag förstår din frustration..