Mår så extremt dåligt att jag vill göra abort och sterilisera mig så jag aldrig behöver stå ut med detta igen! Mår konstant illa så kan knappt äta, har världens jävla huvudvärk och de ända jag gör är att sova... Hela dagarna! Klarar inte ens av att gå ut med hunden så hon får kissa! Känner mig så värdelös och ingen förstår hur dåligt jag mår! Är snart i v.14 och har nu gett upp! Finns de nått man kan göra för att må bättre lr ska jag bara ligga i sängen o ruttna resten av tiden med?
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Kan förvarna redan nu så du också kan förvarna din sambo, om de e så att amning blir aktuellt för dig. Dels kan de bli ett helvete att få de att funka i början å de kan bli mycket frustration för mamman pga det, sen blir man också jäkligt trött av att amma. Lätt hänt att man somnar typ varje gång man ligger å ammar. De tar otroligt mycket energi innan man vänjer sig. Men passa på att sova då för de e jävligt skönt med dom små tupplurerna 😁
Ja jag har pratat med honom, han bad om ursäkt och sa att han agerade fel! Hoppas det inte blir samma visa om det skulle ske igen. ☺️
Vill tacka för allt stöd och för att ni fick mig inse att jag ska ta mig på allvar! Fick dropp och har nu fått lergigan och kan äntligen behålla maten! Tack ❤️
Var på akuten hela natten men allt såg bra ut, fick lite dropp o sen åka hem igen mår fortfarande lika dåligt men nu är det väl bara o vänta ut de 😞
Mådde fruktansvärt illa under andra graviditeten. Grät på kvällarna för att jag mådde så illa hela tiden å glömde hur de va att leva "normalt" utan kräkningar å illamående. Hade en 1 åring att ta hand om också så att ge upp va inget alternativ, fick gråta ut på kvällarna å tycka synd om mig själv då. Skulle jag ut å handla så fick jag tajma in de med kräkningar, gick vägar där jag visste att det fanns buskar å träd att gömma sig bakom, å när jag va framme vid affären fick jag kräkas lite fort (all ansträngning gjorde också att jag kräktes) för att sen skynda in å handla innan de va dags att kräkas igen. De va en hemsk tid, undrade varje dag hurijag kunde va så dum i huvet så jag satt mig i den sitsen. Sen att sambon heller inte alltid visade förståelse å gnällde på en gjorde de inte lättare. Tack å lov så gick det över iaf innan halva graviditeten hade passerat (sen kom istället andra saker att irritera sig på, som halsbränna, foglossning osv). Men jag vet att de e tufft, inga ord om att de e värt de för de e en liten bebis där i magen hjälper just då, de e bara ett mörker som man lever i. Illamåendet e så förlamande å tar över hela livet, allt e äckligt, alla lukter, alla synintryck, alla smaker å man blir verkligen deprimerad. Men hade som sagt en 1 åring så jag kunde inte ge upp, hur gärna jag än ville ligga i sängen bara å gömma mig å tycka synd om mig själv å sova bort hela dagarna, alla dagar. Kämpa på, man orkar mer än vad man tror.
Har försökt men alla säger jag ska avvakta
för att du bär ett oskyldigt barn inom dej. Och får du inte i dej något så borde du åka till akuten och få dropp... och mår du så att du vill abortera och sterilisera dej bör du åka till akuten och få hjälp
Har ringt runt överallt och ingen annan tar mig på allvar så varför ska jag göra det? 😞
åk in till akuten. Tag taxi om det behövs. Eller tag taxi till BM imorgon. Inget blir bättre av att du "ger upp" och inte tar dej själv på allvar. KLart att du ska få hjälp.
Det är ingen som tar mig på allvar och det tar all kraft jag har att ringa runt överallt så jag har gett upp! 😞
Pratat med bm och de bad mig komma på drop in imorgon, men är en bit dit och finns inte en chans att jag kommer orka gå, äter aco gravid men inte just nu när jag inte kommer upp ur sängen. Hoppas det går över av sig självt snart!
Du behöver få i dig näring! Pratat med bm? Tar du några vitaminer exempelvis aco gravid? Finns både medicin att få utskrivet och en del husmorstips mot illamående exempelvis ingefärsté men framför allt finns det ett medicinskt tillstånd som gravid då behöver man faktiskt läggas in för att få dropp och hjälp att komma på fötter igen.
O nu klagar sambon på att jag bara ligger o tycker synd om mig själv o inte gör nånting åt det! 😞 orkar inte!!
Ringde och de sa jag kunde komma på drop in, fick inte ens en tid. Igår åt jag bra men fick inte behålla nånting, idag har jag inte lyckats få i mig nånting, känns som jag ska spy så fort de kommer nära munnen. Men så länge jag inte försöker få i mig nått mår jag inge illa. Huvudvärken är de värsta, är helt skakis och så fort jag ställer mig upp känns de som jag ska svimma. Blir spännande o se hur det går imorgon då jag ska på drop in, har en känsla av att jag inte kommer klara av att gå dit 😞
Hej, förstår att du har jobbigt jag hade också det jätte jobbigt tills jag va i månad 4-5 jag spydde i en hel månad, gick ner mer än 11 kilo..kunde inte dricka en droppe vatten utan att jag spydde upp det igen.. och så var det så jobbigt för min familj att acceptera det för att jag är bara 17 år. . Så det va den jobbigaste tiden jag varit med om! Jag funderade på abort bokade tid och i sista sekund ändrade jag mig och bestämde mig för att behålla barnet. Och nu har jag en liten son på snart 3 månader och det är det bästa jag fått! Va stark :)
Ja de trodde jag var uttorkad så skulle koka vatten,socker och salt o sen dricka med sked! Men är ju aldrig vaken så får ju inte i mig nånting 😞 får panik orkar inte må såhär mer😞