Hej! Är kanske löjlig men är sååå orolig för att bli igångsatt på mitt sjukhus. Här får inte partnern vara med förrän 7-8 timmar har gått under en igångsättning. En bekant blev igångsatt med sitt barn men hade jätteont och var jätteledsen för att hennes man inte fick vara med henne trots att hon hade eget rum vilket har lett till att jag har ångest och svårt att sova för jag vill inte vara utan min sambo en enda minut. Någon som kan lugna mig?
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Får man fråga varför du ska bli igångsatt? Tänkte att du vet så tidigt att du ska bli igångsatt. Det kan ju hända att dom ändrat restriktionerna när det väl är dags för dig att föda 😊
Tack för era svar! Jag vet inte heller hur de kan sätta en sådan tidsgräns. Men enligt min barnmorska är det sådana regler. Min barnmorska är även kall som en isbit och tycker att det är katastrof att folk försöker dölja förkylningar mm för att vara med på förlossningar medan jag tycker det är självklart. Så jag har lite svårt att prata med henne men ska fråga henne om en månad om samma regler gäller vid igångsättning. Är bara allmänt jätterädd för att vara utan stöd på sjukhus, min sambo är den som har all styrka medan jag är en mes som låter alla köra över mig så jag behöver verkligen honom som stöd. Har till och med funderat på att chansa och bara föda hemma ensam ifall de säger att jag ska bli igångsatt.
Håller med xMariaX , hur kan de sätta en tidsgräns ens ? Jätte olika. För mig tog det lång tid men från att igångsättningen gav resultat (öppnades) så tog det bara 4 timmar tills bebis var ute. O ja jag är tacksam att min man var där , för när jag väl behövde honom så var det så skönt att veta att han var där. Tycker att du ska kolla med de igen och ställ frågor, du ska självklart känna sig trygg.
Märkligt att dom har en tidsgräns på 7-8 timmar, alla igångsättningar tar ju inte lång tid. Min andra son föddes inom 3 timmar från det att jag blev igångsatt. Jag födde i augusti och där fick pappa vara med hela tiden. Jag lider verkligen med dig, tycker det är oerhört skönt att ha stöd med sig. Oavsett så kommer det gå bra, sköterskorna och barnmorskorna brukar vara underbara 🥰
Jag förstår dig verkligen, jag är lite likadan. Man vågar inte alltid säga ifrån eller något. Men ett tips är att skriva ett förlossningsbrev, det gjorde jag och allt blev som önskat. Ibland kan det vara lättare att skriva ner än att säga det face to face. Men barnmorskorna är super snälla, iaf på huddinge sjukhus där jag födde. Ja precis, bor i Stockholm o det var inga problem. O på BB fick min mamma komma till entrén med massa god mat o gott till oss och vi fick även ta med lilltjejen så hon fick se henne genom fönstret. Också väldigt skönt. Om du har möjlighet att få föda på annat sjukhus så skulle jag rekommendera Huddinge, alla dar!
Jag förstår att det känns jobbigt. Jag tänker att det finns hopp om att reglerna ändrats till juli (för jag antar att det är pga corona). Vilket sjukhus är det? Finns det något annat sjukhus i närheten där rutinen ser annorlunda ut? Sen är det ju inte säkert att du måste sättas igång. Och om du ändå blir igångsatt så behöver det inte bli som för din kompis. Det är inte en regel att x antal timmar ska ha gått utan det handlar (oftast) om att man ska vara i aktivfas. Såklart vill man gärna vara tillsammans, men om tanken får dig att må så dåligt ta upp det med din BM. Det kanske kan göras undantag? Försök bena ut vad det är med situationen som får dig att må så dåligt. Är det att du inte tror du kan hantera smärtan ensam? Kolla kanske upp TENS. Är det att du är rädd att han inte ska hinna dit? Tänk hur han kan stötta dig bäst på avstånd. (Jag blev igångsatt i höstas efter att ha legat inne i 24h pga preeklampsi och min man fick inte vara med till det bedömdes som aktivt. Jag ger min förlossning 10 poäng av 10.)
Tack för ditt svar. Skönt att din man ändå fick vara där. Jag är tyvärr inte alls trygg med att vara ensam på sjukhus eftersom jag inte kan stå upp för mig själv eller säga ifrån om det skulle vara något. Funderat på att adressändra till Stockholm till och med, för där får pappan och en doula vara med från start till slut
Jag blev igångsatt pga vattenavgång utan värkar. Ja det gjorde svinont , minns inte själva smärtan men minns att det gjorde riktigt ont och har alltid fått höra att en igångsättning gör ondare än vanliga värkar då de är ”konstgjorda”. Jag fick ha min man med mig från att vi kom till förlossningen tills vi åkte hem från BB. Men kan säga såhär, jag blev igångsatt vid 20 och bebis kom 06.56 morgonen efter. Vi sov för det mesta, eller min man iaf. Han var vaken tills jag fick epiduralen vid 03. Då kunde jag äntligen sova, samla krafter tills det var dags. Så det enda jag kanske kan ”lugna” dig med är att man försöker sova så mycket det bara går. Självklart vill man ha ens partner som stöd. Men ni kan alltid köra FaceTime eller prata i telefon om du behöver det. Nu hoppas jag att det går fort för dig :) allt kommer att lösa sig. Innan du ens hunnit reagera så finns din partner där.