Har känt mig nedstämd orolig och ledsen den senaste veckan, det går inte över, det är snart en månad sen jag födde och jag känner sorg och det går inte riktigt att beskriva. Jag mår bara riktigt dåligt och vill bara ligga sova hela dagen men för barnens skull går jag ut i parken och för barnens skull sitter vi o leker. Men ångesten i bröstet går inte bort. Jag har inte en enda gång haft tanken att skada mig eller barnen men vågar inte söka hjälp för jag är rädd, de va en vän som sa vänta det kommer gå över säg inte till bvc hur du mår för dom gör en oroaanmälan över att du mår ”psykiskt dåligt” så soc kollar upp barnen osv... ni med förlossningsdepression som haft eller har hur har ni fått hjälp och vad har era symptom varit och stämmer detta? Att bvc gör så?
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Mrsroos tack dina du och ni andra för era fina o lugnande ord❤️ lilleman har tid kmorgon kl 9 för väg ing osv och ska prata med min bvc sköterska ❤️❤️❤️
Oroa dej inte för orosanmälan. Jag har fått ett flertal på mej från idioter till grannar som inte vet va som pågår. Eller hur situationer ser ut. Fick en anmälan på oss om den äldsta pojken på 8 år om att grannarna ansåg att han for sååå illa vad dom inte visste va att sonen va under utredning av bup o vi kämpade som djur för att få vardagen att gå runt och för att få syskon må bra i allt bråk som uppstod HELA tiden. Jag va påväg in i en depression o min man gick in i väggen..Jag blev sjukskriven en månad för att kunna återhämta mej o fokusera på att må bra igen. :) o som en annan skrev du kanske oxå behöver sjukskrivning från föräldraledigheten för att kunna må bra :) o oftast är det så att du inte riktigt kan sätta fingret på varför du mår som du mår. Allt har ju löst sej nu då stora pojken bor hos sin pappa o är hos oss lite när han vill. Jag menar oftast är det så att dom som gör en orosanmälan är folk som inte har något bättre för sej o antar saker som inte är sanna. Det sjuka va att vi hade ju redan kontakt med soc under själva utredningen o allt.. Så släpp den oron! Din bvc sköterska kommer inte göra nån orosanmälan på dej eller din man eller någonting:) ända gången dom skulle göra det är ju om barnen far illa tex undernärda, slagna ah du name it! Men du måste släppa det med orosanmälan det kommer INTE INTE INTE hända :) (btw hälsa din kompis att hon är dum som säger sådana saker till nån som har förlossningsdepression!) och som nån skrev supermom är du som går upp o leker med barnen o matar o badar o allt med dom! Du är stark! Men ibland kan man behöva prata av sej :) ring bvc imorgon! Kram på dej 💕
Jag förstår precis vad du menar, man vill inte känna att man tynger ner sin partner också. Den här graviditeten har jag ofta känt mig som en börda för min familj men min sambo vill att jag ska prata med honom, och jag kan nästan garantera att din sambo känner likadant. Hur som helst så tycker jag verkligen att du ska prata med BVC så att de kan hjälpa dig att ta tag i det här. Kanske får du bli sjukskriven så din man får vara föräldraledig ett tag, så att du kan fokusera på dig själv och på att må bättre.
Mandis jag vet inte har aldrig haft me soc o göra!! Så blev rädd vet inte va de innebär o få en orosanmälan heller
Mitt BVC hjälpte mig jättebra så jag fick snabb kontskt med barn och familjehälsan och fick träffa kurator. Fick även träffa läkaren på BVC som sa att det var förlossningsdepression. De skrev ingen orosanmälan, varför skulle de skriva det om barnen inte far illa? Jag tycker det är bättre att du får hjälp så du inte fortsätter som du gör. Man kan få väldigt mycket tips på idéer och hur man kan tänka av en kurator.
Ja lowhannah det är så jag känner, jag kan inte låta dom lida för att jag mår dåligt så jag vaknar gör frukost klär på lämnar hämtar städar lagar mat o går ut med dom, men inombords går jag sönder, jag går sönder, det är mitt tredje barn och dom här känslorna är en chock för mig, jag bet inte varför jag mår som jag mår. Jag känner mest sorg skulle jag säga, för att mina barn fått mig som mamma, en mamma som mår dåligt, dom förtjänar en mamma som mår bra, jag känner sorg för att jag inte hinner umgås med mina två flickor som jag vill för all tid går till bebis, jag märker att hon ”lilla” på 3 år är avis och inte tycker om när jag håller bebis, jag känner ångest för att hon kanske mår dåligt för att bebis är här, hon är lilsom inte längre vår ”bebis”. Gud alltså jag vet inte sllt är bara en hel jävla röra i mig. Jag säger ingenting till min man heller för vill inte han ska oroa sig. Jag vill vara stark för barnens skull
Det låter jättekonstigt att soc skulle gripa in bara för att du tar tag i ditt mående! Jag hörde aldrig nåt sånt när jag hade förlossningsdepression. Vår bvc-ssk var såklart orolig för MIN skull, hon ordnade läkarbesök och samtalskontakt och fixade verkligen allt det logistiska. Som någon annan skrev, ju längre du går med det, desto svårare blir det att ta sig ur. Jag känner så igen mig i det du skriver, att du gör saker enbart för barnens skull, det var anledningen till att psyk inte tog mig på allvar. De ansåg att jag klarade vardagen bra eftersom jag gick upp ur sängen, gjorde frukost, lämnade på förskolan, hämtade på förskolan, fixade middag och nattade. Allt det gjorde jag för mitt barn, jag skulle knappast låta honom lida mer än nödvändigt bara för att jag mår piss!
Jag gick hos psykolog på BVC efter att jag fått mitt första barn. Och jag har oxå gått hos psykolog som inte varit kopplat till BVC.. Jag har mått jätte dåligt till och från, det kommer ibland.. Ångest, oro och det känns som man lixom tappat livslusten på nått vi (inte så att jag vill skada mig själv eller någon annan). Jag har två barn och ett tredje på väg, går även hos psykolog nu.. Men nej det har aldrig varit tal om orosanmälan eller soc! Tror som de andra skriver att det är mer om barnen/barnet far illa. I ditt fall låter det som depression och det kan vara till stor hjälp att prata med psykolog! Man känner sig mycket lättare tycker jag iaf. Jag tycker du ska ta kontakt! Jag har bara positiva erfarenheter av psykologer! :)
Men herregud vilka svar du fått.. för det första din kompis är ju dum i huvudet! Tänk om alla människor skulle gå runt o inte söka hjälp för sjukdomar för dom kanske får en socanmälan på sej! Det dummaste jag hört! Såhär är det: bvc har när du kommer runt 6 veckor till bvc så får du göra en "måendeutredning" med frågor om hur du mår om du känt dej ledsen om du känner livslust o dyl. En sådan får man fylla i om man behöver prata med en kurator på tex vc oxå. Men denna gör du ju på bvc och får du då högre poäng på den enkäten så kommer dom erbjuda dej samtalskontakt antingen med en psykolog eller kurator.. förlossningsdepression är ingen anledning för att bvc skulle ringa soc. Däremot finns det idiotmänniskor till tex grannar som kan bete sej illa o socannälan hit o dit för dittan o dattan som dom tror är sant. Har varit med om det ett flertal ggr o ingen har tagit mina barn för mina barn mår bra. Och på dej så låter det som att dina barn oxå gör det:). Det är jättemånga som drabbas av förlossningsdepression och jag tycker du ska söka hjälp VIA bvc då får du hjälpen direkt o behöver inte gå via vc o hålla på o krångla. Ingen kommer göra en socannälan för att du söker hjälp för att du är deppig. Barnen får mat sömn tak över huvudet o kärlek, eller hur? Man får inte glömma sej själv!! Även om barnen kommer först man FÅR INTE GLÖMMA SEJ SJÄLV! Mår du bättre så kommer dina barn märka det oxå:) jag har tex bett om en samtalskontakt via mvc just nu då jag känner att allt är för mycket! Men ska inte ta mina problem på dej :) men ring bvc säg att du behöver någon att prata med för du tror att du kanske kan ha förlossningsdepression o skulle behöva prata med någon om det. lycka till nu!❤😙
Jag berättade för bvc o vi bokade in en tid med en psykolog. Men dem skrev ingen orosanmälan på mig o soc va aldrig inblandat. e nog olika beroende på kommun. Men jag fick hjälp o blev bättre o hittade glädjen o sånt igen till mitt barn. hoppas de går bra för dej