Hej! Jag sitter hemma och har panik eller ångest jag vet inte riktigt. Det är såhär vi väntar vårat andra barn om tre veckor ca. Vi vet inte om det blir en pojke eller flicka. Vi har en pojke sen tidigare och min längtan efter en flicka är så stor! Jag vet att det inte spelar nån roll egentligen men jag vill så oerhört mycket. Så mycket att ja nu googlar ihjäl mig för att hitta några små uns av hopp om att det kanske är en flicka. Men alla jag träffar säger att det är en pojke och jag blir mer ledsen för varje gång. Nu till min fråga är det nån som känner igen sig? Hur hanterade ni situationen?
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Tyckte det var skömt att läs att andra känt och känner såhär. Men för mig är det tvärtom att jag så gärna ville ha en pojke men på ultraljudet tyckte jag det syntes tydligt att det var en tjej. Vi frågade inte dock så helt säker kan jag väl inte vara. Men blev ledsen för det faktiskt. Kändes ju på ett sätt som att jag ”förlorade” den pojke som jag hela tiden föreställt mig. Och har svårare att knyta an till det jag nu tror är en tjej i magen
Hej, jag kände precis samma som dig. Sedan jag var 4 år har jag drömt om att få en flicka som ska heta Matilda. Vi tog aldrig reda på könet på någon av mina två graviditeter, första barnet blev en pojke. De första minuterna var jag besviken att det inte var en flicka men idag älskar jag honom så otroligt mycket. Andra gradiviteten sa magkänslan att det var en flicka men jag gick med inställningen att det var en pojke för att inte bli "besviken" igen. Men denna gång fick jag min Matilda 🙂
Du är sååå långt i från ensam! Jag har velat ha en flicka så länge. Nu har jag äntligen fått en flicka efter 4(!) söner. Jag hade väldigt svårt att knyta an med min 3e son kan jag säga o det är något jag skäms över idag men inget som är påverkat nu. o tro mig det är ännu jobbigare att redan ha 2 eller 3 söner o få höra men denna gången är det väl en flicka? Från alla håll o kanter. Denna gången visste vi att det va en flicka men ingen annan fick veta det. Va bara en kompis till mig som visste det. O när jag fick veta på RUL att det va en flicka började jag gråta.. Jag blev så jävla glad o jag skäms inte för att säga det. Fick veta på Lucia att det va en flicka så hon har faktiskt Lucia som mellannamn. Det är inte fel att önska sig en pojke eller flicka. O att hela tiden säga huvudsaken är att barnet är friskt. Absolut men skulle du älska ditt barn mindre om det visade sig att han/hon inte va frisk när den sen föddes? Nä tror inte det. Samma med kön. Om du önskar dig en flicka och du får en pojke skulle du ju inte älska honom mindre för det. Och som föregående skrev det finns inga tecken på att du väntar en pojke eller flicka. Det är bara skrock. Tror jag slagit hål på varenda sådan myt som finns med mina graviditeter. Och vet du? Jag älskar alla mina fina 4 pojkar och min fina lilla flicka precis lika mycket. Och det är okej att vara besviken över könet. Vi har sagt att skulle vi få ett barn till så ska vi ta reda på könet då med. Men när bebis väl kommer så älskar man dom mest av allt i hela världen oavsett om det är en pojk eller flicka. O se det såhär du har en pojk redan får du en pojke till tänk va kul dom kommer ha under uppväxten 😃 mina 3 minsta pojkar är födda 16,17 och 18 vet du hur mycket dom leker ihop? :) men kom ihåg det är okej att bli besviken. Gå o prata med någon om det är för jobbigt. Jag bröt ihop under denna graviditeten när jag va hos bm innan jag visste könet för jag va så trött på allas tjat om att det är väl en flicka denna gång? Nä gud nu ska jag inte tjata mer. MEN jag vet hur det känns! 💕
Hej! Känner igen mig i ditt inlägg. När jag var gravid med sonen tog vi reda på könet vid rul just för att jag behövde det mentalt och bearbeta. Och självklart älskar jag honom mer än allt annat men jag som liten hade sett mig som flickmamma så där av tog vi reda på könet för både mil sambo o jag känner mig så pass väl att jag behövde förbereda mig. Likadant denna graviditet kommer vi ta reda på kön bara för att jag ska kunna bearbeta det. :) hoppas att det hjälper något. Du är inte ensam!
Visst spelar det ingen roll om det är en pojke eller flicka men kan ändå förstå din längtan. Vi har tagit reda på könen på barnen på RUL. Inte för att veta om man ska köpa rosa eller blå kläder utan för att redan under graviditeten tänka ut namn och att fostret i magen blir mer en individ. Blev ställd med första barnet som visades sig vara en flicka då jag trodde det var en pojke, hade ”pojkmage”, inget illamående osv. Min sambo var väldigt tystlåten och erkände inte riktigt att han var lite ”besviken”. Han har föreställt sig att man får vara mer överbeskyddande med en dotter och var orolig för det. Andra barnet är en pojke och märker igen större skillnad mellan graviditeterna. Så tror inte på det där med ”flick”- och ”pojkmage”. Min sambo är glad och pratar om ”när han kommer”. Kul att ha en av varje och kan förstå att man identifierar sig lite mer med sin egna könstillhörighet. Dock tänker jag fostra mina barn på lika villkor. Tänker inte tillåta att min dotter blir en ”duktig flicka” som ska se efter sin yngre bror just för att hon är flicka, en roll som mina föräldrar gav mig under min uppväxt. Det med könsroller är så otäckt rotat i oss alla utan att man reflekterar över det. Men jag förstår din längtan efter en dotter. Sluta googla är mitt råd, det där med ”tecken” på flicka eller pojke stämmer inte. Försök att rikta tankarna på att du bara är någon vecka ifrån att få träffa och lära känna en ny liten unik människa.