Hejsan, jag måste fråga alla där ute hur eran manliga partner tog det då ni blev gravida. Min sambo är världens finaste och jag vet att han skulle klara pappa rollen galant. Men han tror inte det :(Han har lite dåligt själv förtroende och ibland sviktar självkänslan. Han tror inte han ska kunna uppfostra vårt barn på ett bra sätt. Men jag känner honom sååå bra och vet att han kommer klara detta galant, den dagen då de sker. Tänkte höra med er där ute hur era partner, manliga har tänkte innan graviditeten, under och efter? Och såklart är det ju en sak vi kommer göra tillsammans. Uppfostra barnet osv... men vill ha massa hjälp och råd.
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Vad tråkigt att höra att din kille har så dåligt självförtroenden när det gäller att se sig själv som pappa. Hoppas kärlek och mer pepp kan få honom på bättre tankar om sig själv. För ingen är perfekt, och föräldrarollen är något man får lära sig, inget som man bara ska kunna. Lycka till
Jag tycker det låter som ett tecken på att han kommer bli en bra pappa! Oron visar att han bryr sig, förstår att det kan bli kämpigt och vill väl,. Min sambo var också jätteorolig i slutet av graviditeten, han trodde att han inte kan bli en bra pappa för att han själv växte upp utan pappa,. Jag och min mamma är överens om att han är den bättre föräldrarna av oss två 😉
Mycket vanligt att den blivande pappan känner sig osäker då det är nytt och det tycker jag är ett positivt tecken ändå :-) Han bryr sig och vill vara en sådan bra pappa som möjligt och därför tvivlar lite på sig själv men oftast så kommer det mesta av sig självt då barnet kommit till världen ❤️
Alla känner väl så någon gång?!?! Både jag och min sambo gjorde det. Det är ju en stor ny grej som händer i livet klart man blir lite nojig. Har en kompis som i panik började googla "unga föräldrar" och fick upp checklistor med allt som kunde vara bra att tänka igenom innan bebisen kom, tex ska du bo kvar hemma, kan du hitta extrajobb, ska du gå kvar i skolan osv. Han var 28 år :)
Måste säga att det i min värld låter som ett tecken på att han verkligen reflekterar och bryr sig om hur han kommer vara i sin roll som pappa. Är övertygad om att de flesta, män som kvinnor, behöver tid på sig att ta in och ställa om sig till det nya liv det innebär med graviditet och efter att barnet fötts. Så länge man pratar med varandra och är öppna för varandras tankar och känslor har man åtminstone skaffat sig en stabil plattform. Det är väl kanonbra att han pratar om sin oro, något jag tror många män skulle kunna ta lärdom av (lätt generalisering😉). Stort grattis och lycka till!
Min första tanke när jag läste detta är, vill han ha barn? Enligt mig och mina tankar så: vill man ha barn med sin partner så tar man det som de kommer. Alla växer in i föräldrar rollen. Ingen vet hur det är förrän man har barnet i famnen, alla klarar det! ❤️. Min man har aldrig haft tankar om att han inte skulle vara en bra pappa eller dyl, snarare jag som haft mins hormonella tankar och press från andra att jag inte ska vara den dära ”perfekta” mamman som ” alla ” strävar efter, den känslan kom när det närmade sig, men försvann när bebisen var i famnen.