hej! har en helt fantastisk son på 6 snart 7 månader. När han är hemma är han ganska krävande men glad, jollrar och har bra ögonkontakt, men direkt vi träffar folk, kan vara syskon eller våra föräldrar som vi träffar ca 1 gång / vecka (gäller även helt okända personer) drar han ihop hela ansiktet och börjar skrika hysteriskt när dom tittar på honom eller ännu värre pratar med han. detta har pågått sen han var 4 månader men mellanrum för sämre och bättre perioder men skrikandet är ganska extremt och kommer som sagt oftast bara av att någon tittar på honom., är det verkligen vanligt att bebisar är så kännsliga ? och att det pågår under så lång period?
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
det är så svårt att inte känna besvikelse när det bara är mitt barn som är så extrem, det har pågått i snart 3 månader så man börjar bli lite less denna rädsla :(
kännsn hoppfult att det är fler som varit i samma sits som det löst sig för :)! det skulle kännas helt okej att pojken blir blyg men just att han skriker så öronen exploderar och tårana sprutar direkt någon tittar på honom känns ganska tungt :/ varje dag är jag lika hoppfull att det ska släppa men man blir lite besviken eller less nör man ser att det är lika illa som allti ( är inte pojken jag blir besviken på såklart utan mig själv )
man blir fort osäker på sig själv och fundersam om nått kan vara "annurlunda" med grabben när han reagerar så extremt men tiden får utvisa vad som är......
tack så mycket för din solskenshistoria så känns det just nu när man läser att det kan vända! man känner sig så maktlös och dålig som inte kunnat ge sitt barn den tryggheten som dom behöver men får försöka tänka att det är en fas som man inte direkt kan göra så mycket åt....:/
Dottern var likadan 5-ca 7 mån: livrädd för ALLA som typ bara tittade på henne (utom mig o pappa). Sen gick det över lika fort som det kom och nu vid ett år är hon totalt oblyg och 'älskar alla' 😂
blah stryk ena ordet där såklart..
Jag förstår att du blir osäker men det är säkert ingen fara :) Låt folk vara förvånade hur förvånade de önskar :p
absolut barnen ska få vara som dom vill! :) men många blir så förvånade av hur extremt rädd han blir när dom tittar på honom / pratar så man blir lite osäker och när det redan började vid 4 månader :/ men ska avvakta ett tag till o se om. det ger med sig :)
Ja exakt! Nä jag tror det är normalt, det hänger säkert ihop med att bäbisen kan se omvärlden på ett nytt sätt, bättre syn och förståelse och sånt, personligheten spelar väl också roll, det är ju nån fas vissa barn får. Sedan tror jag för min dotter att hon vill utforska i sin takt, vill hon observera innan hon ska va 'social' och interagera så får hon göra det! Och du känner ju din pojke mest, men om du verkligen är orolig så tala med din bvc sköterska så ska du se att hon säkert lugnar ner dig :)
jag känner igen mig! pojkens mor och far föräldrar springer alltid frammtill honom fastän vi sagt att han först får sitta i vårat knä och spana in läget, för så har det ibland fungerat att han vill söka kontakt när hab känner sig redo. försår inte varför han är så extrem rädd\ blyg vi har ju träffat lagomt mycket folk aldrig någon berusad person eller någon som skrämt honom utan han blev bara jätterädd för alla vid 4 månaders och det sitter fortfarande i. det som jag tycker är "konstigt" är att det går bra att vara nära andra människor så länge dom inte söker kontakt med honom? är detta någonting som jag borde kolla upp? tänkte om det är någonting som inte är "normalt" ??
Tyckte det var jättejobbigt när folk insisterade på att hålla henne trots gråten och sa du vet... 'hon får lov och gråta det här är enda sättet hon kommer över det snart blir hon tyst' detta är då folk som är 40+are och tycker att bäbisar ska gråta hysteriskt bara för att de ska vänja sig vid dom... jag själv håller inte med om detta, för fortfarande är hon inte trygg med samma personer som försökt denna metod. Hon är snart 8 månader
tack för svar! hoppas att det då slöäpper snart äevn gör min pojke, han har haft denna period i drygt 2 månader, iblnad går det bra med främmlingar / bekanta men iblnad skriker han hysteriskt för allt och alla. Men om andra barn är runt honom brukar det gå bättre, han kan sitta nära andra vuxna/ barn det är när dom vuxna tittar en stund på honom eller pratar som skriken kommer.
Detta var mellan hon var 4-6månader.
Min dotter hade också en sådan period,den höll i i nästan 2 månader men hon grät inte åt alla, främlingar gick ofta bra men om nån släkting(som hon även träffa minst 1 gång i veckan) kom för nära eller ville hålla henne då börja hon grina... Men detta släppte och nu är hon mest tystlåten när hon inte är bekväm
tack för svar! hoppas verkligen det släpper även för min pojk när han börjar fsk vi är flera gånger i veckan på öppnaförskokan så han träffar ju folk :) är värst när vi far till någon där han är enda barnet då skriker han i högasky direkt någon tittar /pratar med han när det är andra barn runt om brukar det gå bättre och barn får komma jättenära utan skrik