Hej! Jag läste ett inlägg i familjeliv där någon gått på sitt första ultraljud i v16 och sett att fostret dött redan i v7 och är nu livrädd för att det ska ha hänt eller hända mig. Hur vanligt är det att det händer? Är i v10 och har ultraljud den 30e september. Jag är i grund och botten en ganska ångestfylld och orolig person redan sen innan min graviditet.
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Förstår dig verkligen, var också sjukt orolig under non graviditet och läste (tyvärr) också om hemska saker som kan hända. Grejen är ju att hela livet är ovisst och som förälder kommer det alltid att finnas något att vara orolig över. Nu är det missfall och sen när barnet är fött kommer oron om plötslig spädbarns död och sen efter det kommer annat. Så det bästa är att acceptera ovissheten som finns och oron som kommer av det och lära sig att hantera det. Om det behövs kan du ta professionell hjälp för att hantera din oro och ångest.
Du har ett väldigt sent första ultraljud - klart förbi "den magiska gränsen" på 12 veckor där missfallsrisken minskar drastiskt - så det är mycket mindre troligt att du får vara med om det tråkiga beskedet på ditt ultraljud än någon som har första ultraljudet i vecka 12-13. När barnet dör i magen tar det i regel en stund, ibland kortare och ibland längre, innan fostret stöts ut (enligt 1177 kan det dröja "flera veckor") så det kan så klart fortfarande hända, men i ditt fall skulle det vara massiv otur - en kombination av sen fosterdöd OCH att kroppen tar lång tid på sig att göra något åt det. Förstår oron ändå. Det ÄR ångestladdat med den där första tiden när man inte vet om graviditeten kommer att gå vägen eller inte, avskyr det, men det är bara att hålla tummarna och försöka att inte tänka för mycket på det. Är på min andra graviditet och klarade mig nyligen förbi första ultraljudet utan anmärkningar och det är ju inte utan att man drar en lättnadens suck - innan man börjar oroa sig för att något ska upptäckas på nästa ultraljud, eller att barnet ska födas för tidigt, eller att något ska gå fel vid förlossningen, eller plötslig spädbarnsdöd ... osv. osv. i all oändlighet. Det tar aldrig slut på saker att oroa sig över med barn, man får hitta metoder att hantera sin oro. Den stora majoriteten av alla graviditeter går trots allt bra.
Jag är också gravid i vecka 11 nu och har gått igenom 2 st missfall, 1 missed abortion som du pratar om och en ofostrig graviditet. Eftersom jag har haft dessa 2 innan fick jag göra ett VUL i vecka 7 och såg då hjärtat slå men är fortfarande lika orolig och rädd. Ska nu göra ett privat ultraljud om nån vecka för att se hur det ser ut. Men som jag har förstått så är det väl inte så jättevanligt med missed abortion även om det förekommer men min barnmorska sa att om det skulle hända så finns det en anledning till det. Vet att det är jättesvårt men försök att tänka så tills du ska på ultraljudet.
Kolla med din bm och undvik forum om du är orolig - man blir oftast mer orolig av att läsa vad andra skriver och familjeliv är en helt oseriös källa till kunskap. Missed abortion kallas det du läst om. Att det hänt någon annan har inget med din graviditet att göra. Kram