Hej på er! Är i v. 32 nu och på sånt förbannat dåligt humör hela tiden. Min partner är som tur inte i skottlinjen (helt tvärtom faktiskt) för min pissiga attityd men däremot min konflikträdda frånvarande chef och min prestigefyllda kollega som skiter i vem han trampar på, sålänge han kan klättra på karriärsstegen. Jag har haft det väldigt enkelt innan min graviditet att bara rycka på axlarna och fortsätta med mitt eget men nu blir jag tokig.. Jag har ändå försökt googla lite tips och tricks men det jag får upp är motion (jag har foglossningen från helvetet och skriker när jag reser mig från sängen), se till att få 8 timmars sömn (någon annan som har ett kissmaraton 17 gånger under natten och ska jobba som vanligt under dagen?) samt hitta på roliga aktiviteter med vänner (hej hej coronakristider). Jag får micropsykbryt emellanåt på dessa människor, speciellt min arroganta kollega som jag tyvärr har under upplärning som viftar bort mig med ett "jag kan redan" trots att kompetensen är bevisligen obefintlig och min chef som flyr så fort jag försöker få hjälp med något eftersom han inte vill sätta sig i en situation där han kan råka stöta sig med någon. Jag får bita mig i tungan dagligen och sliter mitt hår men känner att tålamodet verkligen tryter. Det har råkat slinka ut några syrliga kommentarer från mitt håll emellanåt men jag försöker hålla mig. Jag har som sagt varit duktig på att bara sopa detta under mattan och gå vidare med mitt liv innan graviditeten men nu bara går det inte. Jag fastnar, blir irriterad och känslan och frustrationen biter sig verkligen kvar. Det går åt så enormt mycket energi på att bli förbannad hela tiden att jag blir förvånad över mig själv. Jag förstår att det är en kombination av att jag känner mig både hormonell, tung, med ryggont plus ofrivilligt hemmajobb där jag inte ens kan ta en promenad utan att känna ett enormt sug efter en permobil... Hjälp! Jag behöver tips på hur jag kan bryta min irritation mycket snabbare. Hur gör ni för att bryta fokus? Speciellt i tider som dessa? Slår igång en film? Läser en bok? Hur gör ni? :(
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Tack så mycket för ditt svar!! 🖤 Det gör mycket att läsa att jag inte är ensam.. Jag blir helt jävla galen på mitt jobb just nu. Kanske är det lite semesterdagar man borde ta ut egentligen.. :( jag kan tänka mig att mina kollegor säkerligen är lika trötta på mig som jag är på dom.
Hinken jag är sååå med dig där, var väldigt upp och ner i humöret i början av min graviditet men sedan blev det stabilt. Dock kom de tillbaka strax efter v 30 någon gång, jobbar på kundservice och kände för varje dag som gick hur tufft det var att ta skit från otrevliga kunder och hur stubinen blev kortare och kortare, värsta är att man inte kan släppa det. Man är arg och bitter en hel dag. Tror de beror delvis på hormonerna, men även som du sover jag väldigt dåligt med kissmaraton, foglossning och nu senaste veckan även en jäkla ryggont pga av att min mage blivit så tung. Jag tog semester en månad innan bf vilket jag nu är jäkligt tacksam över så min man är den enda som får stå ut med mitt humör. Man förstår nu varför gamla människor är så bittra, de är fasen inte lätt att vara glad när man har ont överallt. All oro med Corona hetsen gör inget lättare heller för humöret. Har tyvärr inga tips till dig som du eg efterfrågade, men du ska veta att du inte är så ensam! Snart har vi våran lilla pluttis hos oss, så det finns ett ljus långt ner i tunneln
Kan låta larvigt, men att andas i fyrkant (googla på övningen). Funkar både vid ilska och stress. Ett sätt att stänga ute omvärlden. Kanske ta ett bad, om du har tillgång till badkar. Tänka på att snart får du träffa den lilla bullen du har i ugnen :)