Hej jag är 20 år och väntar mitt första barn. Var på kub ultraljud i måndags och fick se en vild liten baby. Tårarna rann o jag kände att from nu kommer jag strunta i vad andra tycker. Efter jobbet den dagen åkte jag o sambon (25år) till hans mamma m respektive o berättade nyheten, de blev överlyckliga o glädjetårar sprutade från alla håll. Därefter åkte vi till min mamma som jag står otroligt nära o berättade. Där var reaktionen motsats till de andras. Hon blev ledsen besviken och upprörd, skällde på mig o sa hur dumt allt var på alla sätt. Jag känner mig så ledsen o nere o kan inte riktigt glädjas i vad som växer i mig, vill nästan inte berätta för någon mer i släkten då jag är säker på att några till får samma reaktion. Någon mer i samma situation? Tips? Vad som, som kan pigga upp Linda
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
väntar vårat andra barn nu. alla blev jätte glade när vi väntade våran son och jag var 19 år när jag blev gravid. och nu med andra barnet samma relation fyller 21 i september. Min makes bror fru är avundsjuk och svartsjuk på oss men jag bry mig inte så mycket, lite jobbigt när hon säger att det är dyrt att ha barn när maken öppnar numen och säger något stolt om sonen eller vad vi har köpt eller något sånt.:)
Tack så jättemycket för alla fina ord och pepp! Trist att höra att fler haft som jag o även värre reaktioner. Men verkar ju ha blivit bra i slutändan iallafall! Jag pratade just m min bror o berättade han tog det positivt o blev arg när han hörde om mammas reaktion så nu känns allt mycket bättre! Skulle vara kul att få lite mer kontakt m unga föräldrar då jag inte känner någon :) återigen Tack så mycket 3
Vill säga att alla var chockade över graviditeten då jag var så ung och ff gick i gymnasiet. Min man är dock lite äldre (26). Idag älskar alla vår lilla tjej och är så glada att vi väntar en till. Tror din mamma blev nog mer chockad och tagen på sängen eller vad man ska säga. Du är ung ja, du är hennes dotter, ge henne lite tid, när man är chockad kanske man inte alltid reagerar på de sätt som den andre förväntar sig och inte heller säger de rätta orden
Blev gravid som 18 åring, mamma tog det relativt bra, min ett år yngre bror då tyckte att abort skulle göras, snackade inte med mig och behandlade mig som luft i nästan 3 veckor. Svärmor tyckte abort skulle göras. Idag är vår tjej 8 mån och jag har blivit 20 år gammal :) med en till bulle i ugnen ;)
Min mor var likadan när jag berättade som 18åring, hon slog mig och bokade tid för abort.. Jag sket fullständigt i hennes åsikt och har idag två fantastiska barn och ett tredje på väg. Min mor har jag inte talat med sen 2007 och jag kunde inte brytt mig mindre. antingen så vänder din mors åsikt när hon fått smällt nyheten litegrann eller så blir ni stark som familj utan henne. Gläds åt ert barn och skit i alla åsikter. Ni klarar detta galant. Makens familj verkar stödja er så dela er glädje med dom! Stort lycka till med magen!
Jag lider med dig men är glad för din skull för lilla bebisen! Så tråkigt att din mamma reagerade så, livet tar ju trots allt ibte slut för att man får barn! Man kan plugga och jobba ändå! Det är en ära att få bli mamma och man klarar så mycket mer än vad man tror! Du ska se att när lilla bebisen är här och mormor får se hen för första ggn så kommer hon att ändra sig! Styrkekramar till dig och försök glädjas! Ni har trots allt skapat ett litet mirakel!