Så rädd för att föda

Jag kommer lite sent med min kommentar här och du har säkert redan fått svar. Jag ligger några veckor före dig och kan nog lugnt säga att jag har förlossningsskräck. Vår första barnmorska viftade bort det som många andra här gör med frasen ;Du växer in i tanken. Du har inget val sedan. Detta gjorde mig väldigt ledsen och mer orolig. Som tur var fick vi en ny barnmorska som tog min rädsla på allvar. Jag väntar nu på en remiss till en psykolog för att komma fram till vilken förlossningsmetod som kommer att passa mig bäst. Ta upp detta med din barnmorska och stå på dig! Du kanske "blir van vid tanken" ju närmare förlossningen du kommer, men du ska INTE gå runt och må dåligt över detta. Eller vara rädd för den delen. Lycka till! :)

Andra har kommit med bra tips till dig, men jag kände likadant som du och mer nervös blev jag ju närmre bf jag kom.. sedan hände någonting, jag orkade helt enkelt inte vara gravid mer så jag hann inte oroa mig för längtade så efter att det skulle vara över 😅 när värkarna satte igång och jag förstod att det var dags kände jag bara ÄNTLIGEN!! Ingen rädsla alls. Jag hade dock kontakt med psykolog under min graviditet så pratade kring min rädsla innan med. Finns väldigt bra hjälp att få så tveka inte att ta upp med din BM. Det kommer gå bra ❤

Oroa dig inte! Din förlossning kommer att gå bra, med tiden kommer du att bättre vänja dig vid tanken på förlossning. Tänk på att man oftast bara hör de värsta förlossnings berättelserna och mer sällan de lättare och bra. Prata av dig din rädsla är mitt tips.

Jag var också jätterädd! För allt möjligt 😪 Fick gå och prata på auroramottagnkningen och fick kontakt med en psykolog på föräldrar-barnhälsan :) det hjälpte inte min rädsla dock för ”det kunde ju hända saker ändå” trots att det inte är vanligt! I slutet av graviditeten så blev det helt annat och jag kände att jag knappt kunde vänta på att det skulle komma igång! När förlossningen var igång så kändes det hur bra som helst och kändes som om jag verkligen var gjord för det! Dock så tog det lång tid och bebis ville inte komma ner och fick en infektion osv så efter 2 dygn blev det akut KS men det gick också helt galant 😁 Det du också kan göra är såklart att överväga kejsarsnitt också om det inte blir bättre med rädslan inför vaginal förlossning :) och överväga för och nackdelar med dom båda🤗 Man ska inte behöva må dåligt inför förlossningen❤️

Ett tips är att läsa boken "Föda utan rädsla" Kommer inte på vad författaren heter.

Jag var också jätterädd i början av graviditeten. Kunde inte höra på när mammor pratade om sina förlossningar och ville inte tänka på det. Men för mig släppte rädslan när vi var på en föreläsning om förlossningar. Det viktigaste jag fick med mig därifrån var att en förlossning är väldigt individuell och att många som pratar om sina upplevelser ofta överdriver. Och ärligt talat det jag kommer ihåg mest från min förlossning är det som var jobbigt, men det var inte så illa som jag trodde det skulle vara från början. Men som tidigare personer har sagt, prata med din BM det finns mycket bra stöd att få. Lycka till!

För mig blev det inte lättare med tiden. Be om att få aouroa samtal via bm

Vad är det du är rädd för? Smärtan? Komplikationer? Tappa kontrollen? Nu talar jag efter egna erfarenheter.. Skrämdes av tanke.n på att föda men som höggravid så kändes det som om fl inte kunde komma fort nog. Smärtan, absolut gör det ont. Men som någon skrev finns många alternativ som minskar den. Eda + lustgas tog bort mycket(!) av smärtan. När man väl är uppe i det och känner att man inte orkar och vill ge upp.. Går tyvärr inte utan bara att följa kroppens eget tempo. Tankar som lugnade mig i det hela var att barnmorskorna stod för allt lugn och kontroll så jag behövde inte tänka på något! Sen också tanken på att smärtan helt plötsligt kommer försvinna samtidigt som man får sitt barn. Man går på en sekund från ett smärtfyllt vrak till lugn, lycklig mamma Oerhört mäktig känsla att ha fött sitt eget barn och det är en så väldigt kort tid fl pågår så försök att inte fokusera för mycket på den

Du behöver inte vara rädd. För du kommer klara det! Bebisen kommer ut man ger inte upp. Men ja det gör ont på ett sätt som inte går att beskriva, man blir utmattad och vill inte mer. Men det finns jättebra smärtlindring, jag testade kvaddlar, skitbra men det räckte inte till tillslut. Så jag tog Eda. All smärta var borta sen, till krystvärkarna då, men jag tyckte personligen inte krystvärkarna gjorde lika ont som att öppna sig. Jag var mest trött bara i slutet. Personalen jag hade under förlossningen var oxå bra. Värt att tänka på, ta med nån som du har förtroende för och som kan hjälpa dig igenom förlossningen. Jag försökte med min man i 6 timmar men det funka inte han fick panik. Fick ringa min mamma tillslut och sen gick det bra. Och prata med barnmorskan, du kan få aurora samtal. Läs om hur en förlossning går till, vad du har för alternativ och ev komplikationer. Tex att föda av Gudrun Abascal. Det är lättare när man är förbered på vad som kan hända. Överväg att anlita en doula. Det är dock dyrt och jag hade inte den möjligheten.

Det är inte lätt att föda ska inte ljuga, det gjorde ont. Jag va så rädd jag med, men jag lovar man klarar det. Och jag kommer vilja ha en till bebis .😊

Berätta om din rädsla redan vid första mötet med din barnmorska. Du kan få hjälp via samtal med en aurorabarnmorska och/eller komma fram till ett annat sätt att föda på om du inte vill göra det vaginalt