Obs: Lång text! Min sambo och jag har det inte så bra. Det går tillbaka sen jag blev gravid. Tanken var då inte att bli gravid, men det hände. Jag tog beslutet om att behålla barnet, men ställde inga krav på att han skulle vara med men det ville han. Sen dess har allt gått utför. Vi bråkar ofta, och han kan inte hålla tillbaka det när han dricker, då bråkar han framför vår gemensamma dotter också så hon blir rädd. Kortfattat så har han problem med psykisk ohälsa, precis som jag, och alkoholen. Han dricker minst 5 dagar i veckan och då 3-7 öl/gång. När han dricker alkohol blir han en annan person. T ex: hotat att om jag inte kör honom kl 05 på morgonen så slår han mig, kastat flaskor, bord, knivar och tavlor mot mig, hotat om att ta dottern och köra iväg och aldrig komma tillbaka, kallar mig fitta, hora, trög, idiot osv. Ibland tar han tag i mig, håller fast mig och skakar om mig, slår bort mina händer, sparkar undan mina fötter osv. Då är jag rädd. När han är full är jag rädd på nätterna att han antingen ska göra sig själv illa, eller oss illa.. Han menar att jag har förändrats, vilket jag har gjort. Men inte så lätt att i princip vara ensamstående fast vi är två. För han är inte alls mycket med dottern, max 1 h om dagen. Annars ”måste” han ju spela dator, träffa sina vänner, sin pappa, klippa gräs, sova osv. Han går aldrig upp med dottern på varken natten eller morgonen eller lägger henne på kvällen. Men säger till andra att han gör det. Han säger också att han hjälper till med allt i hemmet- vilket inte stämmer. 90% av allt gör jag plus tar hand om dottern och pluggar 100%. Han hotar ofta med att ”om jag inte skärper mig” slänger han ut mig(vi hyr, betalar lika mycket men han tycker ändå har han rätt till det). Ibland ber han mig dra åt helvete för att jag är så ”jobbig” och trög. En gång när han hade lovat att han skulle lägga dottern så jag skulle få egentid, säger han 5 min innan läggdags att han skulle dra och festa med sin pappa som bor 300 meter bort. Jag blev då besviken, men sa okej och bad honom ta med sig en nyckel eftersom jag inte vill ha det öppet när jag nattar på övervåningen. Då blev han så arg för att jag ”svarar fel” att han slog handen i väggen så hårt att han bröt den. Han menade då att jag skulle varit taggad för hans skull och inte sagt nåt om nyckeln utan bara lagt ut den. Oftast när vi är ute bland människor eller bortbjudna gör han mig tillåtlöje bland folk, skäller ut mig eller säger fula saker. Förutom när vi är med mina föräldrar. Alltid när han dricker gör han eller säger dumma saker. Senaste gången blev han så arg så han bad mig dö, höll tag i mig och kallade mig en rad fula saker framför dottern för att jag åkte hem 15 min senare än planerat för att jag ville dricka upp mitt te... obs att han åkte inte hem då. Utan jag var tvungen att åka hem och natta dottern och vara själv med henne för att han skulle festa, så det påverkade inte honom alls mer än att jag var kvar 15 min längre än planerat. Vad ska jag göra? Han vill inte gå i nån terapi. Har funderat på att separera, men vågar inte att dottern är hos honom själv då han säger elaka saker till mig och skojar ofta om att sälja dottern, kasta henne ner för trappan osv och sen tänkt åka med henne när han är full. Hjälp mig. Ge mig era tips och råd!?
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Oj vad jobbigt det måste vara, och fruktansvärt att han är som han är, när han har ett bra jobb och familj. Som allihopa strävar efter... hoppas du får all hjälp du behöver och tveka inte hjälpen du får.
Hej, tack för allt stöd och era värmande ord. Jag känner mig så ensam i denna situationen. Det har tagit lång tid att få tag i någon som kan hjälpa oss, och tagit mig på allvar eftersom min sambo har ett högt uppsatt jobb på kommunen och b la jobbar med socialen.. Men idag ska jag träffa en man som förhoppningvis ska kunna hjälpa mig på vägen, utan att min sambo vet. Det är jobbigt här hemma, därför har jag inte kunnat svara. Men det värmer det ni skriver och det får mig att tänka på mitt och min dotters bästa. Jag ska göra allt jag kan. Det kommer bli jobbigt men jag kommer klara det! Tack till er ❤️
Jag har tänkt på dig Cornelia. Hur går det för dig? Vi är många här på forumet som håller dig om ryggen. Du ska inte känna dig ensam i detta. 💞
Det du beskriver är fruktansvärt och tyvärr vanligare än någon vill tro. Jag arbetar med att möta personer i liknande situation som du och det råd jag kan ge dig är också att ringa till kvinnofridslinjen 020505050. De kan stötta dig och hjälpa dig med planering för hur du ska göra för att ta dig därifrån. Det låter som att både du, dottern och barnet i magen befinner er i fara och behöver komma därifrån. Glöm inte att du är fantastisk och att du förtjänar det bästa. Barnen förtjänar inte heller att behöva vara med honom för i dagsläget är han ingen bra pappa. En bra pappa utsätter inte mamman för våld. Kram ❤
Men snälla, INGEN ska ha det så. Jag kommer inte skriva lämna, utan jag skriver, hur kan jag hjälpa dig?! Har så ont i magen av detta. Kan inte föreställa mig hur du mår.
Är du ok? Jag finns i Linköping, och hjälper dig gärna!
Men gud. Gjorde ont i hjärtat av att läsa detta. Du sitter i en jätte knepig situation. Men nu måste du tänka på dottern också😩 så fort du får en liten chans, en liten lucka, stick därifrån. All hjälp och sånt kommer du få på vägen. Att han hotar dig eller dottern kommer han inte långt med. Att du tar henne på hel tid hade varit det bästa. För dotterns säkerhet. Usch
Håller helt med tidigare. Försvinn när han inte är hemma. Om du pratar med honom riskerar du din egen och din dotters hälsa och väl. Försvinn, prata med polis, socialtjänst och kvinnojour. Landa en kort stund hos någon där han inte får tag på dig, och sedan på ett skyddat boende. Du kan behöva dold identitet ett tag. Var i landet bor ni? Din sambo har enligt din beskrivning begått ett flertal brott, och riskerar din, din dotter och ditt ofödda barns hälsa. Du och din dotter är värda mer, ni är värda att vara lyckliga och att må bra.
Gör som Elajni säger ! Även om du har känslor för han så lämna honom med en gång ..! Nämn inget om separation till han utan prata med någon du litar på till 1000% så att någon vet om det som hänt/händer . Sen så tar du allt som du och din dotter behöver och lämnar innan han kommer hem !! Be gärna någon/några komma över så ni inte är ensamma ifall han skulle dyka upp !! Och gör polisanmälan och fixa ensam vårdnad . Människor som beter sig som han är farliga och med tanke på det du skrivit i texten så kan det explodera närsomhelst . Hoppas allt löser sig för er !!
Hej, Jag håller med Elajni som skrev det första svaret - lämna först och prata sen. Att män beter sig illa är en sak, men han passerar ytterligare en gräns när han pratar om att kasta dottern nerför en trappa mm. Kan du vara säker på att han inte passerar ytterligare gränser om du skulle ta upp en separation? Tänk säkerhet först. Om du söker hjälp hos soc/kvinnojour kan du också ha deras stöd när du väl pratar med honom. Förstår att det känns väldigt jobbigt nu, men i framtiden kommer du att känna dig stärkt av att du tog dig ur den här situationen. Ha en målbild av att du och dottern lever ett lugnt och tryggt liv tillsammans. Hoppas att det inte dröjer innan ni är där!
I mitt arbete ser jag det här ganska ofta, tyvärr (är familjejurist). Jag skulle rekommendera dig att inte säga eller diskutera någonting om separation med den mannen. En dag när han är borta, eller en kväll han är och festar, så packar du en väska med dina och ditt barns saker och åker därifrån. Att diskutera separation i en sådan situation är bara att sätta dig själv och ditt barn i en onödig risk, eftersom han kan göra er illa om han upplever att du hotar honom. Ta ditt barn därifrån, gör en SOC-anmälan där du förklarar allt det här du sagt till oss och där du säger att du pga det tagit ditt barn därifrån eftersom det är en skakig miljö, och sök hjälp hos en kvinnojour. Gör en polisanmälan på din man, kontakta en jurist/advokat som med fördel kan hjälpa dig med både brottsrätt och familjerätt, och ansök hos tingsrätten om ensam vårdnad, alternativt om att boende och umgänge ska regleras. Ofta är socialen behjälplig med kvinnojourer om du inte vet vart du ska vända dig, och kvinnojourerna brukar kunna ordna med skyddat boende från honom under en tid. Då kommer du dock behålla din adress, så innan du lämnar honom måste du se till att någon antingen kan hämta din post ostört, eller att du får samtliga dina räkningar På mail, e-faktura eller autogiro. Sök hjälp, nu, för dina barns skull. Det kommer bli tufft, det kommer bli fruktansvärt, och sen kommer det bli bättre. Ta hand om dig ❤️
Lämna aset genast! Kasta ut honom eller flytta ut med en gång! Varken du eller barnet ska ha något med honom att göra. Har du någon förälder, syskon eller vän att flytta in hos? Eller ta alternativt kontakt med kvinnojouren och berätta om din situation. Så som han beter sig är inte okej på något plan. Ut med idioten!
Släng ut han från fönstret alltså! Idioti. Att han hotar dig me dottern å allt hur han behandlar dig, anmäl och direkt till socialen.
Du och barnen måste bort ifrån den mannen! Förstår att du är rädd för dotterns skull. Berätta för någon i din omgivning som du litar på. Berätta för dina föräldrar om er situation. Prata med barnmorskan på MVC, de kan hjälpa med. Spara och spela in sms, konversationer, skriver ner när han hotat, slagits, varit full med mera. Finns kvinnojourer att ta kontakt med också. Polisanmäl hot och våld mot dig och barnen. Finns bra information på polisens hemsida om våld i nära relationer. Ta kontakt med familjerätten om ensam vårdnad om barnen. Du och barnen ska inte ha det så. Ni ska kunna känna er trygga.
Det är hjärtskärande att läsa hur du beskriver din vardag. Ingen förtjänar att leva i en sådan relation. Hur mycket du än tycker om din man så kan det inte väga upp mot allt han utsätter dig och eran dotter för. Förstår att det är skrämmande att lämna då du inte vet vad som händer med dottern, men ta kontakt med socialen och beskriv för dom det du har skrivit här om hur vardagen ser ut. Sök hjälpen för din och dotterns skull och du behöver inte berätta det för din man. Du förtjänar att kunna leva ett tryggt liv med dina barn. Jag är säker på att du är stark nog att ta tag i detta.
Tips och råd? Du ska lämna idioten, fort som fan och anmäla det han säger/hotar om till socialen direkt! det är inte normalt att säga såna saker om sitt barn. Bara det borde vara anledning nog för dig att lämna. Barn och deras säkerhet ska ALLTID komma först, oavsett dina känslor för mannen. Ta ett snack med honom, berätta att det är dax att separera och försök göra en plan på vem som ska flytta och när. Går han inte med på det, så tar du det viktigaste ni behöver och bor någon annanstans tills du hittar ett permanent boende.