Framförallt sambon var rädd för att lägga sig på dottern när hon var nyfödd, så vi har aldrig samspelt med henne. Dock när hon vaknar på morgonkvisten orkar jag inte lägga tillbaka henne, då sover hon oss oss och kan amma när hon själv känner för det o det är supermysigt;)
Vår lilla dotter är nu 13 månader och hon sover blandat dvs hon som nar i sin spjälsäng men under natten när hon vaknar och skall ta en flaska välling då tar vi henne till sängen då vi inte orkar sitta och vänta tills hon är klar :S
Plumpan; amen på det! Jag tror att många blandar ihop att vara trygg och att vara självständig. Alltså om man får vara för mycket i mammas och pappas famn så blir man osjälvständig. Men jag tror tvärtom. Om barnet får vara nära tex mamma och se att allt är ok i sin egen takt så går det bättre sen. Min äldsta dotter var så mammig när hon var bebis så alla, inkl oss själva, var säkra på att det skulle bli en veritabel mardröm att skola in henne på förskola. Men hör och häpna, det kunde inte gått bättre. Jag tror att det beror på att hon alltid fått sitta och ta saker i sin takt och likt Ernst "känna in rummet". Barn som bara kastar sig handlöst in i nya situationer får nog en chock när de plötsligt inser att de inte riktigt vet hur de ska hantera det. Men det är min egen teori. Ursäkta off-topic...
Vi samsov första månaderna, men med babynest. Kändes jättekonstigt att vår son skulle sova i en egen säng när han varit inpackad i min mage 9 månader. Skulle inte heller palla att gå upp och amma varannan timme. För några veckor sedan fick jag svårt att sova av att höra hans små pustningar och ljud, han åt inte särskilt aktivt heller när jag ammade så då fick han sova i egen säng 2,5-3 månader. Vi sover alla mycket bättre nu. Vissa nätter tar jag upp honom och ammar. Skulle dock fortsätta med samsovning om det varit enklare för oss. Förstår inte varför det är så laddat hur man gör, alla föräldrar gör väl vad som fungerar bäst i deras situation.
Min minsta dotter (12 dagar gammal) sover hos oss just nu. Mest för att jag som nybliven tvåbarnsmamma behöver få sova men även för att jag vill att hon skall kunna snutta precis när hon vill för att upprätthålla mjölktillgången. Hittills har min mamma, min pappa, min syster och min bror (som inte har egna barn och knappt ser skillnad på upp och ner på en bebis) frågat om hon inte sover nåt i sin spjälsäng. Att alla har frågat, oberoende av varandra, får mig att tro att de pratat ihop sig och det märks att de inte är "helnöjda" med att hon sover hos oss. Vet inte om de tror att hon kommer bli bortskämd med det eller vad det beror på. Orkar inte ens diskutera med dem, jag bara säger mina skäl och släpper ämnet.
Blir irriterad när man får höra "men hon sover väl i sin egen säng?" eller är det inte på tiden att hon sover Ensam? Vad är det som gör att det är fel att samsova ur vissas synvinkel? Tex så har mina föräldrar aldrig förstått det och har svårt för att vi gör det (får alltid höra en massa kommentarer). Min bästa vän som är förskollärare frågar mig nån gång då och då om när hon ska börja sova ensam.
lindaluz: jag hör alltid tvärtom,att ens barn blir otryggt om det inte samsover😄 hursomhelst! sonen sover bäst i eget rum då han väcks av minsta rörelse! herregud vad vi har brutit ihop av skratt här hemma när vi ska smyga ner i sängen låååångsamt o draaaa täcket lååångsamt över oss😂 nu sover han äntligen hela nätter med👍😉
Äldsta dottern har sovit i egen säng från början och sover bäst så då hon rör sig så pass mycket, även lillasyster sover i sin säng funkar bäst så då får alla sova hela nätter:)
Våran snart 2-åriga dotter har alltid sovit med oss. Hon sov PÅ mig de första sex månaderna och både hon och jag sov jättegott då. Har föräldrar och svärföräldrar som försökte pracka på att hon skulle sova i egen säng direkt. No way, sa jag. Man gör det som känns bäst för en själv och barnet.
Försökte till en början med att ha sonen i spjälsäng brevid min säng, men han vaknade flera gånger per natt. När han får sova bredvid mig eller mellan mig och pappan sover han nästan hela natten 👌
Slönt att det är fler som samsover. Vi ville att vår lilla tjej skulle sova i egen säng, men hon vill inte. Sover de flesta gångerna i vår säng. Det är lite mysigt också, så jag låter det ske mer än vad jag kanske borde.
Jag själv skulle bli galen. Vill inte ligga nära någon när jag sover och vill definitivt ha eget täcke som jag kan sno omsi kringsi och mellan benen 😊 men inte bryr jag mig ett smack om huruvida andra tycker det är mysigt/funkar bäst/enda som går om det ska bli nån sömn.
Jag har märkt att människor hakar upp sig på att vi samsover. Min närmaste vän (som inte har barn) tycker att det är fel och att mitt barn borde sova i sin säng som nu bara är en avställningsyta. Förstår inte varför alla har så många åsikter om det de inte förstår? Jag tycker att alla får göra som de vill så länge barnet mår bra
Aldrig samsovit med stora eftersom han sov hela nätter från första natten, så han åkte in i eget rum vid 6 veckor. Lilla bebisen nu samsover jag med i princip varje natt, eller i alla fall från det att hon vill äta runt 2-4-tiden. Rätt stel i ryggen. 😂
Våran tvåmånaders sover i våran säng och har gjort det sen födseln. Jag hade tänkt att han skulle sova i egen säng, men när vi kom hem från BB så kändes det bara naturligt och smidigare att sova i samma säng.
Vår fyramånaders sover i egen säng men med nedfälld långsida. Men han är sjukt ljuskänslig, så när solen går upp (just nu förbannar jag svensk sommar) ligger han och vevar i sängen och kommer inte till ro. Då lyfter jag över honom till mej och han somnar snabbt. Men efter max två timmar ekar vevandet igen och när jag reser mej upp (första gången trodde jag att han ville gå upp) somnar han om och kan sova en timme till. Då vill han ha space. Så han somnar mer än gärna nära (helst näsa mot näsa) men sover helst själv 😂
Min son är snart 3 månader och han sover bredvid mig. Kan somna i vagnen ibland och sen vakna vid 03 tiden och då får han sova resterande natten i sängen.
Vi samarbete sällan nu för tiden. Men som i natt vakna han kunde verkligen inte komma till ro i sin säng så då sov han i våran. Men oftast så vill han sova själv och de är jag tacksam för :p haha
Vi samsover med vår 2,5-åring. Han sover bättre och vi sover bättre :) han sov i egen säng från att han var nyfödd tills han var ca ett år, då ville han inte alls sova i sin säng och ville ha mer närhet så vi flyttade honom till oss. Sedan har han inte varit intresserad av att flytta tillbaka till egen säng och vi har inte velat ta någon 'fight' för det :)
skönt att höra att det är fler än vi som samsover! Alla i vår närhet tycker det är konstigt. Vår dotter är 13 månader och innan hon föddes så ville jag att hon skulle sova i egen säng men när vi kom hem från BB så kändes det bara onaturligt. Så vi har sovit tillsammans från dag ett och vi älskar det :-) jag och min tös iaf.
Har alltid Samsovit med barnen. De två äldsta 5 och 7år sover i egen säng nu men kommer ibland på natten, vår 6 månaders sover i vår säng, när hon kom satte vi inte ens upp spjälsängen, totalt har mina barn sovit 1,5 nätter i den vilket innebär att det var ett av de sämsta köp vi gjorde när vi fick barn 😄
Min son är 6 månader har sovit med mig varje natt och nu tänkte jag att inatt ska han få sova i hans säng för första gången 🙈 han har somnat nu men jag har lite ångest! Hur ska jag klara av det ? Sova utan honom kommer nog gå upp flera gånger för att kolla till hobom ohh jobbigt 😓😓
25 av 29 svar
Framförallt sambon var rädd för att lägga sig på dottern när hon var nyfödd, så vi har aldrig samspelt med henne. Dock när hon vaknar på morgonkvisten orkar jag inte lägga tillbaka henne, då sover hon oss oss och kan amma när hon själv känner för det o det är supermysigt;)
Vår lilla dotter är nu 13 månader och hon sover blandat dvs hon som nar i sin spjälsäng men under natten när hon vaknar och skall ta en flaska välling då tar vi henne till sängen då vi inte orkar sitta och vänta tills hon är klar :S
Plumpan; amen på det! Jag tror att många blandar ihop att vara trygg och att vara självständig. Alltså om man får vara för mycket i mammas och pappas famn så blir man osjälvständig. Men jag tror tvärtom. Om barnet får vara nära tex mamma och se att allt är ok i sin egen takt så går det bättre sen. Min äldsta dotter var så mammig när hon var bebis så alla, inkl oss själva, var säkra på att det skulle bli en veritabel mardröm att skola in henne på förskola. Men hör och häpna, det kunde inte gått bättre. Jag tror att det beror på att hon alltid fått sitta och ta saker i sin takt och likt Ernst "känna in rummet". Barn som bara kastar sig handlöst in i nya situationer får nog en chock när de plötsligt inser att de inte riktigt vet hur de ska hantera det. Men det är min egen teori. Ursäkta off-topic...
Vi samsov första månaderna, men med babynest. Kändes jättekonstigt att vår son skulle sova i en egen säng när han varit inpackad i min mage 9 månader. Skulle inte heller palla att gå upp och amma varannan timme. För några veckor sedan fick jag svårt att sova av att höra hans små pustningar och ljud, han åt inte särskilt aktivt heller när jag ammade så då fick han sova i egen säng 2,5-3 månader. Vi sover alla mycket bättre nu. Vissa nätter tar jag upp honom och ammar. Skulle dock fortsätta med samsovning om det varit enklare för oss. Förstår inte varför det är så laddat hur man gör, alla föräldrar gör väl vad som fungerar bäst i deras situation.
Min minsta dotter (12 dagar gammal) sover hos oss just nu. Mest för att jag som nybliven tvåbarnsmamma behöver få sova men även för att jag vill att hon skall kunna snutta precis när hon vill för att upprätthålla mjölktillgången. Hittills har min mamma, min pappa, min syster och min bror (som inte har egna barn och knappt ser skillnad på upp och ner på en bebis) frågat om hon inte sover nåt i sin spjälsäng. Att alla har frågat, oberoende av varandra, får mig att tro att de pratat ihop sig och det märks att de inte är "helnöjda" med att hon sover hos oss. Vet inte om de tror att hon kommer bli bortskämd med det eller vad det beror på. Orkar inte ens diskutera med dem, jag bara säger mina skäl och släpper ämnet.
Blir irriterad när man får höra "men hon sover väl i sin egen säng?" eller är det inte på tiden att hon sover Ensam? Vad är det som gör att det är fel att samsova ur vissas synvinkel? Tex så har mina föräldrar aldrig förstått det och har svårt för att vi gör det (får alltid höra en massa kommentarer). Min bästa vän som är förskollärare frågar mig nån gång då och då om när hon ska börja sova ensam.
lindaluz: jag hör alltid tvärtom,att ens barn blir otryggt om det inte samsover😄 hursomhelst! sonen sover bäst i eget rum då han väcks av minsta rörelse! herregud vad vi har brutit ihop av skratt här hemma när vi ska smyga ner i sängen låååångsamt o draaaa täcket lååångsamt över oss😂 nu sover han äntligen hela nätter med👍😉
Det är jätte mysigt! Måste snart köpa en ny säng att slå ihop med den vi har så att vi får plats bara 😀
Äldsta dottern har sovit i egen säng från början och sover bäst så då hon rör sig så pass mycket, även lillasyster sover i sin säng funkar bäst så då får alla sova hela nätter:)
Våran snart 2-åriga dotter har alltid sovit med oss. Hon sov PÅ mig de första sex månaderna och både hon och jag sov jättegott då. Har föräldrar och svärföräldrar som försökte pracka på att hon skulle sova i egen säng direkt. No way, sa jag. Man gör det som känns bäst för en själv och barnet.
Försökte till en början med att ha sonen i spjälsäng brevid min säng, men han vaknade flera gånger per natt. När han får sova bredvid mig eller mellan mig och pappan sover han nästan hela natten 👌
Slönt att det är fler som samsover. Vi ville att vår lilla tjej skulle sova i egen säng, men hon vill inte. Sover de flesta gångerna i vår säng. Det är lite mysigt också, så jag låter det ske mer än vad jag kanske borde.
Jag själv skulle bli galen. Vill inte ligga nära någon när jag sover och vill definitivt ha eget täcke som jag kan sno omsi kringsi och mellan benen 😊 men inte bryr jag mig ett smack om huruvida andra tycker det är mysigt/funkar bäst/enda som går om det ska bli nån sömn.
Jag har märkt att människor hakar upp sig på att vi samsover. Min närmaste vän (som inte har barn) tycker att det är fel och att mitt barn borde sova i sin säng som nu bara är en avställningsyta. Förstår inte varför alla har så många åsikter om det de inte förstår? Jag tycker att alla får göra som de vill så länge barnet mår bra
Jag har märkt att människor i min närhet hakar upp sig på det här med att vi samsover. Min närmaste cän
Aldrig samsovit med stora eftersom han sov hela nätter från första natten, så han åkte in i eget rum vid 6 veckor. Lilla bebisen nu samsover jag med i princip varje natt, eller i alla fall från det att hon vill äta runt 2-4-tiden. Rätt stel i ryggen. 😂
Våran tvåmånaders sover i våran säng och har gjort det sen födseln. Jag hade tänkt att han skulle sova i egen säng, men när vi kom hem från BB så kändes det bara naturligt och smidigare att sova i samma säng.
Vår fyramånaders sover i egen säng men med nedfälld långsida. Men han är sjukt ljuskänslig, så när solen går upp (just nu förbannar jag svensk sommar) ligger han och vevar i sängen och kommer inte till ro. Då lyfter jag över honom till mej och han somnar snabbt. Men efter max två timmar ekar vevandet igen och när jag reser mej upp (första gången trodde jag att han ville gå upp) somnar han om och kan sova en timme till. Då vill han ha space. Så han somnar mer än gärna nära (helst näsa mot näsa) men sover helst själv 😂
Sonen fyller 3 i september och han sover fortfarande med oss. Kommer en dag då han inte vill längre 😉
Min son är snart 3 månader och han sover bredvid mig. Kan somna i vagnen ibland och sen vakna vid 03 tiden och då får han sova resterande natten i sängen.
Vi samarbete sällan nu för tiden. Men som i natt vakna han kunde verkligen inte komma till ro i sin säng så då sov han i våran. Men oftast så vill han sova själv och de är jag tacksam för :p haha
Vi samsover med vår 2,5-åring. Han sover bättre och vi sover bättre :) han sov i egen säng från att han var nyfödd tills han var ca ett år, då ville han inte alls sova i sin säng och ville ha mer närhet så vi flyttade honom till oss. Sedan har han inte varit intresserad av att flytta tillbaka till egen säng och vi har inte velat ta någon 'fight' för det :)
skönt att höra att det är fler än vi som samsover! Alla i vår närhet tycker det är konstigt. Vår dotter är 13 månader och innan hon föddes så ville jag att hon skulle sova i egen säng men när vi kom hem från BB så kändes det bara onaturligt. Så vi har sovit tillsammans från dag ett och vi älskar det :-) jag och min tös iaf.
Har alltid Samsovit med barnen. De två äldsta 5 och 7år sover i egen säng nu men kommer ibland på natten, vår 6 månaders sover i vår säng, när hon kom satte vi inte ens upp spjälsängen, totalt har mina barn sovit 1,5 nätter i den vilket innebär att det var ett av de sämsta köp vi gjorde när vi fick barn 😄
Min son är 6 månader har sovit med mig varje natt och nu tänkte jag att inatt ska han få sova i hans säng för första gången 🙈 han har somnat nu men jag har lite ångest! Hur ska jag klara av det ? Sova utan honom kommer nog gå upp flera gånger för att kolla till hobom ohh jobbigt 😓😓