Hej! Jag är i vecka 36(35+5) och väntar mitt första barn. Förra veckan var jag på kontroll hos barnmorskan som då upptäckte att bebisen låg i säte. Jag fick tid för vändning två dagar senare men det misslyckades tyvärr. Överläkaren sa då att bebisen hade kilat fast rumpan och att chansen att den skulle vända sig var väldigt liten. De pratade om att vi nu hade två alternativ: kejsarsnitt eller sätesförlossning, kändes som läkaren indirekt rådde oss till kejsarsnitt pga att jag är förstföderska. Vi bokades in fem dagar senare för att diskutera med en barnmorska och läkare. Vi åkte hem och försökte hitta fakta och rådfråga personer i vår närhet, till slut kom jag och sambon fram till att det kändes säkrast med ett planerat kejsarsnitt då sätesförlossning lätt kan leda till ett akut kejsarsnitt istället. Igår var vi tillbaka på förlossningen för diskussionen. Vi fick då träffa en ny överläkare som endast körde på hur bra de är på sätesförlossningar, hur viktigt och bra det var med vaginala förlossningar och hur negativt det är med kejsarsnitt. Detta gjorde att det blev helt kaos i huvudet, vi hade ju bestämt oss men det var ju inget vi vågade propsa på när man fick känslan att man är världens sämsta om man inte föder vaginalt. Hade barnet inte legat i säte hade jag aldrig övervägt kejsarsnitt men nu när vi är i denna situationen så känns kejsarsnitt som ett bra val. Nu har vi en ny tid på tisdag för viktskattning och bäckenröntgen men min sambo och jag har ännu en gång bestämt oss för kejsarsnitt men detta vågar jag inte säga till den bestämda överläkaren. Nu vill jag höra åsikter men helst egna erfarenheter kring kejsarsnitt, eftervården, hur det gick för bebisen efter ett kejsarsnitt samt om hur hur ni hade gjort? Är jag en dålig mamma om jag väljer kejsarsnitt? Skulle gärna vilja ha tips och övningar på hur jag själv kan göra så bebisen vänder sig till rätta så jag inte behöver ta något beslut. Förlåt för långt inlägg, tacksam för svar 😃 Mvh en förvirrad blivande mamma
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Denna kommentar har tagits bort av dess författare.
Kom över min gamla tråd och ville bara berätta hur det blev. Ca fem dagar innan planerat snitt fick jag högt blodtryck och när vi var inne på BB för att få info inför snittet blev jag inlagd. Dagen efter blev det ett kejsarsnitt då blodtrycket var för högt. Summa summarum så hade jag inte så mycket att säga till om när det väl gällde ändå eftersom en sätesförlossning vill man att den ska sätta igång av sig själv och detta hade jag inte kunnat vänta på pga blodtrycket. Jag fick en god erfarenhet av kejsarsnitt och vår son som nu är sex år tycker det är en rolig historia att höra att han var busig redan i magen och ville sitta med rumpan ner och fick ta vägen ut genom min mage istället för som hans lillebror som kom ut från snippan. Det enda jag ångrar är all oro och alla tårar, då jag i slutänden ändå inte kunde styra något och det hade varit bättre att må bra sista månaden. Alla sätt att föda är bra för i huvudsak så är det ju att barnet ska komma ut och man behöver inte känna prestige över hur 😊
Var i samma sits som du för drygt 3 år sedan! Samma tankar snurrade runt i mitt huvud. Men du är ingen dålig mamma om du väljer snitt. Du ska ta det som känns bäst för er! Jag själv ville undvika snitt men ångrar inte att jag valde snitt idag! Men prata igen er igen och meddela ert val. Nu sitter jag och väntar på att syskon ska komma ut och nu blir det vaginalt :)
Vi var i samma situation som ni för några månader sedan. Vi gjorde vändningsförsök som misslyckades och diskuterade sedan med läkare vad vi skulle göra. Läkaren här på Ackis i Uppsala förordade verkligen kejsarsnitt. Enligt honom görs sätesförlossningar nästan bara i Sverige, i andra länder blir det kejsarsnitt direkt. Jag kände att det var bättre med ett planerat snitt än att försöka föda och att det riskerade att bli akut snitt. Jag var till en början jättebesviken över att det inte blev vanlig förlossning, men efter hand sjönk det in och vi löste på och så och då kändes det bättre. Den 16 februari fick vi tid för snitt, men den 1 februari gick vattnet! In till BB för koll. Jag var jätterädd för att bebisen vänt sig och att det skulle bli vanlig förlossning nu när jag var helt inställt på snitt, men bebisen låg fortfarande med huvudet uppåt. Hela dagen fick vi vänta (pga mer akuta snitt som gick före) och jag hade rätt mycket förvärkar hela tiden. Men 16.31 kom en liten tös till slut! Hela kejsarnsittsgrejen var jättehäftig tycker jag! Alla var så proffsiga och jag kände mig väl omhändertagen. Kändes skönt att det var under lugna former och inget urakut snitt där jag blev nedsövd (som det skulle kunna bli om en sätesförlossning gick mindre bra). Dagen efter var jag uppe och gick och därefter tycker jag allt har gått bra. Första dagarna gick jag med myrsteg, men bara efter några veckor var jag uppe i pw-takt! Jag hoppas att ni känner er trygga med ert beslut. Själv tyckte jag att det var skönt när beslutet var taget, då är det bara att fokusera på det istället. Hur som helst så är ju det viktigaste att er bebis kommer ut! På vilket sätt är mindre viktigt, bara ni mår bra! Lycka till!
Tack för alla svar! Vi var på specialistmödravården idag och kikade hur bebisen låg, den busen sitter fortfarande upp tyvärr. I alla fall, nu har vi sagt att vi vill ha ett planerat kejsarsnitt och vi har fått ett datum. Nu känns det skönt, inte att det blir kejsarsnitt då jag gärna vill ha en vanlig förlossning men att vi har tagit ett beslut och att nu är det bara att vänta och se. Vi är inne i Kalmar, överläkaren skröt väldigt med deras kompetens kring sätesförlossningar och jag tror säkert att de är kompetenta dock så känns det bäst för oss att inte riskera något. Tack ännu en gång för era svar 😃
Jag födde min dotter i säte och det var mitt första barn. Det gick bra och det har inte varit några komplikationer överhuvudtaget, fick två stygn mest för att de ville vara på säkra sidan. Jag hade inte turen att få göra någon viktskatting och bäckenröntgen då de inte visste att hon låg i säte. Men om det säger att du klarar av det så tror jag att det kommer gå hur bra som helst för er! Välj det som känns mest rätt för dig, du kommer inte vara någon dålig mamma vad du än väljer! Lycka till med ditt lilla knyte!
Min son låg också i säte fast med raka ben, dvs. Som en fällkniv. Vi valde kejsarsnitt för att jag bedömde det mycket säkrare och bättre för både barnet och mig. Jag har alltid varit emot kejsarsnitt för jag tror verkligen på vaginal förlossning men ändrat mig. Kändes bättre med planerat KS än ett akut. Du ska göra det som känns bäst för er, du är verkligen ingen dålig mamma om du väljer KS. Jag ser dig som en bättre mamma som inte tar risken att föda vaginalt eftersom det är större risk för komplikationer då! Lycka till med vad du än bestämmer dig för! :-)
Jag födde min dotter i säte, och det var likvärdigt som att föda vanligt tycker jag, hade superkort krystningsfas MEN det var ju som omföderska. Att tillägga är att jag enligt röntgen var för trång i bäckenet så jag hade ett planerat snitt, men när det satte igång av sig självt 5 dagar innan det planerade snittet tyckte den överläkaren att jag fick föda normalt om jag ville. Får jag fråga vilket sjukhus? Jag var på KSS. Jag hade ändå varit högst tveksam till sätesförlossning som förstföderska...
Säger som cprinter, hade valt vaginalt om bäckenmått och vikt talade för det. Har varit med vid en sätesförlossning och det var det häftigaste jag sett. Dels själva framfödandet, men även allt runt omkring. Vid säte ska man lägga sig i så lite som möjligt, väldigt mycket hands off. Personligen älskar jag när födandet får ha sin gång utan en massa grejande. Men ni ska förstås göra det dom känns bäst för er.
Man väljer det som känns tryggast för en själv efter vad man tror sig klara. Jag hade definitivt valt sätesförlossning om läkare, röntgen och TUL visade på att det var möjligt men jag är omföderska. Satt i i ts sits förra veckan men lillskrutt valde att vända sig rätt innan vändningsförsöket.
Jag fick visserligen ett akut snitt med min dotter, men jag mådde väldigt bra, var uppe och gick redan dagen efter! De är klart att området runt ärret var lite ömt, men jag kommer se till att jag blir snittad igen när jag ska ha nästa barn!