Hej! Jag är i vecka 36(35+5) och väntar mitt första barn. Förra veckan var jag på kontroll hos barnmorskan som då upptäckte att bebisen låg i säte. Jag fick tid för vändning två dagar senare men det misslyckades tyvärr. Överläkaren sa då att bebisen hade kilat fast rumpan och att chansen att den skulle vända sig var väldigt liten. De pratade om att vi nu hade två alternativ: kejsarsnitt eller sätesförlossning, kändes som läkaren indirekt rådde oss till kejsarsnitt pga att jag är förstföderska. Vi bokades in fem dagar senare för att diskutera med en barnmorska och läkare. Vi åkte hem och försökte hitta fakta och rådfråga personer i vår närhet, till slut kom jag och sambon fram till att det kändes säkrast med ett planerat kejsarsnitt då sätesförlossning lätt kan leda till ett akut kejsarsnitt istället. Igår var vi tillbaka på förlossningen för diskussionen. Vi fick då träffa en ny överläkare som endast körde på hur bra de är på sätesförlossningar, hur viktigt och bra det var med vaginala förlossningar och hur negativt det är med kejsarsnitt. Detta gjorde att det blev helt kaos i huvudet, vi hade ju bestämt oss men det var ju inget vi vågade propsa på när man fick känslan att man är världens sämsta om man inte föder vaginalt. Hade barnet inte legat i säte hade jag aldrig övervägt kejsarsnitt men nu när vi är i denna situationen så känns kejsarsnitt som ett bra val. Nu har vi en ny tid på tisdag för viktskattning och bäckenröntgen men min sambo och jag har ännu en gång bestämt oss för kejsarsnitt men detta vågar jag inte säga till den bestämda överläkaren. Nu vill jag höra åsikter men helst egna erfarenheter kring kejsarsnitt, eftervården, hur det gick för bebisen efter ett kejsarsnitt samt om hur hur ni hade gjort? Är jag en dålig mamma om jag väljer kejsarsnitt? Skulle gärna vilja ha tips och övningar på hur jag själv kan göra så bebisen vänder sig till rätta så jag inte behöver ta något beslut. Förlåt för långt inlägg, tacksam för svar 😃 Mvh en förvirrad blivande mamma