Hej! Har en dotter som blir 10 mån om några dagar. Hon är väldigt mammig. Eller rättare sagt, endast mamma gäller. Pappa duger för bus och går bra kortare stunder på dagarna om jag ska iväg. Men i övrigt hänger, klänger, klättrar hon på mig. Endast jag får natta henne. Om pappan ens försöker så brister det i skrik och tårar. Samma sak om hon tappat nappen i sängen eller gnäller till, ser hon pappa ist för mamma som ska trösta -skrik. Om jag lämnar dom en längre stund- skrik. Om jag ska på toa- gnäll eller skrik. Ja ni förstår: skrik, skrik, skrik. Sådan har hon varit sedan ca 6-7 månader. När jag åkte iväg på kvällen för att träna så var det skrik tills hon somnadd av utmattning. Detta gör mig och pappan utmattade. För det är inte speciellt lätt för någon av oss. Vi har en son på snart 3 år men vi kan inte alls minnas att han var så extremt mammig som dottern är nu. Någon som känner igen sig? Vad kan vi göra? Jag måste kunna komma ifrån utan att känna att jag får skuldkänslor som går eller stress att skynda hem :(
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Denna kommentar har tagits bort av dess författare.
Hej Så var det för min dotter. Nu är hon 4 och kan vara med pappa också. Jag brukade lämna lite då och då. Inte längre stunder. Det är så synd att somna pga. dem är utmattade och trött på väntan på trygghet. Allting handlar om trygghet. Hon känner sig mer trygg med dig. Så ta steg för steg. Se till att kanske FaceTima när du är borta och tala om att du kommer snart. Barnet behöver inte tappa förtroende för den personen som barnet känner mest trygg för.
Jag skulle nog säga tvärtemot den andra kommentaren om att åka bort - "codependence gives independence". Ge ditt barn så mycket närhet som möjligt så blir det mer trygghet fortare.
Om du inte ammar kan det funka om du åker bort en helg. Blir ju såklart tufft för din man men det känns ju som att det är en cykel som behöver brytas.