Sex under graviditeten och efter förlossningen. Ur en mans synvinkel.

Hur många på detta forum har/hade sexlust under graviditen eller efter förlossningen? Jag personligen förstår att sexlusten försvinner hos många kvinnor, oftas pga hormoner och kroppsförändringar. Det verkar även finns många män som tappar lusten när kvinnan börja bli lite större, eller så är dom rädda för det lilla barnet inne i magen. Det jag dock inte förstår är att alla verkar ta det det så lätt att lusten dör, att man bara ska acceptera att såhär är det. Jag läser både om män och kvinnor som verkar vara väldigt ledsna över att den ena inte vill ha sex. Och oftast verkar det som om den som inte är sugen är väldigt ignorant och inte lyssnar något på sin partner som fortfarande har lust kvar. Det jag vill komma fram till är att själv tycker att min sambo är otroligt sexig och kvinnlig nu när hon är i 7:e mån och min lust är på topp, vilket hennes inte är. Jag förstår henne och vill inte pressa henne, men vi pratar om det väldigt ofta om sex. Innan hon blev gravid hade vi sex ca 5-6ggr i veckan, nu blir det kanske 1-2 ggr/v eller mindre. Oftast så finns inte hennes lust från början, utan man måste trigga igång dom känslorna. Det är där jag tror många ger upp för tidigt. Sex är en otroligt viktig del i ett förhållande, ett sätt att visa kärlek och få komma varandra riktigt nära. Det finns givetvis många sätt att vara nära, men den som säger att sex inte är viktigt har tappat gnistan i sin relation. Tror att någonstans där bakom alla hormoner gömmer sig lusten som fanns där innan ni blev gravida, det gäller bara att hitta ett sätt att locka fram den. Det fungerar inte alltid, men ofta. Blir nästan arg när jag läser hur många kvinnor tycker att man istället ska skämma bort sin sambo/fru med både det ena och det andra och så ska mannen blunda för sin lust och sina behov. Ta hand om mamman och barnet är väl självskrivet att man gör med tanke på jobbet hon har gjort och gör. Min sambo är för mig den starkaste och vackraste och modigaste kvinnan som finns, och hon förtjänar all uppskattning man kan få. Men varför ger så många upp så lätt, bara för att lusten inte infinner sig av sig självt? Och varför tillåter sig inte fler att åtminstonde försöka bli upphetsade? Om man är öppna mot varandra och verkligen lyssnar till varandras behov, så tror jag att båda får sina behov och känslir uppfyllda och kommer bättre överens. Tycker många par måste försöka mer för att hålla lågan vid liv, både under graviditet och efter förlossningen, för när den väl har slocknat så är det svårt att få liv i den igen.