Hur många på detta forum har/hade sexlust under graviditen eller efter förlossningen? Jag personligen förstår att sexlusten försvinner hos många kvinnor, oftas pga hormoner och kroppsförändringar. Det verkar även finns många män som tappar lusten när kvinnan börja bli lite större, eller så är dom rädda för det lilla barnet inne i magen. Det jag dock inte förstår är att alla verkar ta det det så lätt att lusten dör, att man bara ska acceptera att såhär är det. Jag läser både om män och kvinnor som verkar vara väldigt ledsna över att den ena inte vill ha sex. Och oftast verkar det som om den som inte är sugen är väldigt ignorant och inte lyssnar något på sin partner som fortfarande har lust kvar. Det jag vill komma fram till är att själv tycker att min sambo är otroligt sexig och kvinnlig nu när hon är i 7:e mån och min lust är på topp, vilket hennes inte är. Jag förstår henne och vill inte pressa henne, men vi pratar om det väldigt ofta om sex. Innan hon blev gravid hade vi sex ca 5-6ggr i veckan, nu blir det kanske 1-2 ggr/v eller mindre. Oftast så finns inte hennes lust från början, utan man måste trigga igång dom känslorna. Det är där jag tror många ger upp för tidigt. Sex är en otroligt viktig del i ett förhållande, ett sätt att visa kärlek och få komma varandra riktigt nära. Det finns givetvis många sätt att vara nära, men den som säger att sex inte är viktigt har tappat gnistan i sin relation. Tror att någonstans där bakom alla hormoner gömmer sig lusten som fanns där innan ni blev gravida, det gäller bara att hitta ett sätt att locka fram den. Det fungerar inte alltid, men ofta. Blir nästan arg när jag läser hur många kvinnor tycker att man istället ska skämma bort sin sambo/fru med både det ena och det andra och så ska mannen blunda för sin lust och sina behov. Ta hand om mamman och barnet är väl självskrivet att man gör med tanke på jobbet hon har gjort och gör. Min sambo är för mig den starkaste och vackraste och modigaste kvinnan som finns, och hon förtjänar all uppskattning man kan få. Men varför ger så många upp så lätt, bara för att lusten inte infinner sig av sig självt? Och varför tillåter sig inte fler att åtminstonde försöka bli upphetsade? Om man är öppna mot varandra och verkligen lyssnar till varandras behov, så tror jag att båda får sina behov och känslir uppfyllda och kommer bättre överens. Tycker många par måste försöka mer för att hålla lågan vid liv, både under graviditet och efter förlossningen, för när den väl har slocknat så är det svårt att få liv i den igen.
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
25 av 31 svar
Empem, 2 år gammal tråd så tror dessvärre inte gammelsmurfen kommer att svara, men mycket intressant ämne!
Jag tappade min sexlust totalt redan under första trimestern och att bli penetrerad blev helt omöjligt då det gjorde skitont. Min man hade förståelse för mina känslor under graviditeten även om jag försökte att tillfredsställa honom regelbundet eftersom jag visste att han saknade intimiteten som sex kan innebära. Jag saknade också intimiteten och trots att vi försökte att ”trigga igång” lusten så att säga så hände liksom ingenting, det kändes skönt men nådde aldrig orgasm. I samband med förlossningen sprack jag en del innanför de inre blygdläpparna och behövde sys så har en del ärrvävnad som varit öm länge. Vi har gjort ett par försök till penetrerande samlag men det har hittills gjort så ont att jag mest legat där och gråtit (men man hör ju mantrat från vården i huvudet - att man ska komma igång med sexet så fort som möjligt - så man tvingar sig att försöka). I skrivande stund är min dotter snart 6 månader och min sexlust har inte återvänt. Vi försöker att ”trigga igång den” så regelbundet vi kan men kommer inte längre än oralsex då det känns svårt att ha samlag utan lust. Jag försöker regelbundet fundera på vad jag kan göra för att lusten ska komma tillbaka men har nog inte kommit fram till nåt vidare bra svar än. Man är trött, orkar inte alltid dela med sig ännu mer av sin kropp än man redan gjort övriga timmar på dygnet till bebisen, man får aldrig en riktig stund för sig själv där man verkligen får vara i fred. Min man är förstående och stöttande men behöver just nu jobba väldigt mycket vilket resulterat i att jag dragit det tunga lasset med barnet sen förlossningen. Jag förstår vad du menar Gammelsmurf men ibland vet jag inte om det handlar om att ge upp så mycket som att acceptera att man kanske får pausa ett tag. Min man försöker att inte pressa mig men jag vet ju att han vill ha sex och jag vet ”att det är viktigt för förhållandet att hitta tillbaka till sexlivet så snabbt som möjligt”, som barnmorskan skulle säga, vilket gör att jag mer upplever sex som ett måste, ytterligare tid där jag förväntas ge av mig själv (utan att riktigt veta vem jag är längre eller) snarare än något som ger mig något annat än lätt ångest. Dessutom, som någon annan skrivit är det lätt hänt att även om man anstränger sig för att ”vara öppen för att bli upphetsad” men ändå tex lyssnar med ett halvt öra ifall bebisen vaknar för att vilja ha mat etc. Det är ju olika för alla och jag själv har mått rätt dåligt under både graviditeten och nu efter förlossningen just pga att sexlusten försvann. Avundats alla man hör om som hade regelbundet med sex under graviditeten och som ”kommer igång” efter förlossningen. Men det är jag det.
Jag instämmer helt i det du skriver gammelsmurfen! Jag är just nu lite mer än hälften inne i min första graviditet och har därför inte genomgått förlossningen än. Så jag har ingen aning hur jag kommer känna då. Men just nu har jag definitivt ett behov av fysisk närhet, grovhångel i hallen och passionerat sex på köksbordet. Det är dock inte alltid jag visar det behovet eftersom det också händer mycket annat i kroppen och livet just nu. Och tyvärr tycker min sambo att jag är tråkig och egoistisk när jag inte initierar sex hela tiden. Han har ingen som helst förståelse för min situation trots att jag försöker förklara det för honom. Jag hade älskat om han tog lite större ansvar för vårt sexliv just nu och försökt locka fram min lust istället för att anklaga mig. För lusten finns där! Jag längtar efter honom och hans beröring hela dagarna. Men vi har svårt att hitta fram till varandra. Det blir som att graviditeten kommer mellan oss istället för att vara något vi delar. Som jag förstår dig handlar inte ditt inlägg om att man inte ska respektera att kvinnan kan sakna lust, det kan såklart alla göra i olika skeenden av livet. SJ älvklart ska en partner respektera det. Men man bör inte lägga bådas lust och sex åt sidan under graviditeten och efter förlossningen bara för att saker förändras och det kan bli lite svårare att nå fram till varandra. Om man orkar och kan lägga tid på det så kan intimiteten istället öka gemenskapen och glädjen under en tid som ofta är väldigt svår och krävande för båda två. Sex ger ju så mycket mer än njutning för stunden. Det är den ultimata egentiden då man kommer varandra nära på ett sätt man bara kan göra i sängkammaren. På samma sätt som djupa, intima samtal ger relationen en annan nyans. Jag är säker på att båda mår mycket bättre om man jobbar lite på att få till sexlivet under den här tiden. Men givetvis ska man också respektera ett nej och ibland bara nöja sig med den fysiska närheten man får framför en film i soffan.
Så bra sagt lowhanna!
Ska vi verkligen hamna i nån ’inte alla män’-diskussion här? Det är ingen som har sagt ALLA män. Någonsin. I någon debatt. Personligen anser jag att kvinnor ska hålla samman. Ja, vi är flera som har hittat bra mansexemplar men det finns ingen anledning till att hålla på och försvara dem för det (det gör de så bra själva). Jag känner flera bra män (typ min sambo, min pappa, min bonuspappa och min bror) men inte fasen gillar jag män för det.
Plumpan: var i mina inlägg har jag kallat att män är kåtbockar och svin? Det var dina ord. Och skriver man ”män är kåtbockar och svin” så är det lite underförstått att man menar att det är alla.. tyvärr.. om man inte menar det så kanske man kan skriva att tyvärr är många män är svin.. då menar man många och inte alla.. eller ordet ”vissa” är bra också.. men som du skrev så är det öppet för alla tolkningar.. ledsen för sin skull att du inte är lycklig i din relation.. hoppas att du blir det 😀
Kan säga som svar att jag alltid har haft sexlust under graviditeten men efter förlossningen så finns det naturliga skäl att man inte vill förrän man läkt. Det dröjde 2 månader innan jag var sugen igen. Men min man skulle aldrig tjata på mig för då blir det inget alls.. vi tjejer ska väl inte försvara oss för att vi inte vill eller har lust ?! Eller? Tycker att vi inte ska ens förklara varför.. det säger sig självt varför..
oftast verkar det som den som inte är sugen är ignorant och lyssnar inte? Vi har gått månader utan sex förvi lyssnar på varandra! Är man ignorant när man säger nej till sex?
Word Noriisabel!! Alltid kvinnans fel, "inte låta sig bli upphetsad". Hela "frågan" är så skuldbeläggande, kvinnan har burit och fött barnet, ge henne lite space och låt lusten komma när den kommer. Sömn går före sex, alla överlever utan sex men utan sömn fungerar man ju inte. Stackars alla män som får sätta sina sexuella behov åt sidan. Gå och skuldbelägg någon annanstans Gammelsmurf.
Jag brukar fråga min man om han vill få en vattenmelon uppsparkad i röven och sen slängd från tredje våningen ner i en stentrappa för så känns min kropp just nu. Lusten är där men smärtorna tar över. Jag kan inte röra mig. Lite smek och runk får han när jag vill ge det. Med mina första hade jag ingen lust förrän eet gått 5 månader efter förlossning. Med tredje barnet hade vi sex en vecka efter förlossningen. Allla är olika, känner olika och mår olika dag för dag. Jag har alltid haft massvis med sex under graviditeterna för jag har varit riktigt kåt men denna grav har tagit ut mig totalt. En riktig partner förstår det och respekterar det. Har han mer lust än mig så får han ta saken i egna händer.
Blir oerhört lättad över att läsa de senare kommentarerna här. Tycker hela tråden osade av unket husfridssex.
Plumpan: ALLA män är INTE svin och kåtbockar.. min känner du inte och han är helt underbar! Så dra inte alla män över samma kam bara för att en eller några är fördärvade..
Det verkar som om vi tjejer ska försvara oss för att vi föder barn?! Kom igen tjejer, bry er inte om vad han säger eller tycker. Min man som tur är tjatar aldrig, skulle han göra det skulle jag inte ens gifta mig med honom. Tjat är det värsta jag vet. Samma sak när det gäller sex, jag har alltid bestämt över fiolerna och om jag inte velat så har han låtit mig vara, det hoppas jag att män måste förstå och acceptera för annars är det ju våldtäkt/ sexuellt övergrepp om man tvingar sig till sex. Varför kan vi inte tjejer bara få föda barnen och ta hand om de tills man naturligt vill ha sex igen?!! Tur att min man är som han är, som sagt.
Sättet du uttrycker dig på låter som att du tipsar om att tjatsex är en bra grej. Jag tror att så gott som alla kvinnor i detta land ställt upp på sex för att en pojkvän, sambo, make inte gett upp. Jag är i 8e månaden och har aldrig i mitt liv haft så mycket lust som med min nuvarande sambo. Stor del i den lusten kommer ifrån att vi delar lika på allt hushållsarbete och att han får mig att skratta varje dag. När han är osäker på om jag vill killar han mig på ryggen och inväntar en reaktion får han ingen frågar han "har du lust?" Vilket jag alltid har med honom. Jag vet att skulle jag säga nej så skulle han backa undan. Mina tidigare graviditeter levde jag med en man som "övertalade" mig att ha sex och jag ställde upp. När vi väl var i slutet av vår relation gav blotta synen av honom naken mig oro, jag satt uppe längre och gjorde allt för att undvika hans tjat. Tjat om sina behov och sura miner över att jag inte hade lust. Jag täckte min kropp och försökte göra mig mindre attraktiv för att undvika kommentarer och tafsningar. Jag tyckte tom att han skulle ligga med andra så att jag slapp. Men det slutade bara med att han hade tjatat på en annan kvinna en hel natt. Tack och lov kunde hon använda argumentet "du är gift och din fru är gravid" för att slippa ligga med honom . Det kändes inte bra. Vi gick i parterapi och försökte allt men han såg på det så som du skriver att man ska i princip ställa upp medan jag och vår terapeut såg det som kvinnor oftast gör. Sex är inte samma sak som att ta disken. Sex är något som minst två personer måste enas om. Annars blir det övergrepp eller våldtäkt. Tänk på att jag baserar mitt svar enbart på vad du skrivit. Det är nämligen väldigt lätt att dra denna slutsats av din text så rätta mig om jag missförstått innan fler missförstår. 1/7 blir samtycke lag. Äntligen!
För mig är det mer att jag skulle känns mig trängd i dagsläget om vi skulle ha sex. Jag har vår son på oss nästan 24/7 och när han väl ligger för sig själv så NJUTER jag verkligen av min egen tid. Självklart vill jag ha sex med min man och lusten finns absolut där. Men jag vill inte stressa. Vi hade sex första gången 8 månader efter att vår dotter föddes. Men sen hände det minst 1-3 ggr/v. Nu sitter jag här med vår son, så sexlivet är det inget fel på 😅 Men jag kommer inte vilja stressa igång något. Den här gången känns det betydligt konstigare också, då vår son kom som en raket hemma i badrummet med min man som barnmorska. Så han har ju verkligen sett allt måste jag säga 🙄😂
Gammelsmurfen Det är svårt att inte känna sig pressad när man läser här och där att man ska börja när avslaget tar slut. Är jobbigt att känna sig pressad av samhället att man är onormal. Vill man verkligen inte ha sex så tycker jag inte man ska försöka trigga igång lusten. Men om man kan tänka sig sex men inte har nån vidare lust ,då kan man försöka trigga det tänker jag. Personligen så ville jag inte ha fysisk kontakt i nästa 6 månader var så otroligt mättade av närhet från barnet att jag inte ens ville kramas ett tag. Kändes obehagligt. Och brösten var totalt sexuella för mig under amningen kändes äckligt att min man skulle ta på dem och sen skulle mitt barn äta från dem. Summan av kardemumman är väll att låt det ta tid om du har ett bra förhållande i grunden och ni kan prata under tiden så klarar man sig utan sex i perioder. Det är aldrig kul att känna sig tvingad, av sig själv,samhället eller sin partner. Tror vi alla mått bättre om vi hade mindre förväntningar på hur saker borde vara.
Jag kände mig otroligt trängd och pressade från att mitt barn var nyfött tills han var åtminstone 6 mån. Som någon annan skrev ville jag bara vara i fred när jag inte ammade bebisen. Klarade knappt av att klappa hunden liksom. Min förlossning var väldigt traumatisk vilket gjorde att jag knappt ville tänka på att någon skulle nudda mig därnere... Pressen att man ”måste komma igång” gör inte saken bättre alls. Jag läste någonstans att ett bra förhållande borde klara att vara utan sex i månader. För mig släppte det när jag helt enkelt slutade bry mig om vad man ”borde” göra. Men det tog tid.
Jag tycker oxå sex är viktigt även under graviditet o efter. Tycker det är väldigt viktigt att känna närhet av min sambo. Bara för vi har fått barn vill jag inte att vårat förhållande kommer i kläm. Jag vill ha mer sex synd bara att man är så jävla trött varje kväll 😂 men ibland får man bita ihop ändå 😂 sova kan man göra i graven 😂
Gammelsmurfen. Tror det är pressen till sexuellt samliv som är öm. Sex ligger oftast inte på priolistan när man är gravid eller fött barn. Att analysera varför/hur/när/vilja att ha sex när annat ockuperar tankarna är onödigt för svaren kan bli, som du uttrycker dig, en ömmande tå för vissa kvinnor och svaren blir defensiva. Det ska räcka med "nej jag har inte lust nu" och sen göra så gott man kan för att inte pressa partnern. Personligen vill jag för tillfället inte att min man rör vid mig nu när det är så varmt. Att sitta och diskutera och komma fram till en lösning som leder till sex tycker jag är avtändande. Lusten kommer när den kommer. Jag älskar inte min man mindre för att vi inte har sex lika ofta. Men det är väl som man brukar säga "Män vill ha sex för att känna sig älskade och kvinnor vill bli älskade för att ha sex". En ekvation som ibland kan vara svårlöst. Men att tjata sig till sex, vara klängig eller komma med statistik för att motivera sin partner till sex är riktigt riktigt avtändande.
Och här kommer en ur en kvinnas synvinkel: Det är inte så konstigt om man inte är sugen på sex direkt efter graviditeten. Come on! Man är så nära sitt barn hela tiden. Dygnet runt. Min kropp kändes inte ens som min egen. Den var och tillhörde mitt barn under den första tiden. Så när jag väl fick "egentid" då ville jag ha min kropp för mig själv
Lina 13, äntligen ett vettigt svar och en som inte arg. Hoppas du förstår hur jag menar?
Alltså är folk så trångsynta? Selisa89, vart i texterna har jag överhuvudtaget gnällt över mitt egna sexliv? Och vart har jag skrivit att man ska ha sex 6ggr/v? Och varför skulle jag inte förstå? Jag är jäkligt påläst om vad som händer i kvinnans kropps från första dagen som gravid och tills när barnet är ute, och efter det. Hur kan ni göra om en text och så mycket? Är ni lika trångsynta när det gäller era män med? Måste trampat på en jäkligt öm tå, kanske är det många som har problem med män som tjatar? Därav denna försvarsställning dom flesta verkar ställa sig i.
Mycket intressant diskussion, viktigt att man ser varandra och pratar med varandra. Tycker det är svårt det där med lusten, jag tappar den helt efter förlossningarna. Men tror inte det beror på att jag är sydd massor och väger lite mer, tycker inte det bekymrar mig alls och inte karln heller. Däremot det här känslomässiga är svårt, alltså att kunna slappna av, typ sover barnet! Hur länge? Och att ena sekunden amma och nästa har sexuella känslor då någon rör vid brösten, det blir som fel. Men jag vet att lusten återvänder för annars skulle jag inte sitta här med barn nr 2, försöker dock hitta rutiner i vardagen som gör att jag kan slappna av lite, känner långsamt hur lusten återvänder, och min man han försöker men inte tjatigt så snart får vi nog till det bra här, måste dock se till att ha ba skydd för något tredje barn blir det inte här 😂
För mig har det alltid handlat om ork Min sambo tror att han bor på lyxhotell och då ligger tyvärr inte personalen med kunderna Man får göra sina val, antingen får man ligga och ta undan sin egna tallrik från bordet eller få sina kläder vikta men inte ligga Låter hemskt men jag tänder inte på män som inte kan ta hand om sig själva Dessutom har jag fortfarande ont 6,5 vecka efter förlossningen Och jag sover/äter väldigt dåligt och gjort sedan förlossningen Min man vet om vad och varför och så länge han inte gör något åt saken gör inte jag det heller
Härligt med reaktion med olika valörer. Återigen så vill jag understryka att jag är supernöjd med sexliv och att inlägget har inget med det att göra. Och att jag har full förståelse för att lusten försvinner ( vilket jag skrev och att det både finns både medicinska och fysiska/psykiska aspekter att ta hänsyn till (som jag skrev i kommentarerna). Det va just reaktioner jag ville ha för att se hur olika vi tänker. Om det inte finns något som egentligen inte hindrar ett par från att ha sex, bortsett från avsaknad av lust, varför försöker inte fler att trigga igång det? Det behöver ju inte handla om samlag varje gång. Man kan ju se till att få kvinnan att njuta för att komma igång längre fram. Har läst flera artiklar från rådgivare om att just få igång sexlivet efter en tex förlossning. Det som jag tror är sant och som dom skriver om är att många fastnar i ond spiral, att man inte tillåter sig att testa bara för att inte känslan infinner sig innan man börjar. (Om man nu inte har ont, har behövt sy osv). Utan det är bara rent psykiskt. Så är det ju med mycket annat i livet, att man inte har lust med vissa saker men man försöker iaf. Bäst att skriva det igen. Det här inget med mitt liv att göra, tycker bara att det är intressant att det är så många som skriver att killen är så jobbig och trög som inte fattar att det inte finns någon lust.