ska mannen få VILA efter jobbet?

Vår bäbis har också dissat all förtäring i flytande form. Men han äter gröt och puréer. Katrinplommon är lätt att göra puré av, bara att lägga i blöt över natten och sedan mixa allt dagen efter. Vi gör också puré på kokta morötter, potatis, sötpotatis, palsternacka och en rejäl klick smör. Fördelen med barnmat är att ett storkok räcker hela veckan. Lillkillen bestämde sig själv för att sluta snutta vid ca 7,5 mån. Numera är bh:n mer intressant än vad som finns innanför 😆

hej å tack för ert stöd å att ni delar med er av era erfarenheter. plumpan. helt rätt. han behöver aktivera sig mer. gym osv. säger hans läkare också. Har pratat med honom och han inser att han gör lite fel. kom fram till att jsg ska få egentid under helgen... Han tyckte jag skulle säga till om det medan jag tog för givet att han ville få egentid med sitt barn... försökte förklara att vi får bortse från våra behov. barnet kommer alltid i första hand. vet inte om det gick in i huvudet på honom. Kanske mitt eget fel också som tar på mig ansvaret. eftersom att jag int3 går till jobbet dagen efter och kan sova till 12 så har jag accepterat att jag kan ta hand om allt. dotter hatar ersättning å välling. testade samma dag som jag skrev inlägget. Hon vägrar. sutta på bröstet vill hon gärna göra. började ge henne mer mat... tror att de kan ha hjälpt

TS' sambo har alltså sovmorgon varje dag (han börjar jobba klockan 09, det ser jag som sovmorgon), medan TS själv maratonammar nätterna igenom och får knappt nån sömn. Självklart kan snubben INTE förvänta sig ett städat hem, tvättad tvätt och mat på bordet (och en glad sambo) varje dag! Nu kan jag inte relatera eftersom vi båda jobbar skift och sällan är hemma lagom till middag eller lunch (händer kanske en gång i månaden att den som jobbar arbetar från 06-16). TS - du kanske ska försöka trappa ner amningen, för din egen skull?

Vem riktar du dig till flingan32? TS:s sambo? Grundfrågan gällde inte vad som är ett jobb eller inte, utan om den som inte är hemma med barnen kan förvänta sig ett städat hem, mat på bordet och egentid. Har man skaffat barn måste man ta hand om det, oavsett om man själv är mamma eller pappa. Om man som förälder känner sig ensam i sitt omhändertagande har man rätt att kräva att den andre föräldern drar sitt strå till stacken

Vill inte vara så negativ men att ta hand om sina egna barn är väl självvalt? Och inte ett jobb eller? Dessutom är man ju två i ett förhållande och borde hjälpas åt? Jag ser inte att ta hand om barn som ett jobb utan mer som ett nöje.. men vi har två barn som är snart 4 och är 2,5 år och vi har inte haft så många vakna nätter med sömnlöshet eller kolikbarn eller sjukdomar och annat som kam tära på en.. men vi hjälps alltid åt oavsett..

Jag slutade amma när sonen va 8,5 månader. D va mest en grej att han skulle snutta på natten, jag hade inte mkt kvar att ge. O han ville ändå inte amma dagtid. Efter d sov han mkt bättre, o nu tar han välling vissa nätter ibland sover han hela natten. O båda ska absolut hjälpa till i hemmet o med barnen. Min man går upp kl 05:30 till sitt jobb o jag är uppe med barnen mellan 06:00-06:30 så vad är skillnaden jag är igång hela dagen precis som honom.

Denna kommentar har tagits bort av dess författare.

Vår bäbis slutade amma vid 7,5 månader, på eget initiativ. Vi har inte gått över till ersättning utan han klarar sig alltså på gröt, frukt, och rotfruktspure. Vi var på BVC i förrgår och då hade han gått upp på sin viktkurva igen efter att ha legat lite lågt. Så jag tycker absolut att man ska försöka med mat om ammandet av en så gammal bäbis tar mycket energi. (Karlsloken är fortfarande ett svin dock, enligt mig)

Nej Gud han måste ju hjälpa dig! Du MÅSTE prata med honom! Det är verkligen tufft att ta hand om både bäbis och hemmet! Inte hinner man laga mat varje dag. Min man jobbar inom bygg o vaknar 6.00 varje dag men ändå tar han direkt över bäbisen och hjälper till med hemmet. Och de gör han varje dag.

Ska sambon vara föräldraledig nåt? Isf är det kanske dags att bytas av snart (och isf ge ersättning på kvällen) så han får känna på hur det är för dig. Vi har inte haft såna problem, snarare tvärtom. Hos oss så är det mer så att den som är föräldraledig ställer krav på sig själv att det ska vara rent och finnas mat osv osv, medan den andra vet hur det är och tycker att huvudsaken är att alla mår bra. Vickans inlägg var riktigt bra tycker jag, bryt ihop ordentligt! Gråt, skrik, gör allt för att få honom att fatta! Och sen, åk bort en helg och rå om dig själv!

Jag är kanske gammalmodig, vi har en 7 veckors, jag gör de mesta hemma, har maten klar när han kommer hem osv. Men det är något jag valt och vill göra, jag tycker att vi får mer tid för varandra på det sättet. Han får vara med bebis när jag har tvättstuga och två gånger i veckan när jag vill ta en lång dusch (ca 30min). Tror att ni måste prata lungt och sansat och försök vara pedagogisk när du pratar med honom (typsikt män att ta allt man säger som gnäll ;)) så lyssnar han säkert

Jag hade i princip samma problem som dig innan, enda tills en psykolog sa till oss i en mammagrupp att vi som är mamma-/pappalediga har det som en 100%-tjänst. Vilket innebär att vi skall lägga all fokus på barnet och inte på att fixa i ordning hemmet. När de timmarna gått på dagen (alltså när ens sambo/man kommer hem) så är det "ledigt" och då skall man som par dela lika på allt. Vakna nätter (kan vara svårare när man ammar), blöjbyten, städa, tvätta osv... och båda skall få lika stor möjlighet att göra saker på egen hand. När jag berättade för min sambo vad denna psykologen sa så ändrade han sitt beteende helt. Han började ,istället för att sova 3-4 timmar när han kom hem, hjälpa till med vår son och hemmet. Och det verkar som han även upptäckte då att han fick en betydligt gladare sambo ;) Så testa att lägga fram det så till honom, att du har arbetstid precis som honom. Berätta även för honom att han har det lyxigt på jobbet som kan ta en kaffe eller lunch i lugnan ro medan du som är hemma är glad om du skulle hinna gå på toa och kissa mellan varven. I värsta fall, bryt ihop framför honom, visa din frustration. Jag vet själv hur bra man är på att bita ihop istället för att faktiskt släppa fram allt. Kanske blev lite rörigt, men hoppas du förstår vad jag menar! :) Lycka till.

Det låter verkligen som att bebisen inte blir riktigt mätt/inte står sig så länge på amningen. Skulle verkligen tipsa om att börja ge ersättning, speciellt innan läggdags. Det var ett bästa vi gjorde med vår som som vid 6 mån inte stod sig på min mjölk. Jag fick sova, han fick sova = toppen!

Stackare, förstår att det måste vara jobbigt för dig. Vi har en liten kille på 3,5 månad och har haft vissa jobbiga perioder då han är prematur och haft sondmatning. Min sambo har ett tungt fysiskt jobb (han är stenhuggare) och har 45-60 min resväg enkel väg. Han avlastar mig lite varje eftermiddag/kväll när han kommer hem så jag kan få chansen att vila lite, duscha eller annat som behövs göras. Jag gör det jag kan/orkar så hjälps vi åt mer på helgen. Visst, han behöver vila ibland när han kommer hem men då ser han till att ta vår son när han vilat klart (oftast 15-30 min). Vi turas även om att laga mat, tvätta, diska, städa och hjälps åt så mycket som möjligt. Skulle det bli jobbigt på natten så vet jag att jag kan säga till honom så hjälper han till så gott han kan. Han är även mån om att jag inte ska slita ut mig utan ofta är det han som stoppar mig från att göra för mycket på dagarna. Jag tycker att nu ska sätta er ner och prata igenom detta. Skriv upp på ett papper vad du gör varje dag och hur lång tid det tar så har du det svart på vitt. Man måste inte pausa hela livet när man får barn man får bara lära sig att prioritera annorlunda. Lycka till och hoppas att allt löser sig 😊

Haha, vilken j*vla idiot! Tur för honom att han inte är ihop med mig för då hade han åkt på skäll. Att han vill vila känns dom det minsta problemet av allt han förväntar sig. Jag hade också velat ha ett städat hem, men nu har jag inte det. Sambon lagar maten, jag tar disken, tvätten turas vid om med beroende på vem som vaktar bäbis