Hej! Jag och min sambo har försökt att bli gravida i över 1 år nu. Jag vet att det är normalt men det håller inte hjärnspökena borta tyvärr. Jag har under hela mitt liv velat ha barn och längtat i många år så detta tar enormt på psyket. Vi har genomgått en utredning via RMC och det visade att allt verkar vara bra men även här är det svårt att få hjärnan att förstå det. Just nu står vi i den jobbigaste perioden på hela månaden. Mensen är sen, sen med 4 dagar faktiskt men alla test visar ändå negativt. Vad är det för fel? (Jag förstår att det inte går att svara på men det är det enda som går runt i huvudet..). Nu undrar jag om det är någon mer här inne som varit i samma sits (dvs att mensen är såhär sen men ändå inget plus)? Hur sent har ni fått ert plus? Ska jag ge upp denna omgången också eller finns det hopp fortfarande att det tagit sig? Tack till er som orkade läsa igenom hela. Och jag vill avsluta med att skicka med en stor varm kram till er alla som behöver gå igenom alla typer av ofrivillig barnlöshet, för det är en känsla utöver allt annat jag någonsin känt ❤
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Det är en tråd precis som denna som heter BF Nov/Dec - jag tror du hittar den bara genom att klicka på "senaste" i forumet :) Spännande att prata symptom och bara ventilera!
Hur hittar jag den förresten? Är ju helt ny på det här 🙈
Tusen tack hörrni!! 😍 Är fortfarande helt i chock 🙈 Jaa det gör jag! Tack!
Åh så fantastiskt!!! Grattis till er båda 😍 Du får hoppa in i BF Nov/Dec gruppen 🥰
Åhhh men stort stort grattis! 😍😍🥰
Jag plussade tydligt nu imorse!!!😭😭 wow, kan inte fatta det!!
Åh så spännande!!! Jag håller alla tummar och tår! När hcg väl stegrar så stegrar det ganska snabbt så förhoppningsvis etc tydligt plus snart ☺️
Ser att jag varit inaktiv ett tag och att ni är flera som skrivit så fint! Tack hörrni! ❤ Vi har provat SMEP men inte lyckats fullfölja det exakt av olika anledningar, men denna månaden lyckades vi. Jag har beräknad mens idag så jag kunde inte hålla mig från att testa. Tog både ett clearblue samt ett från apoteket. Både jag och min sambo kunde se en pytteliten antydan till pluss. Jag skickade bilder till min syster som började gråta då hon tyckte sig se det tydligt. Jag vågar dock inte tro på något ännu förrän jag fått tydligare streck. Så nu går hjärnan på högvarv och jag kan knappt vänta tills imorgon för att göra ett nytt test. Jag springer också på toaletten hela tiden för att se om mensen kommit... Hur blir man inte galen?
Jag förstår dig så väl! Det tog 1,5år för oss att bli gravid med detta barn som är barn nummer 3. Första barnet lyckades vi med på andra försöket, andra barnet tog det ca 8 månader och bara det var tungt och jobbigt. När vi båda var överens om att försöka med nr3 så visste jag någonstans inom mig att det skulle ta tid igen speciellt eftersom jag de senaste åren haft väldigt oregelbunden mens. Jag ville börja försöka med detta barn tidigare men min man ville vänta och jag sa till honom att det kommer ta tid. Jag tror jag kan ha PCOS för så gott som all symptom stämmer in på mig men jag upplevde att jag fick lite hjälp av vården så vi försökte ändå själva. När vi försökt i nästan 1,5år plussade jag äntligen men några dagar efter började jag blöda och blödningen var så annorlunda en mens att jag visste att det var missfall. Världen kändes verkligen grym i det ögonblicket, som att någon gör krokben på en när man precis ska nå mållinjen. Men jag vägrade ge upp och två menscyklar senare blev jag gravid igen. Jag går snart in i den 23 veckan och är fortfarande orolig och ängslig och har än svårt att tro att jag är gravid, tror inte det blir riktigt förrän hen tar sitt första andetag och ligger i min famn! Men till din fråga, min menscykel kunde vara upp emot 64 dagar lång och det var alltså en otrolig väntan och jobbigt eftersom man hoppades mensen var sen pga graviditet men den hoppade helt enkelt över en ägglossning och man fick vänta en cykel tills det kom igång igen. Så otroligt mycket pengar man slösat på graviditetstester och ägglossningstester, hjälpte inte alls oss. Stressen var mindre när jag slutade kontrollera allt sånt! Jag håller tummar och tår till att du får ditt pluss snart! 🤗🌸
Hej! Ofrivillig barnlöshet är fruktansvärt och något iaf jag inte tycker man pratar särskilt mycket än. Man kämpar hela sitt unga vuxenliv för att INTE bli gravid, och sen ska man kämpa ännu hårdare för att bli gravid... Jag hade som du bra stöd hemma och tyckte de flesta andra kommentarer som "sluta tänk på det" var bara provocerande. Men jag vill dela med mig av vad jag gjorde, hoppas något kan hjälpa! - Jag slutade helt med att tempa (natural cycles) och ägglossningstest. Jag resonerade som så att jag vet att även om min cykel är något oregelbunden så har jag ägglossning varje cykel. Då behöver jag inte fortsätta testa varje månad, det blir ju som ett jobb tillslut! - Mer härligt sex :) Min doktor bokstavligen sa, allt med er ser bra ut så åk hem, ta ett glas vin och ha det härligt tillsammans ;) haha kanske okonventionellt av en doktor men det minskade stressen hos oss båda! - SMEP metoden! Kolla upp SMEP om ni inte redan gjort det :) den går ut på att man har sex varannan dag från cykeldag 8, man börjar ta ägglossningstest cykeldag 10 och när det visar positivt har men sex 3 dagar i rad. Vi gjorde vår egna version och hade bara sex varannan dag utan att ta ägglossningstest :) - Rosenrot och hostmedicin. Kan ju vara bara hokus-pokus men jag åt rosenrot sista två månaderna innan jag blev gravid och fick mig iaf att må väldigt bra! Stort lycka till ❤️
Jag och min sambo har försökt skaffa syskon i över 1 år nu utan ett enda plus.. så jag förstår dig. Vi har också gjort utredning där allt va bra förutom att mitt ahs värde va lite högt.. hoppas vår tur kommer snart.
Jag beklagar verkligen för missfallet ❤
Men varför går man över tiden sådär? Det har aldrig hänt mig innan vi började försöka. Allt detta gör mig så förvirrad 😅 Åh tusen tack för peppen!! Detta ger mig verkligen hopp! Stort grattis till er 😍
Åh vad jag känner igen mig! Min sambo och jag försökte bli gravida på egen hand i ca 1,5 år, men tog till slut hjälp och nu är jag gravid genom IVF. Jag vet hur jobbigt det är att försöka och försöka och vänta och vänta. Besvikelsen varje gång det inte blev ett plus på stickan. Och ja, vissa månader gick jag så pass mycket över tiden att jag var säker på att jag var gravid. När jag sedan tog testet var det ändå negativt. Nu är jag äntligen gravid, och jag vill säga till dig att du inte ska ge upp! Det är jättejobbigt när det inte går så lätt att bli gravid som man hade trott, men de allra flesta blir gravida till slut. Kämpa på! Önskar dig styrka och lycka till! 💖
Min mens var 11 dagar sen innan jag fick ett plus. Dock slutade denna graviditet tyvärr i fördröjt missfall.
Det är exakt så jag känner. Jag ska ha koll på min mens, jag ska ha koll på min ägglossning, jag ska ha koll på vilka dagar som är mest fertila och jag ska stå där varje månad med ett negativt test och bli besviken. Fy fasen vad det suger. Och då vill jag ändå poängtera att min sambo är helt fantastisk, han stöttar, tröstar och gråter med mig när det är som tuffast. Men det går inte att undvika det faktum att den tyngre lasten ligger på mig som kvinna då det är jag som har kollen. Jag ska försöka ha hoppet uppe och era berättelser gör det lättare då ni visar att det faktiskt går! Jag är så glad för er skull. Snart är det nog vår tur 😊
Jag och min sambo höll och på att försöka i över ett år, tror 14-15 månader innan jag fick ett svagt plus på stickan. Jag hade stor ”press” på mig själv då jag så himla gärna också ville bli mamma. Men jag ska vara ärlig med att säga det ”typiska”, det var inte förrän jag hade gett upp och tappat hoppet som det gav ett plus. Min mens har alltid varit oregelbunden och trotts alla ägglossningstest så gick det ju inte. Mensen kunde vara sen 1 dag eller flera dagar under perioden vi försökte men kom till slut. När stickan visade plus så var min mens 4 dagar sen. Fortsätt kämpa men försök slappna av även om jag vet själv att man bara blir frustrerad över att höra dom orden😅
Tack för att du tog dig tid att svara! Vad glad jag blir för er skull. Jag håller med dig om att det emellanåt känns som ett jobb. Det är så svårt att släppa tanken på att vi kanske missar chansen om vi inte har sex vid de "rätta" dagarna och då stressar man och njuter 0. Men jag ska verkligen ta till mig av dina ord och försöka släppa det ett tag och fokusera mer på mig och min hälsa.
Hej, Kan känna igen mig i det du skriver. Jag och min man försökte i 18 månader innan vi äntligen fick ett plus. Jag fick diagnosen PCOS efter att vi hade försökt i 1 år utan att lyckats och det kändes som om hela min värld rasade runt om mig. Kan nämna också att jag hade 2 tidiga missfall innan det. Jag valde att sluta stressa om det och försöka vara nuet (lättare sagt ön gjort) . Jag började träna och vara positiv i sinnet. Åt glutenfritt och åt för det mesta LCHF/keto. Började även ta kosttillskotten Epa-glandin och Donaferty premium. 2 månader efter att jag hade börjat med min nya livstil så blev jag gravid! Det finns hopp! Glöm inte att njuta av varandra då det lätt blir ett jobb... Det kommer hända för dig med. Hoppas det jag skriver hjälper dig.