Vår son är snart 10 mån och han sover så oroligt på nätterna. Han väcker mig nästan varje timme så man får buffa/stoppa in nappen/lägga han på mig och hålla om honom. Han har sovit såhär oroligt ända sen han kom och jag har hela tiden trott att det kommer bli bättre men det blir bara värre och värre och jag håller på att gå under😔 jag är så fruktansvärt trött att jag knappt orkar någonting längre. Känner inte igen mig själv längre och har knappt kvar något tålamod alls! Jag har pratat med min bvcsköterska varje gång jag har varit där men hon tar det inte seriöst och jag vågar väl inte heller riktigt säga hur dåligt det verkligen är. Vi har precis testat en sovpåse med tyngd i men tyvärr hjälpte det inget. Snälla är det fler som har varit med om detta? Han sover emellan oss. Har testat att ha han i spjälsäng och det funkar ej. Provat att ge han ersättning/välling/amning. Inget gör att det blir bättre.
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Tack den boken ska jag köpa! :)
finns jätte bra bok att läsa somna utan gråt
Så tråkigt att höra att ni har det likadant :( ja man förstår att man har använt sömnbrist som tortyrmetod. Ändå skönt att höra att man inte är ensam om det. Jag och sambon sa att vi ska göra ett sömnschema nu så jag får sova några nätter ostört så att jag får tillbaka lite sömn för är verkligen på bristningsgränsen nu. Man vill ju vara pigg och glad och njuta av mammaledigheten och sin älskade bebis.
Tack för svar, ja jag tror också det kan vara så att han störs av oss och vi har försökt att lägga han i sin spjälsäng och att natta honom i den men har varit så att han bara skriker men nu när jag läste hur ni gjorde så kanske man bara inte får ge sig. Vi har aldrig låtit honom skrika så för är ju så jobbigt att lyssna på men kanske får vara så tills det blir bättre. Man är ju ändå där vid honom så man lämnar ju honom inte. Det är bara att dem gånger han väl har somnat i spjälsängen så vaknar han efter 30-60 min och gråter och då är det ännu svårare att natta om honom men vi får försöka att testa igen och inte ge upp. Tack för råd
Tack för svar och tips. Skönt att höra att man inte är ensam, ibland känner man sig så oförstådd när man pratat med andra. Vi har nattlampa i rummet men tror vi ska testa att ha han i eget rum men problemet är att han hatar att vara i sin spjälsäng även fast vi försöker vänja han vid den. Vad skönt att det har blivit bättre för er!
Hej. Jag känner verkligen ingen det där. Vi fick sova som längst 1h i sträck i 8,5 månad. Men nu när plutten är 9 månader provade vi att ha en lampa tänd under natten och det gjorde susen. Samtidigt som vi försökte få rutiner på mat och sovtider under dagtid. Hon vaknade färre och färre ggr o nu sover hon från 20. 00-09.00 med ett mål mjölkersättning kl 06. Hon sover för övrigt i spjälsäng i eget rum. För om hon sover i samma rum som oss så vaknar hon när hon hör oss prata eller snarka. Så mitt tips är: * Rutiner under dagen för mat och sovtider * Sova i eget rum * Låta en lampa vara tänd i bäbisens sovrum
Min son är snart ett år, och fram till att han var nio månader så sov han mellan oss. Jag har ammat honom och han brukade också vakna varannan/ var tredje timma (inte lika ofta som din, men ändå...) Han sov också bara sämre och sämre, och så även vi föräldrar. Så, jag stålsatte mig, la honom i egen säng, läste saga i 10 minuter och påbörjade helvetet! 1,5 timme med gråt och skrik, tog det Varje kväll första veckan. Andra veckan tog det 1 timme, Tredje veckan 45 minuter, Fjärde veckan 10-20 minuter, och nu somnar han på ca 5 minuter, lugnt och stilla. Det var så fruktansvärt jobbigt i tre veckors tid, men så vände det. Han sov allt bättre, vi sov mycket bättre och alla blev piggare och gladare. Jag insåg även att amningen inte gav tillräckligt med näring längre, så vi avslutade amningen och började ge välling istället. Så, nu vaknar han en gång på natten, oftast mellan 01-02 för att äta välling, och sover sedan till 07 (vi nattar vid 19.30). Hans spjälsäng står kloss mot vår säng på min sida, och snart tänkte vi börja lära honom att sova själv i rummet (vilket han inte gör ännu, 15 minuter efter jag lämnat vaknat han och är otröstlig). Tänker börja med att ha liten glipa mellan säng och spjälsäng, och sedan öka avståndet varje kväll, tills jag kan lämna rummet. Kan ju bli spännande. Det jag ville säga är att det kanske är samma för er? Att ni "stör" barnet på natten, och barnet "stör" er. Det är jobbigt att få dem att acceptera sin egen säng, men såhär i efterhand var det värt ledsamheterna. Det kan även hjälpa att lägga ner en t-shirt som luktar mamma/pappa som tröstar och lugnar. Jag hoppas något av det jag skrivit kan vara användbart, för det är Hemskt att inte få sova! Lycka till!
Är precis likadant för oss, det vaknas extremt mycket. Vissa gånger har sonen sån ”panik” att vi får gå upp helt mitt i natten för inget funkar. Sova jämte mig funkar ibland - lågt ifrån alltid.. Han flyttade in till eget rum han han blev 11 månader och det hjälpte faktiskt lite i några veckor. Då vakna han bara 3-4 gånger, dock fick vi flytta tillbaka honom till oss i samband med utvecklingsfasen som kom och nu är de katastrof 😩 har tur om jag får 1 ”bra” natt i månaden. Och då vaknar han ändå minst 5 gånger. Jag har tyvärr inget tips, men jag lider med dig och du är inte ensam!