Hej! Är gravid i vecka 19 och ska på rutinultradjud nästa vecka. Men veckorna mellan KUB och där jag är nu har varit hemska mentalt. Hur har ni andra gjort för att hantera oro?
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Jag fick bm att lyssna på hjärtljud, det lugnade mig. Hon ville först inte men jag sa att jag känner mig inte alls gravid och jätteorolig.
Har känt precis likadant! Första barnet här med, sköng att höra att man inte är ensam. Har mest varit jobbigt att inte veta om man kan ta ut lyckan helt än ellee inte, förhoppningsvis kan man det efter rul tänker jag :)
Kan också intyga att efter KUB var allt illamående, trötthet och ömhet i bröst borta. Då blev jag supernojig även om jag sagt till mig själv att jag inte ska vara det… Försökte också läsa och insåg då att de är faktiskt väldigt väldigt vanligt. Sedan kom vi till RUL och allt va toppen! :)
Denna kommentar har tagits bort av dess författare.
Tack för era svar! Jag var en av dem som var lyckligt lottad att inte må illa alls. Var ”bara” trött. Försöker verkligen tänka positivt men eftersom denna bebis kom genom IVF känns det som att det är mycket på spel, om ni förstår. Att gå igenom IVF var mentalt utmattade och så nu detta. Förlåt om jag låter så negativ. Men det är skönt att höra att man inte är ensam om att noja. Önskade att man hade fler ultraljud att erbjuda här så man kan vara lite mer lugn och få lov att njuta :)
Denna kommentar har tagits bort av dess författare.
Denna kommentar har tagits bort av dess författare.
Gud jag var så tacksam för spökveckorna ärligt talat! Så skönt att äntligen slippa den otroliga tröttheten och illamåendet och kräkningarna och faktiskt känna sig som en människa igen och ha energi kvar när man kom hem från jobbet ! 🙏🏻😅 Jag bestämde mig tidigt i graviditeten att jag inte skulle gå runt och noja eller vara orolig för minsta lilla. Jag valde bara att lita på min magkänsla om den sa att något kändes fel.
Känner du oro för att du inte känt några symtom på graviditet från KUB till idag? Tro mig, du är inte ensam. Jag hade illamående, dålig aptit och sjukt ömma bröst fram till v 11-12, sen bara försvann det och jag mådde hur bra som helst. Kände mig inte ens gravid. Jag tror bara du ska försöka tänka att spökveckor är fullt normalt och vanligt för de allra flesta, jag pratade med min barnmorska för jag var orolig och hon tryggade mig med att de flesta upplever spökveckor någon gång under graviditeten. Jag pratade av mig mycket med folk i min omgivning som var gravida eller hade barn och varenda en hade upplevt spökveckor också. Det lugnade mig i alla fall, att känna att jag inte var ensam och få bekräftelse på att det jag kände var normalt liksom.. prata med din barnmorska och försök att njuta av din graviditet och hålla dig positiv även om det är svårt.