Jag har sen min förlossning mått väldigt psykiskt dåligt och har haft en förlossningsdepression. Det fick jag veta först på efterkontrollen hos mvc. Ingen inom vården har lagt märke till mitt mående tidigare. Eller så är jag helt enkelt en för duktig skådespelerska. Min dotter har varit väldigt krävande sen dag 1. Vilket inte har gjort situationen lättare. Hon vill INTE ligga i vagn, hon vill bli buren konstant och blir väldigt lätt uttråkad. Hon har dessutom hela tiden varit väldigt orolig på kvällar och nätter. På dagarna när jag är ensam så bär jag henne I selen när jag behöver ha händerna fria, men jag blir extremt trött i ryggen. Jag ser alla andra mammor som kommer powerwalkandes med sina små nöjda bebisar och känner mig så värdelös. Det är långtifrån alla dagar jag orkar ta mig ut, för promenader blir för mig ingen avlastning när jag måste bära på henne hela tiden. Det är inte alltid selen duger heller.. igår hann jag handla två varor på Ica innan hon började spänna sig allt vad hon har i selen och gnälla. Hade ju sett framför mig långa promenader med vagn men allt känns bara jobbigt. Jag bor dessutom på andra våningen med enbart en loftgång och en extremt jobbig trappa vilket gör att det blir ett himla bestyr att ens få ut vagnen, allra helst när hon är förbannad redan innan vi kommit ut. Hon är inte alls något fan av ytterkläder nämligen.. det känns som att jag inte tar hand om henne som jag ska när vi kommer ut så sällan. Vi åker iväg på lite dagsturer när min man är ledig men det är ju inte frisk luft på samma sätt. Bilen har dock blivit lite av en avlastning för där är hon ganska nöjd. I sitt babyskydd. Fler i liknande sits?
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Låter jätte mycket som mitt första barn (bodde då i lägenhet också så det var jobbigt att komma ut. I mitt fall började det bli bättre runt 3-4 månaders ålder kanske. Jag orkade inte längre bära (mitt barn accepterade inte ens bärsjal/sele så fick baras i händerna...) och började lägga ner om och om med napp och så fort hon vaknade och började röra sig missnöjd då höll jag nappen lätt (hon klarade inte av att suga på den så den inte ramlade ut) eller lyfte upp igen och vaggade tills hon nästan sov. Tog en eller två veckor sen blev det rutin och bebisen började sova i spjälsängen på dagarna. Det hade inte gått att genomföra det innan. De mognar lite med tiden och så när man blir helt slut så får man fatta beslut och hålla sig vid det. Hon hatade också vagn och grät tills hon somnade, därefter vaknade efter max 30 min och grät hela vägen hem. Vi gick knappt ut med henne under första 3 månader. Men då när hon började sova i spjälsängen började hon plötsligt gilla barnvagn (kunde sova i det även 2 timmar så länge jag rörde den) kanske för att hon fick rörelsen där hon inte längre fick annars. Mitt andra barn gillade barnvagn från början men enbart på grusväg (tills han somnade) och han föddes på vinter så han låg i vagnen väldigt ombonad vilket jag tror också bidrog att han var nöjd direkt och somnade så lätt...jag var så chockad att det kan vara så! Testa du igen vagn, det är vinter, linda in bebisen, testa åka på ojämn mark, kanske blir bättre? Annars så kommer det ändå lösa sig tills slut. När de börjar sitta vill de oftast titta och accepterar lite bättre vagn eller så sätter man de i kundvagnen och de flesta gillar det. Jag kan säga att jag också var nästan deprimerad med första barnet, det var så tufft, tungt och jag var så hemmabunden i flera månader. Jag fick mycket ryggproblem också vilket var anledning tills varför jag började ändra på saker. Som någon nämnd använd babyskyddet tex kan du lägga den i den stora vagnen i affären, kanske kan ni handla då lite i lugn?
Som redan nämnts,prova babyskyddet. Min dotter gillade inte heller att ligga i vagnen och jag hade sett fram emot promenader...Jag bäddade i liggdelen med kuddar och filtar så hon låg högre upp och kunde se mer, det gjorde susen. Och när vi bytte till sittdelen vid 6-7 månader var hon väldigt nöjd. Jag fick också bära mycket, hon ville vara nära och titta på saker hela tiden. Det känns jobbigt när man är mitt i det men tiden går ganska fort och snart blir allt bättre och enklare. Kämpa på, du gör ett jättebra jobb. 💕 Försök få lite avlastning eller sällskap dagarna om du har möjlighet till det. Kram!
Hon vill gärna sitta och stå upp så ska verkligen testa ditt tips. Tack! Det kan säkert gå lättare om hon har lite koll. Trodde aldrig att det skulle kännas så jobbigt och ensamt att vara föräldraledig och nybliven förälder.
Jag har också känt att båda mina barn varit missnöjda som bebisar och de har båda hatat att ligga i vagnen. Kände mig såå snuvad på de mysiga långa promenaderna som jag tyckte alla andra verkade ta. Äldsta använde jag babyskyddet på vagnen för att överhuvudtaget kunna komma ut. Hade det funkat för er tror du om din dotter gillar bilen? Men båda mina barn har det vänt över en natt när vi bytt till sittdelen. Har bytt tidigt, redan vid fyra månader, och använt inovidyna för att göra sittdelen trängre. Tänker som föregående, var inte för hård mot dig själv!! Bebis kommer överleva utan frisk luft varje dag! Efter att ha legat i magen så skyddad och omhuldad är det många bebisar som behöver mycket närhet den första tiden i livet.
Hej! Kämpa på! Det kommer bli bättre! Jag fick amning depressionen ( d-mer ) och även en pojk som hade kolik i 3 mån, bärsele ända som funkade. Tror jag grät varje dag i 3 -5 mån. Ammande varnannan timme dygnet runt så fick ingen sömn knappt i 3 mån + plus mådde dåligt psykiskt. Sluta amma och mådde lite bättre. Men är inte förens nu när han är 10 mån som man kan njuta av att vara mamma. Det tar tid, låt det ta tid, tillslut kommer du må bättre! Ha inte höga krav på dig, det gör inget om bebis gnäller när man är offentligt.
Vill bara ge dig en cyberkram. Fy vad jobbigt det du går igenom! Alla bebisar är olika, hade liknande med mitt första barn och mådde inte toppen psykiskt. Mitt råd till dig är att släpp tanken om att alla andra gör massa grejer. Mys till det hemma med din bebis. Om det bara känns stressigt att komma ut med vagnen som hen inte verkar gilla (för oss blev det bättre när vi kunde byta till sittdelen i vagnen runt 6 mån). En annan tanke är att på em/kvällen när din sambo kommer hem. Försök få lite tid för dig, kanske kan du gå ut då? En promenad för frisk luft vilket är positivt när man mår lite sämre psykiskt. Eller en dusch/bad med någon podd/musik du gillar. Hejja dig