Min fina 4-åring har börjat med vad man kan kalla tics eller ritualer. Exempelvis måste han gå ett antal gånger över trösklar, mattkanter, nivåskillnader i golvet, streck i asfalten osv. Gör han det inte blir han jättearg/ledsen. Han vill ofta liksom börja om säger han. Det är som värst när han lämnas/hämtas på förskolan, vid nattning eller om vi ska iväg någonstans. BVC har ej några tips och av psykologerna som är specialiserade på småbarn i kommunen får vi heller ingen hjälp. Alla säger att så kan det vara, det går över. Men det är fruktansvärt just nu. Jag blir så ledsen av att se honom ha det så jobbigt. För två månader sedan fick han syskon och det började därefter. Någon som har tips på hur vi ska hantera det här? Försöker att inte påtala det, men det är ohållbart när han liksom hakar upp sig.