Hej! Jag är i v 39 (38+0) å går här hemma i väntans tider. Första barnet. Har haft ganska okomplicerad graviditet vilket är skönt å jag är tacksam för det. Men nu börjar det bli jobbigt. Magen växer och stramar, bäckensmärtor och tryckkänsla neråt. Oregelbundna sammandragningar har börjat sedan nån vecka tillbaka. Orkar inte längre promenader och i coronatider finns inte mycket mer att göra. Börjar känna mig nedstämd, haft dagar jag bara ligger i sängen och gråter, finns inget jag vill göra eller orkar. Hormoner eller isolering som gör mig såhär deppig? Eller börjar förlossning dra igång? Känner mig tung, svullen, obekväm och mensvärk kommer å går. Ni som oxå går i väntans tider, hur mår ni? Hur hanterar ni ”coronahotet”? Någon som har samma känslor/krämpor?
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Känner igen mig i tyngdkänslan i kroppen. Jag är i vecka 40+0 nu med första barnet och allt börjar kännas tungt, varmt och jobbigt. Mannen har precis gått på semester så nu har jag i alla fall sällskap hemma men det hjälper inte när ingenting känns roligt
Känner igen mig precis!! Är i vecka 38 nu och har också haft en ganska lätt graviditet men nu börjar det bli tungt. Coronaisolering, vi är nyinflyttade i ny stad, sambon jobbar länge på dagarna och allt är tungt! Är reumatiker dessutom så hade förväntat mig värre krämpor tidigt men hade det lugnt hela hösten. Sen vecka 30 ungefär blev det dock tyngre och nu i veckan trodde jag att det hade dragit igång för hade såna förvärkar (dessutom relativt regelbundet). Orkade nada och som du sa låg bara och mådde dåligt och kände mig ensamt. Gissar att covid förstorar allt, man kan ju inte göra annat än att tänka och känna!
Jag är i exakt samma vecka. Har dock haft foglossning hela graviditeten och varit sjukskriven på heltid för det sedan början på december. Känner mig superdeppig då och då att det aldrig tar slut. Ligger nästan bara på sängen. Försöker se de positiva stunderna som att jag kan läsa godnattsaga för min två-åring. Titta en stund på tv med min sambo på kvällen. Har samtal kring ev igångsättning på måndag så försöker härda ut till det. För min del blev smärtorna bättre förra gången efter födseln. Jag satt i rullstol första veckan och orkade inte hålla min bebis utan kuddar men märkte att jag blev starkare för varje vecka. Jag kände sån lycka till vår bebis och låg och tittade på han i sängen, min sambo var hemma med oss i fem veckor. Så det blir belöning i slutändan och den målbilden hjälper till stor del att hänga upp sig på! Har du pratat med någon om hur du mår? 💕