Hur tänker du om du får ett samtal att "ditt barn är sjuk"? Jag är pedagog och har fått ringa till föräldrar och sagt "ditt barn är sjuk" eller "h@n mår inte bra". Min fråga är då: varför frågar föräldrarna "har h@n feber? Varför tror dom inte på oss pedagoger? Vi ringer inte för att störa på jobbet utan för att ditt barn orkar inte med verksamheten. Punkt slut. Och varför kan föräldrarna inte ha sitt barn mer än en dag hemma för att kurera sig ordentligt, "det var inget feber o va hur pigg som helst hemma" ..... Ja, hemma, utan barngruppen utan hög ljudnivå (där barn pratar högt, skriker, skrattar o alla samtidigt), hemma, där man kan ta det lungt, det är klart att man är pigg då. Varför är det just det barnet som alltid är på förskolan, aldrig hemma ledig eller hemma med sjuk syskon som får vara hemma EN dag när vi ringer.... Det är bara tankar som uppstår. När jag själv får såna samtal då hämtar jag så fort jag kan, sen e jag hemma o vabbar en hel vecka för att mitt barn blir helt friskt. Som sagt, jag undrar bara hur vissa föräldrar tänker.....
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Grejen är att när vi har sagt att barnet mår inte bra, är hängig, orkar inte äta, i stället för en "ok, jag kommer" blir det "är det feber?" Det är som om att "barnet är inte sjuk om den inte har feber" som om man behöver inte komma så fort om det inte är feber. Det är känslan som vi får.
Så här sa pedagogen som ringde mig: hej, det är ingen fara med ....... (För att jag inte ska tro att en olycka inträffat) men han är lite hängig och rosig om kinderna. Ok svarade jag då kommer jag eller min man så fort som möjligt. Tycker att pedagogen som ringer ska förklara varför de ringer, det är ju mitt barn och jag vill veta hur han mår, feber, värk, ledsen, trött. Klart jag hämtar honom men jag som förälder vill alltid veta hur han mår, konstigt vore det väl annars! Sedan kan det ju bli en stress situation för föräldern på jobbet när det rings om sjukt barn, helt plötsligt måste man släppa allt och kanske bli den där föräldern som går hem mitt i mötet igen... Klart man gör det men man kanske ska ha lite förståelse för konstiga frågor i en stressad situation... Det handlar ju ofta om mer än att bara hämta sitt barn så fort som möjligt!
En enda gång ringde dom från dagis så jag fick springa och hämta honom och då hade grabben ramlat av gungan och slagit i huvudet rätt rejält och det slutade med en lätt hjärnskakning. Jag tittade mig aldrig blind på tempen utan har grabben känts hängig men, ingen feber så hade jag honom hemma.
Jag har aldrig fått ett sånt samtal, men hade jag fått det hade vi såklart hämtat hem henne. Jag hade nog i och för sig frågat om de tror att hon har feber, dels för att jag vill veta hur hon mår, men även om man tex måste svänga förbi och köpa Alvedon etc. Även kanske meddela sin arbetsplats att man är borta ett par dagar.
För oss är det tvärtom. Vi har vår dotter hemma när hon är sjuk, vilket varit ganska ofta. Och vi får alltid höra av pedagogerna att hon alltid är sjuk, att hon är den som är mest sjuk osv. Och attityden är inte alltid trevlig, när min man ringde för att friskskriva senast, hann han inte ens säga något innan han fick frågan "Kommer hon någon gång eller?". Ja men, vad tror att han ringer för då? Och hon kommer när vi anser att hon är frisk nog! Och ja, det är andra föräldrars fel att vår dotter är sjuk till och med oftare än vad personalen verkar vara van vid, för att de stoppar i barnet alvedon på morgonen och lämnar ändå. Eller lämnar när någon i familjen ligger med magsjuka... Jag vet att det tär på ekonomin att vara hemma - det kan jag lova att vi fått erfara, men det finns faktiskt gränser. Har kollegor som tagit med sina barn till jobbet för att de varit för sjuka för att få stanna på förskolan...
Att jag frågar hur mitt barn mår, är inte för att jag försöker komma undan att hämta.Det är för att jag vill veta hur mitt barn mår. Om jag ska hämta, tar det i alla fall en halvtimme för mig att komma fram. Gäller det ett av skolbarnen kan en följdfråga bli om han eller hon är i skick att cykla hem själv (de har m nyckel) och vänta på mig eller om det är bättre att jag hämtar så fort jag kan. Inte för att slippa undan något, utan för mitt barns skull. Mitt utgångsläge är att pedagogerna har omdöme nog att avgöra om mitt barn behöver hämtas eller ej. Jag har dock varit med om att lämna igen dagen efter, eftersom det absolut inte var något fel på barnet. Då var min son fyra eller fem år, vid hämtning sa de att han nog bör vara hemma dagen efter, för han verkade ha ont i magen eftersom han ätit dåligt till lunch. Till middagen åt han dubbla portioner och var hela eftermiddagen och kvällen pigg och frisk. Vi frågade om han haft ont i magen till lunchen och han svarade att "nej, men korven var inge god och makaronerna var kalla". Tyckte inte att det var orsak till att hålla honom hemma! Fast när vi sa det till en i personalen dagen efter, fick vi svaret "Det var inget fel på maten! Tror du att vi ljuger?"