Trivs verkligen inte med att växa.. döljer det med stora kläder men märker det knappt funkar längre och jag ser bara mycket större ut då. Blir tex bjuden på mat av vänner osv men tackar nej. Går inte på Ica om jag verkligen inte måste. Går inte ut och går för är rädd att möta någon. Sitter mest inne men får panik på det med. Tar avstånd från familj. Var en vän som kom och överraskade mig med bebiskläder här om dagen och blev så glad, och hade då inte några genomtänka kläder då hon dök upp utan att jag visste. Och det är ändå en nära vän. Men då utbrast hon ”vad stor du blivit nu!”... det är verkligen jättejobbigt. Vill kunna glädjas och visa det men jag trivs verkligen inte. Inte länge kvar heller och väntat hela graviditeten på att sprudla om det men det kommer aldrig 😭 Är ju inte bara magen som växer utan mina lår, bröst ja ni vet grejen 😅 Någon som upplevt samma och har ni tips? Känner mig så otacksam när jag faktiskt fått möjligheten att bli gravid och känner såhär. Älskar ju tjejen i magen mer än allt och har ju väntat på detta hela livet men trodde inte jag skulle känna såhär...
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Tack för alla peppande ord! ❤️ Det är tack och lov inte länge kvar till tjejen är ute nu och man kan försöka jobba mot att bli sig själv igen 😄
Det är så sjukt hur gravid kroppen blir någon sorts allemansrätt. Folk som slänger ur sig alla möjliga konstiga kommentarer, som att man är för liten (min förra graviditet) att det ser ut som tvillingar (denna graviditeten), att det är okej och helt plötsligt ta på ens mage. När jag berättade för min sambo att jag kände mig som en uppsvullen sjöko så kramade han bara om mig och svarade följande ” du är i alla fall min uppsvullna sjöko och din mage kommer till skillnad från min försvinna när bebisen är ute” Det va bara så skönt att höra att jag oavsett hur jag ser ut ändå va okej för honom. Låter sjukt fånigt nu när ja skriver det men va så skönt där och då. Även om det kan vara svårt/jobbigt så berätta för dina närmaste hur du känner. Det är helt okej att inte trivas med en kropp som inte känns som ens egen, villket ju e delvis sant, du delar den faktisk med en annan människa. Känner mig fortfarande vansinnigt obekväm med att vara gravid men att mina närmaste ändå vet och förstår att jag är obekväm är lite som en trygghet.
Jag förstår dig 100%! Och det är inget jag vågat prata om knappt, av rädsla att någon tycker man är otacksam. Men det handlar inte om det! Det handlar om att man inte känner sig som sig själv, man ser inte ut som sig själv och personligen tycker jag det är fruktansvärt att inte kunna röra sig som vanligt. Jag håller med om vad någon skrev om att alla storlekar är vackra, men det är svårt att inbilla sig själv om att man är vacker trots att man hatar sin spegelbild. För mig är det nog bara att det blir en "identitetskris" för min kropp är så annorlunda. Kan vara skönt att veta att man inte är den enda som känner så iallafall! 🤍
Känns som att gå in i en roll för man börjar med kroppsacceptans/kroppspositivitet hade varit något, har kämpat med ätstörningar och var det enda som hjälpte. För det är med en hela livet. Du är inte tillfälligt ful som någon skrev osmakligt . Alla storlekar är vackra. Att se sig själv som man skulle se någon annan. En tjock person är inte mindre värd eller mindre vacker. Finns så onödigt många individer som går runt och har kroppsångest pga samhällets press om vad som är acceptabelt.
Hej! Jag är i vecka 20 och har gått upp 12 kilo (lite överviktig från början). Jag trivs inte alls som gravid. Känner mig fet och uppsvälld. Jag kan acceptera att magen ska bli större (skulle bli orolig om den inte växte) men resten av mig och mängden kilon som har ökat gör mig panikslagen och obekväm. Mina nära vill också jag ska ha tajtare tröjor på mig, visa magen osv. Men för mig själv känner jag mig bara fet och inte gravid så känner inte att jag har något att visa direkt. Känner mig väldigt obekväm att visa mig bland vänner och familj. Främlingar har jag väl inget emot för vi känner inte varandra och de vet inte hur jag såg ut innan graviditeten, hehe. Jag har också på mig stora tröjor, pösiga kläder. Men även de börjar bli tajtare nu. Måste uppgradera garderoben. Jag försöker hjärntvätta mig själv att förhoppningsvis försvinner det mesta av vikten efter barnet är fött, relativt snabbt. Jag har vänner som fått barn som försöker lugna mig genom att säga att vikten kan stanna av eller sakta ner mot slutet av graviditeten. Även min barnmorska har sagt det. Men känslan är ju ändå där.
Gick upp 30kg+ med min flicka (hon är fyra månader nu) och kände precis som du när jag var gravid. jobbade tills jag var sju månader som gravid och kände mig så fet o ful. ALLA kommenterade ÅÅ GUD VAD STOR DU HAR BLIVIT. Är DET TVILLINGAR?!?! Kändes så jobbigt men skit i folk sen när hon kommer så blir allting bra jag lovar! Se det som ”tillfälligt ful” 😂😭😭
Jag har känt mig obekväm sedan dag 1 typ. Går upp och ner. Jag är lite större så nu börjar magen fyllas ut sånjah känner mig ännu mer fläskig 😂 men jag har fått kommentaren "hej tjockis!" Och jag vet att de försöker vara lite roliga och menar graviditeten men jag tänker oftast tillbaka till skoltiden. Frågar min sambo flera gånger om jag ser gravid ut för jag tycker bara jag ser mer tjock ut och är obekväm med det 😔
Man får tycka att det är jobbigt att kroppen förändras! Alltså, det är ju att inte vara sig själv längre. Jag har alltid tyckt att graviditet är superfreaky och känt mig "invaderad" och "i vägen". Och då är jag ändå på tredje barnet nu och är otroligt tacksam för det ändå! Man hör ju om kvinnor som känner någon typ av urkraft/gudinna-skönhet osv av att vara gravida... men nope, alla känner inte så och det är okej. Man behöver inte gilla det, men det kommer underlätta att försöka att acceptera det.
Och en sak till, du är inte otacksam för att du har känslor. Jag vantrivdes som gravid och älskade bebisen i magen ändå!
Jag kände likadant, speciellt i slutet av graviditeten. Det är tufft att se kroppen förändras, man blir ju också så låst på många sätt upplevde jag, orkade knappt gå en promenad eller ta en trappa. Kände mig otymplig och ivägen... minns att jag gärna hade plagg som framhävde magen för att man skulle se att jag var stor för att jag var gravid. Sen påverkas man ju av sociala medier där folk blir gravida och ser i princip likadana ut i en söt liten klänning och kula 😅 Men jag tyckte kroppen återhämtade sig fort efter och det var fantastiskt att känna sig så lätt och smidig igen ☺
Tror att "åh vad magen har blivit stor" eller "åj vad stor du har blivit" är typiska uttryck som sägs i all välmening men där det kan bli väldigt fel tyvärr.. Jag kämpade länge med ätstörningar (fram till tidig vuxen ålder) och har trots tillfrisknande efter dess i perioder lite knasig självbild, det vet männiksorna i min omgivning om så använder uttryck som "vad du ser gravid ut" och liknande istället vilket är väldigt tacksamt för min del! :-) Håller tummarna att du snart kommer må bättre över din självbild, tänk vilken häftig grej du gör som "odlar" ett barn! :-)
Jag känner så igen mig i det du skriver. Jag var dock tvungen att vara ute o visa mig mkt då jag jobbar i butik men hade så svårt med att klä mig o var så obekväm i att jag växte och kände mig bara stor.. och fick så många gånger höra ” åh men va stor magen blivit” som var i all välmening men jag hörde bara va stor du är!! Som att jag var onormalt stor. Vid två tillfällen t o m ”men det är inte tvillingar väl?! ” O o då växte magen exakt som kurvan sa att den skulle.. Tror det var nån ggn efter v 32 det började vända för mig. Då började jag helt plötsligt börja kunna se min mage som fin och jag kunde gå lite mer stolt bland vänner och i affären! Tror min hjärna behövde lite mer tid att koppla vad som sker med kroppen och att höra kommentarerna på rött sätt! De var ju glada för mig dom som sa åh men vilken mage du har! Men efter att nu själv varit gravid och insett hur känsligt det kan vara med kommentarer kring magen o hur man ser ut så ska jag verkligen passa mig. Va fin du är! Är tusen ggr bättre om man ska säga nåt alls till en gravid person.