Vår son på 20 månader har alltid varit jätte busig ända sedan han började gå vid 9 månader. Men alltid så glad å nöjd med livet. En dröm bebis å dröm kille. För ca 2 månad sen började trotsen. Han gör tvärtemot hela tiden. Struntar helt å hållet i vad man säger. Klättrar på bord å stolar välter ut leksaker å tömmer lådor på kläder. Drar storasyster i håret å kniper henne. Sen kramar han henne å säger förlåt iof. Men de jobbigaste av allt är hans skrik. Han protest skriker rakt ut väldigt högt när han inte e nöjd. Han fick en lillebror för 3 veckor sedan å har blivit lite värre med skriken sedan dess. Å han e väldigt högljugg annars med vi saknar vår goa glada kille. Ngn annan dom har de så här? Eller som har råd å tips? Börjar bli jobbigt å tålamodet är inte så bra just nu. Har försökt avleda honom genom stt orata om annat men de funkar inte. Straffa en sån liten kan man ju inte heller göra. Dottern var aldrig sån här så vet inte hur man får bukt med de. Han är såklart fortfarande härlig emellanåt men tyvärr oftare "jobbig"
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Tack för era svar 😊 Känns som att det är normalt å mkt av de verkar vara svartsjuka på lillebror. Jag försöker verkligen ge honom egen tid men inte så lätt. Har en dotter med på 5 år. Å det var en jobbig start med den lille då han gick ner mkt i början. Sammanlagt 800 g. Fick amma jätte ofta. Lillen vill oftast vara nära en också å inte gärna vila i vagnen. Har dock börjat skola in killen på dagis nu. Vi tror att han behöver det. Han älskar lek å bus å vill gärna ha fullt ös dygnet runt 😄
Hör har vi också en trotsig två åring som senaste två månader inte lyssnat, tänjt gränser, kastat saker och slagits. Känns som vi provat allt men inget funkar. Han har ibland sovit hos mormor och morfar och det har nog varit skönt för oss alla, blir även att man hamnar i en spiral. Men nu så börjar de vända. Han är lugnare, lyssnar mer och får mindre utbrott på dagarna. Nu har vi mest problem när han ska ha kläder. För de mesta får han välja själv för att det ska funka. Försöker tänka att de är en fas och kommer få över snart. Jobbigt är de men de blir bättre! Alt är väl annars att prata med bm eller? Någon proffshjälp går väl också å få om man önskar? Ingen aning men hoppas de vänder snart 😊
Hej! Vet inte om detta råd kommer att hjälpa men en väninna hade en liknande situation. Det visade sig att hennes äldre son var ledsen eftersom den nya bebisen tog upp all tid. Hon började med att ha "egentid" med den äldre sonen. Bara en timme som var avsatt helt till dem två. Det hjälpte faktiskt mot hans "trotsbeteende". Mvh Annie
*storasyster
Gammalt tips som jag ofta tjatar om här, men jag fick det av pedagogen på öppna förskolan när min stora var i den åldern; försök undvik ordet "inte" när du märker att han gör nåt han inte får. Några exempel: istället för att säga "Dra inte lillasyster i håret!" så säger du "Klappa lillasyster snällt". Eller "Du får inte rita på bordet!" blir "Du får gärna rita på papper". Det hjälpte här hemma, det är som att det där lilla ordet INTE kan trigga vissa barn att trotsa ännu mer.
Ingen med tips på vad som kan funka för att vilseleda skriken?