Har en dotter på 3 år och en nyfödd. För mig har det blivit en ”chock” på hur tufft det är med två barn. Att det är tufft är väl hanterbart men det jobbiga för mig är det dåliga samvetet emot den äldsta när jag knappt har tid med henne pga amning och försök till läggning. Vågar dessutom inte gå till lekplatser och knappt vara i trädgården ifall bebisen börjar skrika mycket. Är det fler som känner såhär eller som kan ge några bra tips? Den minsta kan somna i vagnen om vi går, men direkt när den stannar så vaknar hon, vilket gör att jag ännu mindre vågar ta mig ut...
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Jag är gravid med barn nr 3 och kommer ha ganska exakt fyra år mellan alla mina barn. Klart att man har dåligt samvete ibland, men i början när min minsta kom så försökte jag göra så mycket jag kunde med min stora medan lillasyster sov, så kunde jag pyssla om lillasyster med gott samvete när hon väl var vaken och behövde mig. Tänk att du har gett din stora ett syskon, det kommer du säkerligen få evig tacksamhet för när de blir större (iallafall när de är vuxna, haha).
Har 22 månader mellan 1 o 2 men de var så olika att jag anpassade mig rätt snabbt. Men att gå till lekplatsen med den stora och om den lilla skriker där, barn skriker och det vet ju de flesta föräldrar om. Jag hade en som bara sov när vatgnen rörde sig men jag höll den i rörelse med bara gungning så fungerade det. Vi har det så bra att mina svärföräldrar hade hand om stsorebror några timmar varje tisdag så jag kunde få vila lite eller fixa hemma. Sen får man se till att stora barnet får hjälpa till med allt som den kan. Hämta blöjor m.m.
Vi har 1,5 år mellan våra två. Nu är dom 4,5 år o 3 år. Vi har inte haft hjälp av någon med våra barn då vi har familjen på långt avstånd. Minns att d va mkt stress när båda va helt små o behövde tillsyn hela tiden. Den lilla kunde inte ens ligga på golvet för storasyster bara rev honom. Jag ut alltid haft med mina i vardagen o hjälpt till med det dom kan. Annars har det inte fungerar att kunna få något gjort. Jag promenerade ofta med dom till lekplatser, vilket innebr att man ibland fick amma samtidigt som man tog hand om det andra barnet. O han skrek ibland. Men jag tyckte det kändes bra att ge storasyster det hon behövde trots stressen.
Jag tyckte och tycker fortfarande det är tufft, de är snart 1 och 4. Men det är på olika sätt. Tips till dig är att ta hjälp om du har möjlighet av mor- och farföräldrar, kan de ha stora barnet några timmar då och då? Vet inte om hon går på förskola, det gjorde min och det hade jag inte velat vara utan för någons skull. Slappna av och tänk att det viktigaste är att vara kärleksfull och närvarande, och ibland är det ok att vara helt slut och det blir mkt film etc! Det hade jag velat höra mer! Kommunikation med partnern a och o. Som någon skrev, om möjligt läs bok spela spel etc när du ammar. Gör stora tjejen delaktig om hon vill tex att hämta saker till bebis och få höra hon är duktig, win win. Lycka till
Jag läste sagor för storasyster medan jag satt i soffan och ammade. Bärsele är något jag rekommenderar. Då kanske du törs ta dig till en lekplats i närheten. Sedan blir det ju lite lättare när bebisen blir några veckor och de kanske eventuellt börjar uppvisa några små rutiner.
sjala eller sätt bebisen i sele :) Bebisar skriker,det är ju så😋Du kommer se att allt känns som du aldrig bara haft ett barn snart! att ni har trädgård är ju perfekt👌🏼3 åringar behövs inte underhållas hela tiden som tur är. Dåligt samvete har vi nog alla,men det får inte ta över vardagen bara💜😊Lycka till//3 barnsmamman