Har någon erfarenhet av utmattningssyndrom/utbrändhet? Jag jobbar som chef för ca 200 anställda, snart 300, och har så hög arbetsbelastning att det är omöjligt att hinna med alla arbetsuppgifter (anställa, tillrättavisningar, avskeda, utvecklingssamtal, löneadministration, schema etc)... Jag får ofta jobba över och jag har en son som är 14 månader gammal. Tur är väl att min sambo är förstående och tar mkt ansvar hemma samt med sonen. Denna veckan har jag dock känt att allt tagit stopp pch jag kan inte lyfta ett finger utan att uppleva stark ångest, huvudvärk, yrsel, och är allmänt vimsig. Har någon upplevt utbrändhet, hur gick det för er?
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Jag var extremt trött en lång tid och gjorde inget annat än sov när jag kom hem från jobbet. Jag tyckte det var så jobbigt att jag grät både påväg till och hemifrån jobbet. Väl där fick jag ofta huvudvärk eller illamående, så åkte ofta dit men sen hem när jag verkligen inte klarade av mer. Sambon som sa stopp i mitt fall, jag kände ju själv att något var fel men det är en extremt jobbig känsla när man själv inte vet vad som är fel. Jag började googla runt och kände igen mig otroligt mycket i det som beskrevs som utmattningssyndrom/ gått in i väggen. När jag var som sämst försökte jag sätta upp ett mål om dagen som jag skulle göra, kunde vara att vattna blommorna, ta en dusch eller bara gå utanför ytterdörren. Annars låg jag endast i sängen/soffan.
Vilken idiot till chef du verkar ha! För mig har det aldrig tagit stopp helt. En period var jag så slut så jag bara sov och grät när jag var hemma. Den här gången såg min sambo till att Jah sjukanmälde mig några dagar när bi märkte att jag var på väg dit igen. Och så åkte jag till vårdcentralen och var noga med att säga att det här fungerar inte jag orkar inte vara ensam med min son på eftermiddagarna för jag har inget tålamod och det enda jag vill göra är att sova. Då blev jag sjukskriven 50% i 2 veckor. Nu har en vecka av sjukskrivningen gått och jag börjar orka med lilleman igen😊 Men jag gör inte mycket är hemma..
Har nu tagit modet till mig och sagt upp mig... Fick då höra att jag var oprofessionell och att jag var ett misstag att anställa som 'sviker företaget såhär'. Jag stod på mig och sa att hellre en uppsägning än att ni får ha en sjukskrivning på mig. Men det var ändå en felrekrytering som de gjort med mig enligt dom. Har jobbat där i två år och blev erbjuden en befordran när jag gick in och sa upp mig. Så jag tänker att 'så jävla dålig kan jag ju inte varit'. Känns ännu tyngre att gå till jobbet nu. Ångest av tanken. Egentligen vill jag bara stanna i sängen hela dagen imon och inte bry mig mer, för jag ORKAR inte. Hemsk känsla. Har bokat tid hos VC men det är först om 1 vecka... Ni som har varit/är utbrända när insåg ni att det tog stopp?
Jag är sjukskriven för utmattningssyndrom och har varit det sen dec 2012. Det har varit en lång väg dit jag är idag, och jag har ännu en lång väg att gå. Mitt råd är att ta symptomen på allvar och varva ner på en gång innan det går riktigt illa. Funderar du på något eller vill prata om det så kan jag försöka hjälpa till :)
Har förstått att jag var ordentligt utbränd för några års sedan men tog mig igenom det utan hjälp den gången. Nu är jag där igen fast inte lika allvarligt men den här gången har min samboparet till så jag ska få hjälp. Skulle eg ha jobbar den här helgen men har sjukanmält mig och ska till vårdcentralen på tisdag och veckan efter blir det psykolog.. Känns väldigt märkligt men ändå så skönt att veta att jag får hjälp den här gången.. Jag blir yr i huvudet så fort jag försöker göra något och har haft ständig huvudvärk i flera veckor nu.. Och tålamodet sk vi inte tala om.. Börjar typ gråta när sonen inte gör som jag säger. Sambon har jobbar mycket mindre än vanligt sista veckan så jag inte al behövs vara ensammes sonen..
1177 säger såhär: [b]Symtom[/b] [b]Både kroppsliga och psykiska[/b] Vanligen har insjuknandet föregåtts av ett eller flera stressrelaterade besvär under en längre period. Symtomen kan vara både kroppsliga och psykiska. [i]Känslomässiga[/i] Lättirriterad, orolig och nedstämd. Det är också vanligt att man har ångest. [i]Tankemässiga[/i] Försämrat minne, koncentrationssvårigheter, problem med att planera och genomföra uppgifter. [i]Sömnstörningar[/i] Svårt att somna och/eller många uppvaknanden under natten. [i]Trötthet[/i] Energilöshet, trötthet som är svår att vila bort, utmattning. [i]Kroppsliga[/i] Hjärtklappning, magkatarr, förstoppning, högt blodtryck, värk, överdriven ljudkänslighet. Själva insjuknandet kommer ofta smygande, men kan ibland vara dramatiskt då man upplever att man "går in i väggen". Man kan då plötsligt få svårt att orientera sig, svårt att göra vanliga saker som till exempel att låsa upp en dörr, bli förvirrad, känna stark ångest och få yrsel. [b]Vanligt med skuldkänslor[/b] När prestationsförmågan försämras är det lätt att känna sig misslyckad, få skuld- och skamkänslor och bli nedstämd. Man blir känslomässigt utmattad och överkänslig för all slags stress. Fortsätter tillståndet blir ångestattacker vanliga. Ibland talar man om utmattningssyndrom med egentlig depression, eller utmattningsdepression som det också kallas. Det innebär att man har fått en depression som utlösts av stress. Men det är inte alla med utmattningssyndrom som blir deprimerade. [b]Söka vård[/b] [b]När ska man kontakta vården?[/b] Om man misstänker att man har eller håller på att få utmattningssyndrom kan man kontakta vårdcentralen eller sin företagshälsovård. Det går alltid att ringa sjukvårdsrådgivningen på telefon 1177 för att få råd SÅ du bör nog ringa för att få råd och tips. Lycka till!