Med pojkarna har jag börjat må fruktansvärt illa redan innan jag ens har plussat... Men nu mår jag hur bra som helst! Liite orolig dock, för det sägs ju att missfallsrisken är större om man inte mår illa... är ju otroligt trött, svullen mage, bra aptit fast blir mätt efter halva portionen... så symptom har jag ju... Samtidigt är jag tacksam för jag har sluppit förstöra pojkarnas semester för illamåendet... Sen går tankarna åt att "det kanske är en tjej, nu då?!", även om jag hört att man "ska" må värre med döttrar än med söner... Hur var det för er?? Ni som har båda könen, hur mådde ni?? Och gick resten av graviditeten lika bra som början? (Jag hade ett helvete med senaste graviditeten, kräktes som en gris från v.5 och började med foglossning/sammandragningar redan i v.9, alltså den veckan jag är i NU, men än så länge ingenting...) Någon! Ge mig hopp!! ;D
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Jag är glad och mycket tacksam över att få må bra :) ...ändå vill jag bara att veckorna ska gå så man får lyssna på lilla hjärtat. Jag har alltid varit orolig tills bebben har börjat sparkas, då får man ju bekräftelse flera ggr om dagen att allt är bra... Men så undrar man, "kan jag verkligen ha sån tur fyra ggr?? När andra i min närhet har råkat ut för allt möjligt..." både tidiga och sena missfall (en i v.16 och en i 5:e månaden), dödförklarat barn efter ctg-kurva på fl i v.38, för tidigt födda barn, en död tvilling :( känns som jag borde få min del av hjärtesorg snart också :( men det är väl hormoner som spelar in här en del också... för hormoner, det har jag nog fått dubbelt av, vad jag borde ha fått... Nej, men allt går säkert bra... har bara en del funderingar...
I Liberos egna app så står det på v. 7 att man, om man mår illa, löper mindre chans att få missfall. För att vara ärlig så tror jag att det är kvalificerat bullshit från barnmorskor utan någon som hellst statistisk eller vetenskaplig grund. I vilket fall som hellst, skulle illamående innebära en "minskad risk" så innebär det ju inte på långa vägar att frånvaro av illamående skulle innebära en ökad risk. See where I'm going here? :) Var glad att du slipper illamåendet och kan njuta av att vara gravid :)
hm, jag ska nog be min bm om ett ul vid inskrivningen då (fick ingen tid förrän i v.14 pga så fullbokat, och att jag är omföderska) Har fått göra med de två andra eftersom första var en dryg månad längre ggn än vi trodde... denna ggn ber jag att få ul bara för att se att hjärtat slår... det är det enda viktiga! Har inte blött eller så... och inga andra "magkänslor".... enda anledningen att jag oroar mig är att illamåendet har uteblivit. Åh, kan inte tiden gå lite fortare nu... Början på graviditeterna är alltid så sega!!!
Tror jag med att det bara är en myt för jag har en flicka och jag hade väldigt jobbigt från början till sex månader sen tog det lite stopp och sen började det igen ! Tror inte det beror på kön 😊
Ägget fäster även om man inte mår dåligt, men jag har hört från flera håll bla mvc, att om man mår riktigt illa brukar det vara ett tecken på att ägget fäster ordentligt. Vad som stämmer vet inte jag... Har en dotter och väntar min andra tjej, ganska stor skillnad på graviditeterna, men tydligen inte på könet :)
Nu har jag bara en dotter, men jag mådde bara pyttelite illa i början. Jag kräktes aldrig. Och jag mådde för övrigt toppen hela graviditeten. Inte ont på en fläck! Så det där är nog ännu en gravidmyt. ;-)
Ring kk eller mvc och berätta om din oro, de kan ge dig ett VUL så du får raka besked. Har aldrig hört att det skulle bero på hur bra ägget fäster in sig (hur illa man mår alltså), det verkar lite konstigt eftersom vissa aldrig mår illa (har deras ägg inte fäst in sig då utan ligger och skvalpar runt i 9 mån utan kontakt med moderkakan???) andra mår väldigt illa Jag mådde värst med ettan (tjej) då jag var spysjuk i 31 veckor. Med tvåan (kille) mådde jag lite , med betoning på lite (typ mätt snabbt, inte sugen på vissa grejor och vädrade ofta). Med våra 4 mf mådde jag lite halv-illa veckan före mf, det jag kände som skiljde sig från de 2 som lyckades var att jag inte kände någon molvärk ("mensvärk") när mensen skulle kommit - vilket jag kände med de 2 som lyckades. Har fått förklarat att det som känns är när ägget fäster in sig
Alla graviditeter är ju olika så man kan ju må totalt olika fast man väntar samma kön.. Illamåendet har tydligen en del med ägget som fäster i livmodern att göra, mår man mycket illa så fäster det bra... Men tycker itne att du ska vara orolig för det.
bör tillägga, att det jag trodde var foglossning för ca.2 veckor sedan var ischias som gick över! för denna gången... det höll i sig 2-3 dagar... (Jag var något deprimerad de dagarna, döm om min förvåning den morgonen när jag kunde gå rakt igen :))