Jag vet inte om detta är rätt forum, men kör ändå. Vi har två katter som var innekatter när vi bodde i lägenhet. Hankatten vantrivdes uppenbart med detta och när vi flyttade i januari 2017 fick han äntligen möjlighet att gå ut! Han blev mycket lyckligare, spann mer och mådde tydligt mycket bättre! Problemet vi har är att sedan sen höst förra året har vår granne (pensionär i 70-årsåldern) börjat släppa in honom hos henne! Vi jobbar skift och det är ofta någon är hemma och vi kallar på honom flera gånger varje dag för att se om han vill komma in. Men sedan hon började släppa in honom har problemen bara eskalerat. Hon tycker att det är synd om honom som måste vara ute (!?) och att han får sitta utanför vår dörr och vi inte öppnar...? Att hon har börjat släppa in honom har inneburit att han istället sätter sig vid hennes fönster och krafsar när han vill komma in och hon släpper in honom. När vi ropar kommer han inte eftersom han ju då är hos grannen. Till råga på allt kommer tanten bärandes på honom sent på kvällen, ringer på dörrklockan så att dottern vaknar och frågar om ”han får lov att komma in”!?!? Då har vi redan ropat och visslat i timmar! Vissa kvällar måste vi gå över till grannen för att hämta honom och hon ska återigen berätta hur dåligt samvete hon får när han sitter i hennes fönster! Nu har hon även köpt hem en kattlåda som han kan använda där! Vi har flera gånger försökt säga att vi inte tycker om det här och att vi vill att hon låter honom vara ute. Vi har även satt tider för när han måste vara ute så vi kan ropa in honom, men de håller hon inte. Vi behöver hjälp! Vad ska man göra!?
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Tycker ni ska ge ett ultimatum, antingen får hon ta katten som sin egen till 100% eller låta den vara o den får vara er. Det är katten som bestämmer var den vill bo-omöjligt att försöka tvinga en katt att bo där den inte vill. Kanske ska låta katten bestämma o trivas med sitt liv??
Ja det var ju inte kul att höra, jag skulle säga till tanten att köpa sin egen katt och strunta i er. Det är inte ok att komma tillbaka sent på kvällen med den och väcka ert barn.
Verkar ju som att katten vill vara inne hos henne om han nu krafsar så han lider knappast. Eftersom han är utekatt så har ni ju faktiskt involverat grannarna i ert kattägande, utan att de får välja själva. Vi har t.ex. katter som bajsar i vår trädgård, i barnens sandlåda och som sover i vår hammock och som gärna vill smita in, vilket vi försöker undvika, men ibland på sommaren har man ju dörren öppen och katten smiter in. Det är störigt, men det är väl som det är med det. Men hur grannarna reagerar på er katt är ju inget ni kan styra över om ni väljer att ha den ute. Det är väl bra om ni pedagogiskt förklarar hur ni tänker och att ni vill att katten ska vara ute vissa tider. Men funkar det inte så får ni väl hämta den hos henne. Så länge hon inte tvingar in katten så är det väl inget katten lider av och om han hade velat gå ut hade han antagligen varit tydlig med det hos grannen också? Kan även tillägga att mina föräldrars grannar har en katt som brukade smita in till mina föräldrar jämt, så fort man hade dörren öppen var den där. De bjöd den aldrig på mat eller lät den vara kvar. Den har även hoppat in i min bil genom ett öppet fönster vid ett tillfälle. Katter kan vara väldigt envetna när de vill in och det går väl att förstå att hon inte stod emot en tjatig katt som ville in. Egentligen är hon ju bara empatisk, även om ni inte tycker att det är det bästa för er katt.