Ni som fått ert första barn som 35+, vad gjorde att ni väntade (frivilligt eller ofrivilligt) så länge? Jag var 38 när jag fick första barnet, nu två månader gammal. Hade helst varit 10-15 år yngre, men då var jag (ofrivilligt) singel i många år, sedan blev jag sjuk med stora operationer och lång sjukskrivning (år) så därav inte läge/möjlighet till barn under många år. Blev sambo när jag var 33 och försökt få barn sedan dess, men inget hände på naturlig väg och jag ville inte starta någon medicinsk utredning/behandling... Orkade inte med fler turer i vården efter alla operationer, och att kastas mellan hopp och förtvivlan.... Hade i stort sett gett upp hoppet, (gick t.om. med i en Facebook-grupp för de som definitivt förblir barnlösa), när det en dag visade sig att jag trots allt var gravid...! Graviditeten gick helt komplikationsfritt (förutom vanliga normala gravidkrämpor...) och förlossningen gick på naturlig väg fyra dagar efter BF. Är förstås superlycklig över vårt lilla barn, även om det grämer mig att det inte kom tidigare... Trots att jag inte valt det själv så känns det som folk tycker det är lite "dåligt" att få barn som äldre. :/ Vad har ni för erfarenheter?
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Är inne på fjärde barnet nu och beräknad till femte december. Har tre underbara barn med min man och innan jag träffade min man så ville jag inte ha barn. Det kändes inte rätt helt enkelt. Nu är jag 38.
Känner igen det där med attityden från andra lite för väl, tyvärr. Har t o m blivit kallad desperat av en arrogant frånskild fyrbarnsfar när jag var 34 år och inte ens då hade skaffat barn med "första bästa" som kom in i min väg men uttryckte att jag fortfarande önskade en egen familj. Han fattade överhuvudtaget inte att det här med desperation och att hålla på sig tills RÄTT man dyker upp verkligen inte har ett dugg i samma kakburk att göra. Det fanns väl rätt många omständigheter som gjorde att jag hann bli 37 innan min första föddes. En stark bidragande orsak skulle jag ändå säga är relationerna jag befann mig i från ålder 25 och fram till slutet av 2013. Jag insåg någonstans ganska tidigt i de flesta fall att de inte var individer jag ville ha barn tillsammans med. För någonstans är det ju ändå så att oavsett hur relationen fortsätter eller slutar kommer de människorna finnas kvar i ditt liv så länge barnen finns där. Det kanske låter cyniskt, men till stor del var det det som hindrade mig från att bli förälder tidigare. Jag hade inte heller någon tanke på att ha som utgångsläge att vara ensamstående förälder. Givetvis är DET något man inte kan svära sig fri från oavsett men jag hade inte tänkt ha det som startpunkt i ett föräldraskap. Så i korthet handlar det om att jag inte träffade maken förrän 2014 och på den vägen är det. Nu har vi två underbara barn, kanske blir det någon mer om allt går bra men jag tänker väl också att det inte får dra iväg för långt upp i ålder efter 40 utan någonstans får va stopp där.
Jag fick min första dotter när jag va 37 och fick en flicka till nu som e 5 månader. Fyller 40 i år. 😁
Vi fick vårt dotter det år jag skulle fylla 38. Det var efter fyra dryga år med minst tre missfall och en graviditet som vi avbröt i v 20 pga att dottern som vi väntade då var svårt sjuk och läkarna dömde ut hennes livschanser helt. Så äntligen kom vår dotter på Alla hjärtans dag 2015. Nu väntar vi nr 2 i juli och jag blir 40 i höst. Ja det hade kanske varit kul att bli förälder tidigare, men då hade det ju inte varit med rätt pappa. (Vi träffades inte förrän jag var 34 och han 37). Livet blir inte alltid som man tänkt sig, men jag är nöjd ändå. Och har någon åsikter om mitt liv så är det deras problem.
Jag fyller 35 i höst. Vi väntar vårt första (och mest troligt enda) barn som är beräknat den 25/4 då det är resultatet av en 6 år lång kamp med IVF.
Fick första barnet när jag fyllt 35, och andra barnet precis innan 37. Nu väntar jag nr 3 till jul och då har jag blivit 39. Jag hade inte träffat nån innan dess men vi blev gravida fort efter bröllopet. Jag hade gärna skaffat barn innan men man ska ju ha en pappa först. Efter nr 3 så känner jag mig färdig men det har att göra med att jag har rätt mycket av ansvaret med barnen som små, min man hjälper till allt han kan men han är bonde och har mycket med djuren. Sen ska det ju finnas plats och ork för alla barn.
Var 39 när jag fick mitt barn, det var frivilligt att jag väntat så länge. Hade två seriösa förhållanden med bra killar, men det kändes helt fel att gifta mig eller skaffa barn. När jag var 33 blev jag ihop med en tjej som är mitt livs kärlek och vi har nu fått vår son. Men även om jag träffat henne tidigare så skulle jag inte ha velat skaffa varn tidigare - jag är så glad för att jag hann med så mycket, karriär och resor framför allt, innan det blev dags för lugna småbarnslivet.
Ja precis som föregående skriver så har man ju oftast också ekonomin och allt annat som är bara positivt när man skaffar barn. Skulle jag skaffa barn när jag var 20 så skulle jag inte vara där jag är idag.
Fick 1 barnet när jag var 32, andra kommer när jag är nästan 36. Mannen är då 47. Var ihop sedan vi var 25 respektive 36. Vi tycker inte att vi är gamla eller skaffar barn sent. Orken finns fortfarande och även mognaden, lugnet, ekonomi, utbildning, jobb mm. Bland våra bekanta och även i släkten har vi både dem som skaffat barn "tidigt" och "sent" men har aldrig hört negativa kommentarer om någons ålder
Jag har iofs inte fått så mycket kommentarer om min ålder nu, alla tror att jag väntar första men förvånar alla att det är tredje. Folk tycker fortfarande att man ser ut att vara under 30 trots att jag fyller 37 nästa år. Tiden går.. jag ångrar inte att jag väntat med att skaffa familj och tycker att jag orkar minst lika mycket nu som när jag var 25...
Jag är 37 och fick mitt första barn när jag var 34 ( fyller 35 i december) och fick mitt andra barn i år ( 36 år). Träffade min sambo när jag var 30 år. Har velat ha barn länge men inte hittat den rätte. Samtidigt känns det skönt att ha pluggat färdigt och hunnit jobba ett tag innan barnen kom.
Jag fyllde 40 i augusti och väntar nu första barnet. Är ganska nervös för alla komplikationer som finns, men än så länge känns det bra. Tidigt ul i v 10 som såg bra ut med ett hjärta som slog för fullt. Nästa vecka är det dags för kub-test. Lite nervöst. Vill så otroligt gärna att detta ska gå bra. Har inte varit redo för familj och börjat tänka barn förrän jag var 35 och då fanns det ingen seriös pappa. Nu är jag lyckligt lottad som sambo. Vet inte om jag varit lyckligare om vi träffats för 10 år sen...?
Ja, det där med åsikter stämmer nog. Har aldrig mött så mycket åsikter som nu när man har barn. :P
Jag var 37 när jag fick första barnet och 39 när jag fick tvåan. Var singel länge och hade ställt in mig på att leva ensam resten av livet. Träffade min sambo när jag var 30 och sedan tog det sin tid innan vi kände oss redo att bilda familj. Visst önskar jag också att man hade träffats och skaffat barn tidigare men livet blir inte alltid som man vill. Jag har haft komplicerade graviditeter med högt blodtryck och havandeskapsförgiftning. Båda barnen är födda 2 månader tidigt med allt vad det innebär.
Fick barn då jag var 33 år, ville inte ha barn först, varken jag eller maken var redo. Ville inte bara för att. Sedan kom längtan men inget barn. Missfall, sedan ingen mer graviditet, blev ivf och gick bra första försöket. Tror inte ålder gör en till en bra förälder, snarare personlig mognad. Men ser många fördelar med att vara lite äldre, stabil ekonomi, stabilt förhållande sedan 15 år tillbaka, fasta jobb, hus mm. Nackdelarna är nog att man vant sig vid vissa saker och att kroppen inte är i samma form längre, orkar mindre.
Var nästan 33 när vi fick första barnet och var 34 med andra och nu är jag 36 när tredje kommer. Tycker inte att det är negativt att få barn efter 30. Har hunnit leka av mig, plugga och skaffa mig jobb och gift mig, rest och annat innan vi bestämde för barn. Då har vi stabil ekonomi och hus, hundar och katter. Var singel 10 år innan jag träffade min man men ville inte ha något förhållande innan jag hade ett stabilt liv.
Var 37 år då första kom och 38 när andra kom... Var också singel länge, och sen tog första några år på sig att komma. Fick tre missfall och skulle precis börja utredning när jag var gravid :) Blev en jobbig graviditet blödningar och mkt foglossning. Men ut kom en fullt fris pojke som idag är 2.5år! Sen blev jag gravid snabbare än tänkt med tvåan... En komplikationsfri graviditet bortsett från foglossning. .. Det blev en gosse till som idag är 11 mån. Hade längtat länge efter barn och helt plötsligt har vi två mirakel !! ❤