Intresserad av att höra varför många väljer att samsova med sina bebisar hela nätterna? Aldrig riktigt förstått varför? Tycker inget är fel och alla får göra som de vill. Har många vänner som valt just den vägen och sitter nu och har stora problem att få barnet att sova själv eller sluta amma osv. Så ni som väljer samsovning, varför? :-)
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Sov med min son från första stund, tror nog det var rädslan av att lämna honom ensam (förstfödde) det var mysigt och han kände sig trygg. Inga problem sen att sova ensam, det gick hur bra som helst. Läste för honom eller sjöng och så somna han. Nu är han 6 år och somna själv och kommer inte upp på nätterna. Amningen lämna han själv för vällingen när han var 1 år 6mån 😄. Min dotter som är två år nu hon är lite mer bestämd och en liten hård tjej, min lotta på Bråkmakargatan 😄 hon sov själv sen dag ett, och då sov hon så bra, hon blev så varm om man höll om henne o kramades, amningen lämna hon vid 3 mån helt själv så hon fick ersättning ( ville verkligen amma). Nu sover hon själv som alltid, vill kramas ibland, vill bli nattad ibland, eller kryper upp i vår säng ibland. Passar då på att krama henne så mycket som möjligt eftersom hon är så svårfångad just vid läggningen. Annars är hon så gó och underbar. Min andra dotter på 8 mån hon sov med oss tills hon blev 4 mån hon ville verkligen ha vår närhet, speciellt om nätterna. Nu sover hon själv o lämna amningen också men vaknar om nätterna o måste hålla om min tumme för att somna om så ibland så bär ja bara över henne till vår säng, orkar inte sitt/stå om nätterna med min tumme så där 😄 lite jobbigt när man är gravid med nr 4. Älskar att barnen är så unika på sitt sätt ❤️
Båda våra barn sov första tiden i spjälsängen. När de blev lite äldre och sov i en vanlig säng vaknade de ofta mitt i natten och kom in till oss. Det var inte alltid vi vaknade och märkte att ett barn hade krupit upp i vår säng. Och ibland var livet varit som i reklamen Ikea hade en gång. Ett nattvandrande på jakt efter en ledig säng.😂 Vi har kört med ”minsta motståndets lag” på nätterna. Alltså låtit alla sova där de sovit bäst för vi har inte orkar gå till jobbet om vi ska sitta uppe på nätterna för att få barnen att somna om i sin egen säng. Nu är de stora och sover gott på sina egna rum. Så bara för att man sovit tillsammans behöver det inte innebära problem att sedan sova i sitt eget rum.
Kan tänka att alla är olika här. Min första sov bättre hos oss, somnar alltid i egensinnig och kommer oftast in och kryper ner. Med nr2 har vi försökt Samsons men han blir så orolig och vaknar lätt av att ligga nära mig så vi flyttade in honom till sitt rum nu när han blev 5mån, nu sover han lugnare, dottern på 4år kommer in när hon vaknar och somnar, ser inga problem med det. Det är ju jätteskönt om alla funkade på samma sätt men så är ju inte fallet såklart, bäbisar är ju också individer med individuella behov:)
För mig är det vara på grund av lathet haha, orkar inte gå upp ta bebis bära han till min säng, amma han, gå lägga han igen. Enklast smidigast ligger vi ihop jag liggammar och vi somnar om bägge tillsammans
Min son är snart 5 månader och han får komma till oss och sova på natten när han vaknar och vill ha närhet. Ibland räcker det att ge nappen eller att klappa honom men andra gånger är det närhet han vill ha. Tycker också att det är mysigt att ha honom nära. Även om han sover hela natten i sin egen säng så lägger jag honom alltid hos oss på morgonen så att vi kan ligga och mysa, prata och leka lite i sängen innan vi går upp 🙂
Ma78, just det jag skrev i frågan är mest baserat på de vänner jag känner som samsover och ammar flertal ggr under natten. Då bebisen oftast har bröstet som napp osv. Jag relaterar inte att all samsovning hör ihop med att man vill sluta amma.
Jag samsov med dottern. Från de att hon föddes fick hon panik när jag la henne ifrån mig så vi samsov redan på BB. Hade inga problem att sluta amma ändå, sen va de iofs hon själv som började rata bröstet när hon fick vanlig mat. Minns inte helt när vi slutade samsova men även efter har hon alltid fått komma in till mig om hon vaknat på natten. Väntar nr 2 i november och kommer troligtvis samsova igen. Hoppas dock på att han kommer vilja sova i sin säng dagtid iallafall.
Jag tror att en del bäbisar kanske ”kräver” mer, ex nätet osv från början o då blir det lätt att man faller in i ett mönster oxå....sen kan det vara mysigt som många skriver...men vi brukar inte samsova hos oss iaf 😀
Älskar att samsova å sover så gott☺️Nu ska vi dock sluta med det då bebis nr 3 kommer i januari! Sonen fyller snart 4 å tösen är 2,5 år😊
Våran dotter har sovit i sin egna säng sen BB o det funkar super bra. Visst man får vakna o ge nappen några gånger på natten men det e d värt för både jag o min sambo sover bättre när hon ligger i sin säng för då slipper man tänka på att typ rulla över henne o sånt. Hon är 7 månader nu.
Jag har samsovit med båda barnen, gått hur bra som helst, första hade stort behov av närhet och ammade mycket. Vi resonerar så att om de behöver trygghet så ska de få det, det gör dem ju tryggare sedan. Då dottern var två år somnade hon själv i sin säng och sover 20-07, så inga problem med sömnen pga det. Sonen ännu 8 månader, har samsovit men han sover i eget rum nu i sin säng, vi samsover efter 3 på natten. Jag har alltid tyckt att jag sovbättre då jag liggammade och vi synkade i sömn. Alla barn är olika, så vi har anpassat efter behov, men jag tror inte att det ställer till något mycket för framtida sömn, rutiner går alltid att ändra! Som sagt vi samsov massor men jag hör ju om de som har barn i 3-4 års åldern i sängen. Vår tjej är nu tre år, och hon har sovit 3 timmar i vår säng på ett år, hon gjorde liksom bort allt då hon var mindre, hon hade behovet, vi tillgodosåg det och behovet finns inte längre
Med första barnet så samsov vi 2 månader sen sov han hela nätter i spjälsäng i samma rum. Barn nr 2 ville amma väldigt ofta på natten och då var det mycket enklare att amma i sömnen. Hon sover fortfarande i vår säng även om vi håller på att få henne i egen säng. Min yngsta sover med mig och ammar fortfarande rätt mycket på natten. Jag tycker det är mysigt att ha dem nära även om det kan bli lite trångt ibland. SanUno; så du tror att det här med att sluta amma och samsovning hör ihop?
Svar: Ja, när han vaknade i sin spjälsäng så skrek han så alla blev jättevakna,. Det är bättre för oss alla sova mer jämnt,. Sonen behöver inte känna sig övergiven utan kan utan att öppna ögonen känna att vi är där,. Han är väldigt trygg i sig själv och i att vi är två föräldrar som finns där för honom,. Sen är det svårt att veta vad som påverkar vad,. Han älskar förskolan och vill ibland inte följa med hem,. Hemma så leker han gärna själv utan att vi behöver vara delaktiga hela tiden
Vi har blandat spjälsäng och samsovning med alla barn för att slippa gå upp varje gång lillen vaknar och på så sätt vakna till ordentligt. Om lillen sover oroligt har vi även tyckt att det funkat att snabbt kunna lägga hand på/hålla bebis hand så att dom kommit tillbaka till ro utan att vakna. alla våra har sovit bra i spjälsängen, och det har inte heller varit problem när de flyttat till egna rum och sängar, men har för att jag tyckt det vart smidigt haft dem i vår säng de flesta nätterna
Vi varierar även att ge honom mjölk från mig och från flaska, vi vill fortfarande att han ska ha bröstmjölk så länge de går :)
Förstår precis hur du tänker. Jag och min sambo har vårat första barn och vi var med båda två på att inte sova tillsammans i sängen med bebis. Han har sovit i sin egna säng från dagen vi kom hem från BB och han är inte beroende av oss när han ska somna, somnar alltid själv och kommer till ro själv inom loppet av max 15 min :) det är så skönt att han inte är beroende av oss för att vara nöjd. Nångång ibland när han är jätteledsen eller orolig så har vi bara flyttat över babynestet till sängen och låtit han ligga emellan oss och bara haft en hand på honom eller på något sätt haft kontakt så han känt att vi är där. Vi vill ha så lite problem som möjligt när han blir äldre när det kommer till sömn då vi anser att det är det viktigaste för oss för att vi ska vara glada och bra föräldrar och för att han inte ska ha massa onödiga beroenden för att kunna somna, exempel en speciell filt som aldrig är tvättad och luktar samma, ett gosedjur så om den skulle komma bort så skulle hels världen gå under, närhet för att komma till ro osv. Vi vill att han ska vara ett glatt, utvilat barn som inte har några som helst problem att komma till ro på egen hand! Kan tillägga att våran bebis är snart 1 månad :)
De första 3 månaderna sov hon i babynest mellan oss, det var lätt för mig som ammade. Sedan slutade jag amma efter 3 månader och då fick hon sova i spjälsäng bredvid mig. Sedan har vi alltid lagt henne i sin säng på kvällen men hon har fått komma över till oss när hon velat. Hon har aldrig sovit en hel natt i sin säng, utan kommer in och kryper ner hos oss :)
Lilsof - om jag förstår dig rätt så har ni egentligen aldrig Samsovit hela natten, utan legat i spjälsängen bredvid?:)
Jenny- okej så ni gjorde det egentligen i början att det var enklare? Känner du att barnet fått mer av att sova med er?
Min sov mellan oss i ett babynest från start, sedan i spjälsäng bredvid våran säng. Hon är nu 3 och somnar i sitt eget rum men kommer in till oss vid 4 på natten. Finns inget mysigare än att vakna bredvid henne och har aldrig ångrat att vi samsovit.
*enaktare = enklare. Har alltså att göra med att vi är två föräldrar som behöver vår sömn,. Så länge en av oss var föräldraledig så hade vi en nattansvarig men nu är det skönt att kunna ge tröst medan man fortfarande halvsover själv
Små barn ska man inte dela säng med så när jag ammade så samsov vi inte,. Sedan blev det så för att det helt enkelt är enaktare,. Istället för att bli klarvaken och tvungen att lyfta upp när sonen vaknar av tex mardrömmar så är det bara att vända på sig och trösta,. Ofta vaknat bara en förälder nu,. Sedan har det även blivit en vana och är gosigt,. Sonen är två år nu och sov faktiskt i sin egen säng en hel natt när han fick sänghimmel från Ikea,. Men usch vad konstigt det kändes för mig,. Visserligen slapp jag händer och fötter i ansiktet men istället vaknade jag och var oroligt för om han levde,. Har vant mig vid den lilla varma kroppen,. Jag tycker om att lägga min hand på tex en fot och känna att han är där när jag själv ska somna