Hej! Vi är ett 45-årigt par som i över 1 år har försökt att bli gravida. Nu äntligen plussade vi. Vi har två barn en son på 16 år och en dotter på 13 år. Nu är kruxet att vår dotter hittade mina folsyra tabletter häromdagen och googlade fram varför man tar folsyra och lista då ut att vi försöker skaffa en till. Våra barn vet inte om att jag redan är gravid då jag bara är i v 6. Vi vill gå till barnmorskan först. Hon blev helt rasande och vill absolut inte ha ett till syskon. Hon tycker att vi är för gamla och att det inte finns någon plats för en till. Detta bråk har nu pågått i två dagar med skrik och tårar från henne. Hur skulle ni göra i denna situationen?

Skulle försöka prata med henne . Att bara sopa det under mattan som föregående skrivare tycker låter bara otroligt dumt. 

Förstår ert andra barn till viss del, hur roligt är det när man själv börjar bli så pass gammal att man kan skaffa barn och så går ens inte så unga föräldrar och skaffar en  bebis? Jag skulle också blivit förkrossad och ledsen. Känna att jag inte duger och känna mig utbytt och alltid glömmas bort för helt plötsligt finns det en bebis som alla plötsligt ska ta hänsyn till. Men det är jag. 
 

Samma sak skedde i vår släkt där min ena förälders syskon plötsligt önskade sig ett till barn, trots att hen redan hade två tonåringar. Detta var 10 år sen snart och de är så glada och tacksamma idag för att det inte  blev några fler barn  i slutändan. Med de barn de hade utflugna är de fria att göra vad de vill själva i livet. De ser istället fram emot att ha orken kvar att ta hand om kommande barnbarn 

Precis sådär reagerade min 17åriga dotter. Hon listade ut för ca 2v sen att jag är gravid. Hon ställde till med sån drama, ringde sin pappa o grät o gjorde kaos. Sa samma sak, att vi är för gamla (jag 39& min man 40), finns inte plats o måste tänka på hur dom alla barnen känner sig osv. Min 11åring härmar alltid hennes reaktioner utan att själv tycka o tänka till. Men han har sagt att han är glad och hoppas på flicka. Pratade med bm om dotterns reaktion och hon frågade om hon vanligtvis reagerar dramatiskt på saker och det gör hon, så hon tror att det kommer lägga sig. Pratar inte med dottern så mycket om bebisen utan nämner ibland små saker som Ifall hon tycker ett visst namn är fint o lite såna saker. Småsteg. Det här barnet är med en annan än barnens pappa. Var förkrossad över hennes reaktion såpass att jag började tänka på att kanske ta bort barnet men det är ju bara för jäkla dumt.