Jag har fyra missfall i bagaget, tre av dom på naturlig väg och ett via ivf. Första gången gick de så långt att jag var på rul, fast jag visste att jag inte var gravid då precis alla tecken försvann långt innan. BM och kvinnokliniken sa att alla graviditeter är olika och att jag inte behövde oroa mig. Men fick aldrig någon mage. Så de hade stannat av i v.7-8.. fick då skrapa, fick infektion i livmodern. Blev sedan gravid ett tag efter. Stannade av i ungefär samma vecka. Då fungerade medecinsk behandling. Försökte igen efter ett tag, blev gravid men även då stannade de av i samma vecka. Tre missfall. Så åkte till en privat klinik och fick hjälp. Var på att de skulle måsta gå 1 år efter senaste missfallet innan vi skulle få påbörja ivf behandling. Så plockade ägg, fick ut 16 ägg, tre gick till frys. Eftersom min slemhinna var så pass tunn kunde inte sätta in ett färskt. Byggde upp slemhinnan något och återföring en visade 13 dagar senare två streck. Men även då MA. Påbörjade en till ivf behandling vid nästa cykel. Men även då med blodförtunnande för trodde de skulle fungera. Men då visade de för första gången ett negativt test. Så sista embryot vi hade kvar i frysen är nu förbrukat. Jag är i v7+3 nu men, jag tar tappat symtom. Mina bröst ömmar inte alls nu, jag mår illa dock men inte så att jag spyr. Inga bruna flytningar som alla gånger innan men ändå finns en skarp oro. För har känt så starkt i brösten men som nu är obefintlig. Ska på vul på måndag, är så nervös så vet inte om illamåendet har med de att göra eller om de faktiskt är något som växer i mig. För att tillägga så har jag även haft som mensvärk, mycket enligt mig då jag inte tidigare haft någon regelbunden cykel innan. Den blev rubbad av troligen corona vaccinet. Vi har försökt i ca 5 år.. och jag är 36 år gammal, då de e svårare att bli gravid ju äldre man blir :( vad ska jag göra? Någon som varit med i samma situation?