Ensamstående förälder

M
MammaMilla

Separera eller inte?

Hej! Jag lever tillsammans med min dotters pappa men har sedan jag blev gravid mått dåligt pga honom. Kortfattat visade han inget intresse när jag var gravid, stöttade mig ingenting första tiden när jag kämpade som f*n med amning och att vara mamma, och hjälper till ytterst lite med dottern. Hon är idag 15 månader. Vi har gått till familjerådgivning och jag har försökt prata mycket (!) med pappan och försökt komma med lösningar men han blir sur när jag tar upp problem och sen låtsas han som ingenting. Han blir sur när jag gör saker utan honom vilket lett till att jag tagit avstånd från det mesta.

Han har 2 barn sen tidigare som bor hos oss varannan helg och där är det också komplicerat...

Jag funderar allt oftare på att separera men det som tar emot är att jag vill ha ensam vårdnad men känner mig taskig som "tar hans dotter ifrån honom". Så jag biter ihop men är aldrig glad nu för tiden.

Någon som känner igen sig eller vart med om samma? Hur har en sån separation gått i eftehand? Vad har varit tuffast?

2 svar
N

Jag har ingen erfarenhet av detta som egentligen var din fråga. Men jag kan flika in med lite perspektiv som kanske lindrar ditt dåliga samvete om att du skulle ta din dotter ifrån honom. Kan du istället tänka att det på ett sätt är han som har tagit sin dotter ifrån honom? Om han inte är engagerad så är det ju han själv som satt sig i den situationen. Du verkar ju har försökt allt för att de skulle ha en bra relation och ni ett bra förhållande❤️ Sen krävs det väl domstolsbeslut för att få ensam vårdnad? Om domstolen går på din linje finns det ju belägg för att du bör ha ensam vårdnad för ditt barns bästa, och då kan du ha ännu mindre dåligt samvete🤗

M

Jag beklagar att du har hamnat i den här situationen. Tyvärr kommer det inte bli bättre. Syster till mig var i liknande situation och när hon väl lämnade började hon äntligen må bättre och har hittat tillbaka till sig själv.

Du skriver inte hur han är som förälder till sina äldre barn. Om jag vore du, skulle jag titta på dem relationerna och till hans ex. Är han en bra pappa till de äldre barnen? Annars ser du tyvärr din dotters framtida relation där redan nu och med tanke på hur han är idag kommer det nog fortsätta så.

Är du verkligen taskig eller räddar du henne från att hamna i en hemsituation där hon till 50% blir negligerad?

Se till att du dokumenterar allting, gör det även i efterhand. Ska du slåss om ensam vårdnad behöver du så mycket information som möjligt för att hjälpa dig. Och se till att all kommunikation sker skriftligt mellan er, annars blir det ord mot ord.

Det tuffaste är att bestämma sig och genomföra ett avslut. Är inte själv där, men är på väg... Varm kram och lycka till.

G
Cccip
Cccip

Blev gravid 2v in i relationen/killen vill abort…

Blev gravid samma månad jag och killen träffades… alltså för 5 veckor sen… plussade i helgen.. hans reaktion i början va en lättnad, han pussade på magen frågade om vi skulle fira. Senare på dagen fick jag fram att han ej är redo, jag har inte träffat hans familj (han är muslim) och massa andra saker. jag blev glad och ville behålla när hans reaktion va bra i början, nu känner jag mig ledsen och vill inte göra detta ensam fast jag vet att jag inte kommer göra en abort. Sa från början va försiktig har ej preventivmedel, har ägglossning och jag inte kommer göra abort.
5 svar
Visa ytterligare 3 svar
H1988
Hej! Låter inte som en optimal situation och väldigt tråkigt att du först fick en känsla av lycka och glädje för att sedan slås ned av att han inte är redo och allt annat. Det finns ingen chans att ni nu kan träffa hans familj, lära känna varandra osv så att ni båda kan vara en del av barnets liv? Förstår att du inte vill göra det ensam men du får försöka tänka att det finns ingen garanti för att man kommer vara tillsammans för alltid bara för att man har barn. Du kan lika gärna bli ensam i det 2 dagar efter förlossningen eller 10 år senare. Du måste bara ta ett beslut för vad du vill göra och vill han vara delaktig, utifrån hans vilja och förmåga, så är han det. Annars kanske du har ett annat kontaktnät som kan hjälpa dig under graviditeten, förlossningen och efteråt? Hoppas att du gör som du vill och känner och att du kan göra det utan ånger efteråt, oavsett vad du väljer. Lycka till!
Mammasofia04
Hej, det är inte lätt att vara i en sådan situation. Men jag är muslim och min man också. Och du måste förstå att muslimer inte får ha samlag innan giftemål, vet inte hur din pojkvän är men skulle gissa att han är orolig hur hans familj ska reagera. Om ni hade varit gifta hade det nog varit något annat. Men skulle rekommendera dig att Ksk prata med han om det är pågrund av religion han inte känner sig redo. Och om det finns någon lösning (om du verkligen vill vara med han) Lycka till
G
Kammy
Kammy

Ett streck eller inte??

Hej alla mamisar. Jag har en fråga. Hur många har testat sig och kan se ett litiiitet svagt streck??? Snälla hjälp mig tack🥹
5 svar
Visa ytterligare 3 svar
Emerentia32
Jag sig ett mycket svagt streck på ett av mina tidiga test 🤗.
Kammy
Ooh grattis 🙌 Skulle du kunna se på min? Men det går inte ens och ladda upp bilden😒
G
Gullimari
Gullimari

Skilsmässa med spädbarn?

Åh vad jag hoppas att någon därute kan hjälpa. Jag vet inte hur jag ska tänka. Att bli förälder blev precis som jag tänkt mig och lite till. Jag älskar vår dotter mer än allt annat. Hon är det finaste och bästa som finns. Men min man… det gör så ont i mig att varje dag se hans oengagemang. Till och med min familj reagerar. Varje dag, 24h om dygnet är det jag som har huvudansvaret. Han kan ”passa” henne i en kvart då och då, om det passar honom. Han kanske byter en blöja i veckan om jag ber honom. Låter jag henne skrika så lär han ta henne tillslut, när han märker att jag inte går. Men ”cry it out” är inget jag tror på så de enda gångerna det hänt är ju när jag faktiskt är mitt uppe i något där jag inte kan ta i henne, exempelvis om jag städar kattlådan. Är han trött efter jobbet, har ont i huvet eller något annat så tar han inte henne ens om jag ber om det. Som om inte jag också kan vara trött och ha ont i huvet- men jag kan inte välja när jag ska vara förälder och inte. Jag försöker ta upp det med honom men det går liksom inte in. På BVC skulle han haft pappasamtal vid 3 månader men det blev inställt och har inte bokats om. Föga intresse från BVC också, förutom att jag fick med en broschyr till spädbarnsteamet. Hon tänkte om han drabbats av PPD? Skulle det ju kunna vara. Han har alltid varit känslig för förändringar. Usch jag känner mig så splittrad. Hur går jag vidare? Har någon här blivit hjälpt av familjeterapi eller spädbarnsteam? Stanna och kämpa eller lämna? Nån som stannade där det blev bra? Hur? Eller stannade men ångrar att du inte lämnade? Eller lämnade men skulle gjort tidigare? Dela gärna dina erfarenheter, allt uppskattas… Mvh En ensamstående mamma i parrelation…
12 svar
Visa ytterligare 10 svar
Idisen
För oss var det inte riktigt lika illa men märktes ändå tydligt att det var svårare för min man att känna sig bekväm med papparollen än väntat. Han skyllde ofta på att dottern hellre ville vara med mig än honom och jag försökte förklara att det kanske är för att han har henne så lite och att lösningen är att han ska vara med henne ändå tills hon vänjer sig vid honom också. Jag älskar min man så otroligt mycket och för oss har det alltid varit han som längtar mest efter barn så jag valde att ge honom tiden han behövde för att vänja sig trots att det var tufft. I vårt fall blev det bättre och bättre när dottern växte och började ta mer kontakt och visa att hon brydde sig om pappa också. Idag är han världens bästa pappa och är med vår dotter nästan all sin lediga tid. 🥰 Han var även pappaledig på heltid i 6 månader och det stärkte deras band enormt! Vår dotter är nu en riktig pappagris 🤣 Vet ju inte alls hur din kille är och hur ert förhållande ser ut men för oss var det helt rätt att bara ha is i magen och försöka stötta. Tycker ni ska försöka ta hjälp om det är svårt att lösa på egen hand. Lycka till! ☀️
Mammaliv
Usch vilken situation. Men när vi fick sonen hade min man också svårt med ansvaret. Jag hade allt ansvar. Vi pratade om det, han förklarade att han var osäker på sin föräldraroll och hur man gör med en bebis. Han var rädd och osäker. Men jag gav honom tiden. Han ville dock men var rädd för att vara ensam med sonen, när han var bebis, om han inte skulle kunnat trösta honom eller så. Jag gav honom tiden och med tiden, när sonen blev äldre, destå mer engagerad blev han och växte i sin roll. Idag är han fantastisk och vi väntar en dotter om två månader. Ni behöver nog sätta er ner tillsammans och prata och öppna upp er. Hur känner han, hur känner du. Kanske rotar sig i något annat än att han inte är intresserad. Hoppas att det löser sig för er, till det bästa.
G
Cissi_90
Cissi_90

Sluta amma på natten som ensamstående

Hej, jag är ensamstående med min dotter på snart 9 månader. Hon äter vanlig mat på dagen men vill gärna ha tutte när hon vaknar på natten, det är upp till 4-5 gånger/natt hon vaknar och vill amma. Har någon bra tips på hur man slutar amma på natten som ensamstående? Då är jag alltid där och hon känner min lukt/närvaro osv... Tack :)
2 svar
Vickan93
Jag är inte ensamstående. Men slutade nattamma när mannen jobbade natt. Jag tog på mig en tjockare tröja för att han inte skulle vara lika nära tuttarna och förberedde mig på ett par riktigt tuffa nätter. Som dock aldrig kom. Fick vagga ett par gånger, men ingen större protest från sonen 🙈 han var ca 8 månader då. Hade även laddat med en stor godisskål för att kunna tröstäta om det blev ett helvete 🙈
Neeeaahh
Slutade amma min dotter på natten när hon oxå va runt 9 månader, och var berädd på det värsta men det gick väldigt smidigt, dom två första nätter sov hon i min säng och va lite gnällig när hon vaknade och ville ha bröstet men somnade om efter ca 15 min sen tredje natten sov hon i sin säng och när hon vaknade räckte det med att ge nappen och klia henne på ryggen. Hon sover mycket bättre på nätterna sen vi slutade amma. Lycka till det kommer gå super! 🥰
G