Hej!
Jag har nu varit på två ultraljud (v 14 samt v20). Det är min första graviditet så jag vet inte vad jag ska förvänta mig, men jag kände direkt efter första att jag inte blev behandlad rätt…
i vecka 14 (13+3) var vi på det första ultraljudet. Så spända för att få se lillen, är den riktig? Är där fler? Allt det där man undrar. Vi får en barnmorska, lite äldre, som pratar otydligt och tystare och tystare. Det såg vi förbi. Men så hårt som hon tryckte fattade inte jag att hon inte hade behövt… jag grät av smärta. Men försökte dölja det med att skratta ibland för jag tänkte såklart att det bara är jag som är känslig? Hon utbrister utan att ens ha kollat ”ja och man kan inte se kön nu det är för tidigt”. Varpå vi känner flera som fått reda på kön redan i vecka 12… hon skrek nästan på mig när vi skulle göra KUB för att systemet inte hittade mitt blodprov… jag försökte lugnt fråga vilket av alla blodprov hon menade varpå hon svarar varje gång ”när gjorde du det?!”. Ut gick vi med tre bilder varav en bild gick och se att det var en bebis. Inga hjärtljud fick vi höra.
RUL i vecka 20 (19+3). Jag såg till att jag skulle få en annan barnmorska efter första besöket men blir chockad när hon kommer ut och kan inte se mig eller sambon i ögonen, den här kvinnan hade ingen livsgnista kändes det som. Kanske en dålig dag. Men för mig ingen ursäkt när jag ska få se på vårt barn och få veta kön osv osv. denna gången gjorde det inte ont alls, hon förklarade allt hon gjorde. När jag till slut frågade om jag kunde få höra hjärtljud så suckar hon och säger ”jaja jag kan väl ta upp det” och spelar upp 2 sekunder. Jag vågade inte ta upp frågan om kön efter detta men är glad att hon frågade om vi ville veta, vilket vi ville. Jag har varit bombsäker på att det är en flicka vilket såklart gjorde att jag blev skeptisk när hon snabbt säger att det är en pojke och visar inte ens snopp eller pung. (Tillägg: spelar absolut inte roll, men jag vill veta mer säkert)
ut gick vi åter igen och kände att vi inte fick varken ett trevligt bemötande eller en mysig stund då vi kände oss i vägen. Nu vill jag av förklarliga anledningar få ett nytt ultraljud med en bra barnmorska som också tydligt kan visa mig könet… är det så här det ska vara? Är jag krävande som vill ha ett nytt ultraljud?
Min personliga tanke är att hos barnmorskan är det glädje och vänlighet, vilket vi aldrig blivit bemötta med vid ultraljudstillfällen…