Min dotter är 7 månader och har bara fått flaska sen hon föddes. Nu äter hon 1 mål gröt, 4 stora teskedar mellanmål, och en halv burk puré om dagen, utöver ersättningen. Undrar när man egentligen ska byta till 2an? Bör jag göra det nu?

Är det normalt att en 7-månaders bebis har ett jäkla humör? Blir hon missnöjd, att hon inte kommer åt en viss sak så skriker hon rätt ut. Gör jag iordning hennes ersättning eller tar fram puréburken så skriker hon tills hon får maten på bordet.

När vi åker bil och ingenting funkar så slår jag ibland på Babblarna på telefonen för att hon ska bli någorlunda lugn tills vi är framme. Är låten slut eller jag stänger av så gör hon likadant. Protestskriker rätt ut. Känner någon igen sig? Man blir ju rädd att hon kommer bli en riktig diva under småbarnsåren.

Hej! Hur blev era bebisar när de höll på att få sina första tänder? Min dotter blev 6 månader den 14/2 och sedan ett par dagar tillbaka så är hon extremt kinkig på dagarna och hon sover illa på nätterna.. det blir extra jobbigt just nu I och med att vi precis har börjat lägga henne I sin spjälsäng då korgen vi hade plats för i sovrummet är alldeles för liten. Att resa sig upp från madrassen vi har på golvet flera gånger per natt gör en ju nästan knäpp. Hon vaknar till , gnäller och vrider och vänder sig flera gånger i timmen emellanåt. Hon verkar väldigt besvärad helt enkelt. Idag har hon även dreglat mer än vanligt. På dagarna är hon irriterad och ingenting är bra. Kan det vara tänder eller är det vanligt att bebisar blir väldigt besvärliga runt halvåret? Man trodde ju att det var nu lugnet skulle infinna sig.

Min dotter är 5 månader och har tidigare avskytt sin vagn, men sedan vi bytte till sittdel så älskar hon att åka vagn och sover BARA I vagnen. Om vi är ute dvs. Det är såklart jätteskönt att kunna komma ut och slippa det konstanta bärandet, men problemet är att hon aldrig får chansen att sova färdigt för jag kan inte ta upp vagnen i lägenheten, utan har den i förrådet. Har ingen hiss och det är extremt tungt att ta upp vagnen själv. Att dra den uppför med bebis i gör jag bara inte. Att söva henne inne är extremt tidskrävande och hon är övertrött varenda kväll. Jag vill gå och lägga mig före henne så egentid mellan mig och min man existerar inte. Hur f*n ska jag göra?

Någon mer som har otroligt svårsövda bebisar? Min dotter är snart 5 månader och sover hyfsat bra nattetid, när hon väl somnar dvs. Hon har svårt att komma till ro kvällstid och det tar lång tid att få henne att somna. Men det är egentligen inte vårt största problem. Upplever att hon sover alldeles för lite dagtid. Hon har precis börjat acceptera vagnen efter att vi bytt till sittdelen, hon avskydde nämligen liggdelen och jag bar henne bara i selen. Numera somnar hon alltid när vi är ute med vagn men så fort vi kommer in så vaknar hon. Dagtid sover hon som mest 2 timmar, oftast bara 1 och en halv uppdelat på tre 30 minuters sovstunder. På nätterna sover hon ca 8-9 timmar men det blir ju sammanlagd ändå bara typ 10-11 timmar per dygn. Är inte det för lite? Har ni tips på vad man kan göra med överstimulerade bebisar för att få dem att varva ner?

Min dotter på 4 månader har otroligt svårt att varva ner på kvällarna. Hon gnuggar sig i ögonen och är alldeles rödögd av trötthet men trots detta måste vi aktivt stå och vagga henne till sömns varenda kväll, och det tar 3-4 timmar. Hon somnar aldrig innan 00, även om hon vaknat vid 6 på morgonen. Dessa kvällar fyllda med skrik, gråt och gnäll tar knäcken på mig och jag har ont i magen inför varje kväll. Det är självklart inte så att vi tvingar henne att somna men när vi ser tecknen på att hon är trött och behöver sova så får vi henne ändå inte att varva ner och komma till ro. Har vi tur och hon somnar vid 20-21 så är hon ändå vaken ett par timmar senare. När somnar/somnade era bebisar I samma ålder?

Jag har sen min förlossning mått väldigt psykiskt dåligt och har haft en förlossningsdepression. Det fick jag veta först på efterkontrollen hos mvc. Ingen inom vården har lagt märke till mitt mående tidigare. Eller så är jag helt enkelt en för duktig skådespelerska. Min dotter har varit väldigt krävande sen dag 1. Vilket inte har gjort situationen lättare. Hon vill INTE ligga i vagn, hon vill bli buren konstant och blir väldigt lätt uttråkad. Hon har dessutom hela tiden varit väldigt orolig på kvällar och nätter. På dagarna när jag är ensam så bär jag henne I selen när jag behöver ha händerna fria, men jag blir extremt trött i ryggen. Jag ser alla andra mammor som kommer powerwalkandes med sina små nöjda bebisar och känner mig så värdelös. Det är långtifrån alla dagar jag orkar ta mig ut, för promenader blir för mig ingen avlastning när jag måste bära på henne hela tiden. Det är inte alltid selen duger heller.. igår hann jag handla två varor på Ica innan hon började spänna sig allt vad hon har i selen och gnälla. Hade ju sett framför mig långa promenader med vagn men allt känns bara jobbigt. Jag bor dessutom på andra våningen med enbart en loftgång och en extremt jobbig trappa vilket gör att det blir ett himla bestyr att ens få ut vagnen, allra helst när hon är förbannad redan innan vi kommit ut. Hon är inte alls något fan av ytterkläder nämligen.. det känns som att jag inte tar hand om henne som jag ska när vi kommer ut så sällan. Vi åker iväg på lite dagsturer när min man är ledig men det är ju inte frisk luft på samma sätt. Bilen har dock blivit lite av en avlastning för där är hon ganska nöjd. I sitt babyskydd. Fler i liknande sits?

Jag och min man har kommit överens om att endast jag ska vara föräldraledig. Dels pga ekonomiska skäl, men även för att vi flyttade till hans jobbkommun under min graviditet. Jag ska alltså söka nytt jobb när det blir dags. Ni som delat upp det på det viset, alltså att bara mamman är föräldraledig - vad har ni fått för reaktioner? Vill verkligen inte att min man blir sedd som en "mansgris" som ber mig gå hemma bara. Det är ju ett gemensamt beslut menar jag, men idag känns det som att allt ska vara så himla jämnt fördelat.

Min dotter är ungefär 3,5 månad och har de senaste dagarna blivit som precis nyfödd igen. Det tar timmar för henne att varva ner på kvällen och somnar inte förrän TIDIGAST 01. Inatt har jag varit vaken med henne natten. Hon har somnat i min famn i soffan men när vi gått in i sovrummet och jag lagt ner henne I sin korg så skruvar hon på sig på en gång och börjar skrika. Min man började jobba 4 imorse så han fick byta av mig innan han var tvungen att åka. Sammanlagt har jag kanske sovit en timme. Vi hade det jättejobbigt med dotterns sömn i början och nu känns det precis som när man låg på BB igen. Hon är född 8 dagar efter bf så det stämmer rätt väl överens med "sömnregression" vid 4 månaders ålder. Någon som gått igenom liknande? Hon är även extremt krävande överlag just nu. Missnöjd HELA tiden och vi ska helst underhålla henne hela dagarna. Ligger hon i babygymmet så börjar hon spänna sig på en gång och blir förbannad över att hon inte lyckas vända sig på mage t.ex..

När började era bebisar visa humör? Vår 3 månaders verkar nästan bli tjurig emellanåt och har börjat med en himla massa läten.. Leker man med henne och hon tröttnar så skriker hon ibland till som att hon ber en lägga av och ser allmänt besvärad ut.. Hon har dessutom börjar suga på sina nävar frenetiskt samtidigt som hon låter som ett litet hungrigt monster.. Här om dagen såg det typ ut som att hon försökte "bita" sin pappa i armen när hon var ledsen. Är det tandköttet som kliar eller har hon blivit knäpp? :)