Jag hinner knappt få av mig bh:n innan mjölken börjar rinna till. Det kommer så mycket och så snabbt att liten spottar ut bröstet titt som tätt för att hinna svälja. Det är ofta hon sätter i halsen för att munnen blir fylld på en gång. Vid ett tillfälle när hon släppte bröstet så sprutade det rätt ut i 4-5 sekunder innan det lugnade sig lite. Kladdigt blir det alltid när hon äter men det överlever man ju. Grejen är bara den att det är så mycket mjölk som går till spillo. Känns som att hälften av det som har hunnit samlas hamnar bredvid under tiden hon ska svälja och andas. När mjölken börjar avta har hon inte ens blivit mätt och blir kinkig när hon måste suga och suga men bara lite kommer. Det är så här varje gång! Kan man göra något så att allt inte kommer på en gång? Nån annan som har så?

ca 10 cm ovanför naveln har jag sån förbaskad värk! Känns som ett blåmärke/sår på insidan av huden. BM förklarade att det kan vara för att det är trångt i magen och att bebisen ligger och sparkar och nöter på samma ställe. Det blir som ett skavsår. Är det någon annan som har så?

Jag har inte under mina 2 tidigare graviditeter upptäckt att nån slempropp har gått. Hur ser den ut? Känns det nåt? Jag går in i v37 nu med den 3:e och försöker ha lite koll ifall nåt händer. Men icke Nån som vet? :)

Vi förutsätter att förlossningen har gått bra utan komplikationer. Hur länge måste man som mamma vara hemma med bebisen? Jag har varit hemma med barnen ett par år nu. Har inte arbetat pga olika personliga anledningar. Har påbörjat lite studier nu under graviditeten så jag kan fortsätta med dom även sen när bebis har blivit lite större. Helst skulle jag vilja ha ett arbete och ev ta studierna på sidan om. Jag vill ta tag i livet helt enkelt, för min egen del. Igår ringde det en kvinna och erbjöd mig ett sommarjobb jag sökt tidigare. I min iver tackade jag ja på en gång. (nämde inte för henne att jag är gravid). Bebis är beräknad innan tjänsten börjar och hinner kanske bli 1 månad gammal innan jag ska börja jobba. Jag och min man har pratat fram och tillbaka och han är mer än gärna pappaledig under den här perioden (6 veckor). Jag ser egentligen inga problem med detta, mer som möjligheter för min egna del. Jag har dock fått en hel del påhopp från en person jag nämde detta för. Att jag är egoistisk som inte ska vara hemma med bebisen. Hur jag ska sköta amningen då inte pappan kan det etc..Nej han kan så klart inte amma men han kan ge precis samma kärlek och omsorg som vilken annan människa som helst kan! Är det fel av mig att börja jobba 6 veckor när bebis är 1 månad? MÅSTE JAG vara hemma med den? Tar gärna emot tips om hur vi löser detta på bästa sätt Sen vill jag bara tillägga att det här erbjudandet betyder väldigt mycket för mig. Det handlar inte om att jag inte vill vara hemma med bebisen. Inga påhopp om detta tack

Satt och åt frukost och tyckte något smakade väldigt konstigt. Jag vet att andra saker har smakat illa bara ändå under graviditeten så jag åt på. När jag var inne på smörgås nr 2 såg jag att det var mögligt!! Ville bara spy då jag blev äcklad. Min fråga är nu, är det farligt att äta det? Kan det påverka bebisen på något vis? jag har inte känt mig annorlunda och känner mig inte döende iaf :P bara tanken och vetskapen av möglet som får hjärnan att spinna runt

Min dotter på 5 år kan inte låta bli att bita och pilla på naglarna. Fasst det inte ens finns en liten bit kvar att pilla bort så fortsätter hon, ända tills det blir sårigt :( Hon tycker självklart att det gör ont och försöker gömma händerna för att jag inte ska se. Jag har aldrig blivit arg, bara försökt prata med henne om detta. Det bara kommer när hon tex blir nervös eller kanske bara sitter och tittar på en film. Jag påminner henne när jag ser och då brukar hon lägga händerna bakom ryggen, ler och säger att hon glömde bort. Hur får man bort den vanan?