Behöver veta om någon känner igen sig eller vet vad det kan vara, om det är mens eller inte. Fick MA tidigt i mars, blödde i två veckor, började ta gravtest och ägglossningstest typ direkt efter. Var på kontroller där läkarna inte såg nåt konstigt och det fanns inga rester kvar.  Gravtesterna blev negativa och strax efter började jag få positiva ägglossningstest. Jag och sambon låg då då vi inte vill vänta utan vi vill börja försöka direkt igen. Idag började jag blöda, vilket jag antar är mens. Men mensen ska ju inte komma 1-3 dagar efter ägglossning. Jag blöder dessutom extremt lite, väldigt mycket mindre än en mensblödning. Så nu är jag väldigt förvirrad. Är detta mens? Ljög ägglossningstesterna? Någon med erfarenhet eller har några idéer? 

Hej! 

För några veckor sedan drabbades jag av en MA, skulle ha varit i vecka 10 när jag fick veta att fostret dog någon gång runt vecka 8. Detta tog väldigt hårt på mig där och då men jag trodde jag var över det värsta nu. 

Nu har jag fått första ägglossningen efter missfallet och jag är förstörd inombords pga att det inte kommer bli nåt denna gången. Nu måste jag vänta minst 1 månad till innan jag ens har en chans att bli gravid igen. Trodde aldrig att ägglossningen skulle påverka mig såhär mycket, att jag skulle bli såhär ledsen. Just nu känns ägglossningen bara som en käftsmäll och som ett hån, som att någon säger "haha du blev inte gravid den här gången heller!". Vet att 1 månad till nästa chans inte är jätte långt men just nu känns det som en evighet och bara tanken på att jag måste gå igenom en mens tills dess känns brutal (ytterligare en påminnelse om att jag inte är gravid). Jag hade verkligen en sådan förhoppning om att vi skulle lyckas bli gravida vid första ägglossningen (har tidigare visat sig att jag blir gravid väldigt lätt). Men vi har inte fått till några försök och nu, när jag faktiskt har ägglossning, så har sambon inte varit på humör. Att man inte är på humör händer ju alla och är absolut inget jag håller emot honom men jag blev så knäckt av att han känner så precis vid ägglossningen, när vi faktiskt har chansen till att bli gravida. 

Allt jag vill är att få det där plusset och nu känns april som en bortkastad, värdelös månad och jag vill bara ha maj nu så vi förhoppningsvis kan försöka igen. Jag har försökt prata med sambon om detta men han förstår inte alls. Han vill ha ett syskon till vår 22-bebis men visar inget större intresse till att vilja vara med och planera. Så var det med första barnet också, det var jag som fick ta reda på vad man bör undvika, vilka kosttillskott man bör äta och hur jag låg till med ägglossningen. När jag berättar att jag har ägglossning så reagerar han inte alls och visar inget intresse av vilja vara med på planeringen till ett syskon. Han pratar ingenting om missfallet, om syskon eller sådant utan det är bara jag som gör det. När jag frågar om han vill att vår bebis ska få ett syskon så säger han bara "ja, det vore roligt/mysigt". Jag har liksom börjat tvivla på om han faktiskt menar det då han inte visar att han faktiskt vill, det känns som att han säger det bara för att det förväntas av honom. Det var samma sak när vi väntade första barnet, jag fick ta reda på allt, googlade om bebisen, om vagnar, om mat, om kläder mm. 

Jag antar att jag bara känner mig väldigt ensam i mina tankar och funderingar och hoppas på att kunna hitta någon som varit med om liknande och möjligtvis kan förstå känslan. 

Hej! Jag har fått veta att min moderkaka sitter väldigt långt ner, inte så den blockerar men nästintill. Hade den suttit ytterligare några milimeter lägre hade den blockerat så det är verkligen på gränsen. Barnmorskan som utförde ultraljudet där dom såg detta sa bara att det kanske kommer bli snitt när det är dags men hon sa inget mer. När jag nu googlar på lågt sittande moderkaka får jag fram massa information om att man inte får ha sex, inte får anstränga sig för mycket och att vissa till och med blivit sjukskrivna då det är vila som gäller. Stämmer det här? Någon med erfarenhet av det? Tycker det är konstigt att barnmorskan som gjorde ultraljudet i så fall inte sa något om det.

Som titeln säger, när i graviditeten började ni gå upp i vikt? Läser i alla appar/hemsidor och nu börjar kroppen lagra extra mycket fett och nu behöver man vara försiktig med vad man äter men jag har istället gått ner i vikt. Att jag gått ner i vikt är inte jätte konstigt i sig då jag mått väldigt illa men blev så nyfiken hur det varit för er andra och när ni märkt att vikten ökat?

Hej! Jag har så länge jag kan minnas haft stora sömnproblem, jag har lärt mig leva med det och det har ju tidigare bara påverkat mig själv (har gett upp lite på att hitta nåt som hjälper för har verkligen försökt). Men nu när jag är gravid så funderar jag på om det påverka fostret att jag inte sover ordentligt? Inatt tex sov jag endast ca 1 timme 🙁 jag kan vara jättetrött men ändå kan jag inte somna. Någon som vet om det kan vara farligt för fostret?

Som det står i titeln så mår jag nu så pass illa så jag får inte i mig någon mat. Inte ätit riktig mat på över en vecka, det enda jag får i mig är rostat bröd med smör, lite yoghurt och isglass. Har varit i kontakt med min läkare som skrivit ut medicin som jag kan hämta imorgon så jag hoppas verkligen den hjälper. Jag har nu börjat bli orolig och att det är skadligt för fostret att jag inte ätit någon riktig mat på så länge, någon här som vet något om det? När kan det bli skadligt för fostret när mamman inte äter ordentligt?