Vi har en 7 åring som skall bli storebror när som helst. Jag har blivande storebror från ett tidigare förhållande men min sambo och pappan till bebisen i magen ser honom som sin egen. Vi vet ju att bebisen kommer bli uppvaktad av många när den kommer. Storebror har själv fått köpa något när han bett om det till bebisen för han är så exalterad. Han har varit involverad i de flesta inköp. Men så slog det oss att vi vill köpa något från bebisen till storebror. Inte för att det egentligen är nödvändigt men det känns mysigt. Vi vill aldrig att storebror skall känna mammas nya familj (ingen risk) men vi vill verkligen involvera honom direkt och att han skall känna att det är hans tid med. Egentid med oss kommer storebror få av oss båda med upplevelse. Vi är väldigt aktiva så redan nu. Vi har planerat in en hotellövernattning för mig och honom vart efter. Har man haft mamma ensam i 7 år så är det viktigt att få fortsatt sån tid någon gång. Bland annat. Men vi vill när storebror kommer på BB och träffar bebisen skall få något. Något från bebisen. Något som är minnes grej som någon boken eller ett halsband. Inga leksaker som "förbrukas" utan det ska vara något som storasyskonet alltid minns. För fotbollskort och annat fås ju hela tiden. Det ska heller inte vara en sak som hamnar i hyllan, som någon prydnadssak som en 7 åring ändå inte uppskattar idag. Utan någonting som kan användas men alltid minnas. Har ni några förslag? Det skall passa en 7 åring. Ingen upplevelse, ingen pryl som bara skall stå och damma och ingen leksak. Först tänkte vi någon cool poster, tavla, eller något smycket men smycket till pojke är svårt. Klocka har han två stycken. Ja, bomba med några förslag som kan passa.

Bebisen mår bra i magen men under denna graviditet är magen jättekall! Jag fryser inte. Jag vill gärna ha magen utan kläder så jag drar ofta ner byxorna eller lyfter upp tröjan. Och tar jag på magen är den iskall! Någon som varit med om det? Tycker det är lite roligt hur graviditeter kan vara så olika! Vilket fenomen. ☺️

Min förra graviditet kände jag fladdret tydligt i v 16. Denna graviditet har jag moderkakan i framvägg och ännu inte känt fladdret! Dock så är jag osäker om bebisen ännu gjort avtryck i min mage med sparkar! Hihi. Men ibland känns det lite mer som buffande? Antingen är det magen eller tarmarna som spökar😁. Eller så är det så att bebisens har sparkat ett tag, föaddrat. Och jag inte känt det och nu övergått till lite buffande. Hur har det varit för er med sparkarna i magen när ni haft moderkakan i framvägg? I början alltså!

Jag har ljust, ljust hårigt fjun på magen! Min graviditet ser helt annorlunda ut en min förra! Jag mår illa och kräks och hårig mage! Hihi! Hade ni några förändringar eller beteende när ni väntade en tjej eller kille? Bara kul att gissa lite framåt! Hih

Jag har för knappt 2 veckor sen gått på tjänstledighet från mitt jobb, denna vecka började jag studera och helgen upptäcktes det med hjälp av små stickor att vi väntar en bebis! Jag är så dålig i min graviditet att jag förmodligen inte kommer kunna studera vidare. Men jag tänker längre fram nu än just idag. Vad händer om jag blir sjukskriven? Jag har inte fått CSN ännu! Måste jag avbryta min tjänstledighet och sjukskriva mig? Eller avbryter jag studierna och sjukskriver mig? Tänkte på sgi osv. Plus att jag har hunnit studerat två dagar snart! Kan man avbryta studier och tjänstledighet för sjukskrivning? Jag tänker såhär, blir jag sjukskriven tvingas jag hoppa av skolan pga att jag inte är närvarande för att klara kursen. I och med det måste jag ju återkomma till mitt jobb, avbryta min tjänstledighet. I samma veva meddela att jag är sjukskriven? Det känns så krångligt just nu. Och vem ska betala de första 14 dagarna. Försäkringskassan för att jag är studerande eller tvingas jobbet göra det för att jag tvingas hoppa av studierna och återta min tjänstledighet? Ska på ultraljud imorgon och hoppas allt är bra med bebisen iaf!! Det är huvudsaken!

Vi planerar att bli gravida. Jag har förut haft lätt att bli gravid. Vägde iofs mindre, var yngre, ny man nu och inte hade jag det lika stressigt då som nu. Men sen jag tog ut min kopparspiral var mensen helknäpp ( aug)... Provade ägglossningsstickor - nej jag träffade nog aldrig rätt dag med stickorna och blev stressad med det. Det tar sin tid och vi har väl inte gökat rätt så att säga men känns som att så fel ute har vi väl inte varit. Skit samma. Men nu fick jag mensliknande blödningar förra torsdagen alltså 26/11 - lite blod men blöde lite varje dag, tillräckligt för att tycka det var första mensdagarna. Men det där supermensdagarna kom inte!!! Förrens i helgen! Men bara i en knappt dag, har annars två såna dagar. I vanliga fall brukar mens avta en eller två dagar efter jättemensdagarna men jag blöder än. På torsdag har jag nog blödigt i två veckor. Nu vet jag inte om jag haft regelbunden ägglossning under hösten men ska man räkna från första mensdagen när ska vi göka då? Nu tänker jag att jag måste sluta blöda innan det blir barn men i vanliga fall vilken dag måste vi börja göka för att få till det? Vi ska ligga varje dag för att inte missa denna gång. Haha. Men det är ju inte alltid så att man har lusten. Slutar jag inte blöda närmsta två dagarna kommer jag ringa BM iaf för mensen var sig inte alls lik denna gång. Först misstänkte jag ett missfall men stickan visade negativt och sen började jag blöda dagen efter. Om jag nu i vanliga fall blöder i 5-7 dagar, mensens första blod var 26/11 ( om det inte finns någon annan förklaring varför jag började blöda) och jag borde slutat blöda i torsdags den 3/12 (senast) +-. När ska vi ligga då? Egentligen vet jag allt det här men vi får inte till det just nu. Sen är det ju inte många dagar vi har försökt! Ja eller månader så is i magen egentligen. Och jag vet ju inte i ärlighetens namn om ägglossningen är regelbunden just nu. Hjälper ni mig? Jag har blivit så förvirrad! Enligt kalendern borde jag ha ägglossning runt datumet 12 december om jag har ca 30 dagar mellan mens. Sen är det ju inte säker ägglossningen ligger exakt efter det, kanske har ägglossning 10 dagar efter eller 16 dagar efter. Bara jag slutar blöda?! Jag kanske inte ens hade mens den 26/11. Det kanske var någon annan blodorsak eller ja?! Vad vad det nu kan vara! Jävla system som inte vara funkar som man vill och gör som man tänker. 😂

Mitt barn hoppar gärna frukost. Jag har försökt med allt men får inte i honom tillräckligt. Drickyoghurtar, mackor, rester, frukt och vad man en kan erbjuda till frukost. Han har alltid varit svår med frukost. Så jag skickar mer extra frukt och enligt hans önskemål några riskakor. Jag hatar riskakor och alltid undrat hur föräldrar kan ge sin barn det. De är inte särkilt nyttiga. Jag har funderat länge på vad jag kan erbjuda honom i stället. Och idag stod det ju i tidningen om riskakor och det var ännu en sak som påförde riskakeförbud hos oss nu. Tyckte de redan var onyttiga men det där var droppen. Jag måste komma på något som är mer mättande genom att han gärna hoppar frukost men också är enkelt att äta. Jag funderar på att göra hemma gjorda "barsliknande" mellis snacks. För han kan inte stå sig på frukt och C-vitamin till lunch och behålla energin. Vad skickar ni med era barn? Bara frukt? Har ni några förslag på idéer? Eller är smörgås ett bra förslag? Kanske recept på barnvänliga bars som man kan laga själv?

Det är något fel på mitt barn, alla andra verkar ha en sådan åsikt. Jag blir så ledsen. För det första så tog de inte särskilt bra hand om honom på första dagis avd, på den andra uppmärksammades det 2-3 år senare och berätta att han hade det svårt i gruppen och ibland svårt att förstå. Han brister i koncentration och den sociala koden men inget mer än så. Vi har jobbat hårt och intensivt och han blev på sluttampen en ganska populär kille. Dags för förskoleklass och frita. För det första berättar jag beskymmret och jag är nervös att han inte kommer ha det lätt på kompis biten och att jag är rädd för mobbing. Han kommer ensam till en ny stad. 3 dagen berättar läraren att han hade svårt att vänta på sin tur vi fotbollen och att de andra blev irriterad på honom, barnen. Man målar då delvis ut min son genom att säga till honom. 3 dagen kommer första klagomålet, och i deras ögon låter det som en jättegrej. Vi för diskussionen hemma att man är en bra kompis och art man ska vänta. I fredags hände tydligen en incident då min son sagt något taskigt. Inte okej!!! Men sällan han startar något. I dag. 6 dagen tar läraren mig åt sidan. Han sa inte en positiv sak. Du vet vi ser ju det du och dagis prata om, vi se ju det. Och Glömmer räcka upp handen, väntar inte på sin tur, pratar rAkt ut, svårt mer koncentrationen, glömmer lätt, leket dåligt med de andra barnen. Han blir väldigt på de när han tar kontakt. Då säger jag, att jag sett honom mycket ensam. Ja, det är för att han blir väldigt på de. Jobbar man inte på det direkt att den killen som kommet helt ensam som har svårt att ta kontakt socialt att han blir involverad i andras lek med stöd. Och får kontakt med barnen. Istället går han ensam eller med någon lärare. Och det är hans 6:e dag. Jag är så förtvivlad. Det är liksom inget fel på mitt barn. Han har bara lite svårt att läsa av situationen, koncentrera sig och ta kontakt på rätt sätt. Han är en busig, ivrig och över glad kille som absolut gör fel som alla barn. Varje dag har jag fått pratat förstånd med honom om vad han har gjort för fel. Och även hans lärare och sen barnen som inte riktigt känner honom och låter honom vara med. Varje dag har jag fått ta klagomål om många saker som är precis som vilken 6-åring som helst eller petitess grejer. Jag är så ledsen att alla i världen får mig att skämmas för honom när jag egentligen inte är annat än stolt äver denna lilla empatiska person han är. 6 dagar av rent klagomål. Man ger honom ju inte ens chansen eller rätt verktyg när man redan är informerad att han har det lite svårt. Han har inga syskon så många grejer blir lite svårt mer så där naturliga saker som man lär sig när man är fler. Men jag är så ledsen att jag känner att dom känner att det bara är fel på honom när han försöker så mycket. Och vi hjälper honom med så mycket vi kan. Men vi kan inte skydda honom när vi inte är på plats. Eller tillrättavisa honom. Kul skolstart för min son först skolan som klaga, sen kommer klasskompisarna och liksom inte involverar honom och sen kommer föräldrarna och uppmanar honom och tillrättavisar honom. Bara klagomål. Inget positivt. Ingen positiv skolstart för honom. Jag har fått tagit upp saker varje dag efte jag hämtat honom. Han själv känner sig ensam och i hans ögon lyser förtvivlan gör jag inget rätt, jag försöker ju så. Ändå är han som vilken 6 åring som helst. Lite mer intensiv, svårt med koncentration och lite av den sociala koden. Och andra får mig att skämmas för vad jag är som stoltas över. För det är inget fel på ungen. 6 dagar av kritik! Han kan ju verken vara det första barnet som är så eller det enda. Så fruktansvärt ledsen.

Hej. Jag har haft min kopparspiral sen oktober 2012. Första året hade jag ingen mens alls. Men det berodde på min livssituation med nytt jobb, tragedi i familjen X3 och en separation. Fick min mens men blev lite oregelbunden. Vinter/Våren 2014 dofta inte underlivet lika gott längre. Misstänkte att det berodd på att jag haft flera partner under en kort period. Sprialen trivs ju inte riktigt med det. Träffar min blivande sambo och mensen blir regelbunden och 28 dagar i mellan. Inte haft 28 dagar på många år utan mer 35 dagar i mellan. Men hösten 2014 börjar jag blöda vid sex. Jag får lite ondare också. Får helt plötsligt mellanblödningar med. Gör alla sexsjukdomarstest- negativt. Gör cellprov - inget där heller. Frågar om bla baktriell vaginosis. Jag är fräsch där nere och de misstänker absolut inte det. Frågar hur jag ska göra med spiralen, om jag ska ta ut den för jag blöder, ska den ersättas, sitter den fel? Får rådet att den verkar sitta bra och att jag kan behålla den. För en och en halv vecka sen börjar jag blöda - mens? Nja. Var det verkligen dags? Nej. Ja, kanske. Nej. Det är för lite men jag blöder i flera dagar fast lite lite. Får mens idag. Tror jag. Det skulle stämma i sånt fall. Ovasett det så vill jag fråga hur jag ska göra. Jag känner att jag vill ta ut spiralen. Min pojkvän tycker det är okej och vi är medvetna om vad kan hända. Men har någon mer råkat ut för blödningar efter sex och ibland annars med med spiral? Ska jag ta ut spriralen? Vi kanske börjar fundera på att göra barn detta år/ hösten/ vintern. Men jag vill inte gå utan skydd. Ska jag verkligen börja med hormon p-piller för knappt ett år? Ska jag behålla spiralen ett par månader och försöka stå ut? Vet att det finns kondom och det blir väl ett alternativ med men jag vill ändå helst behålla spiralen eller börja med p-piller men känns så meningslöst att börja med piller och spiralen vill jag ta ut nu för att jag blöder annars hade jag behållt den. Jag hatar att jag börjat blöda för jag trivts så bra med spiralen men vi vill inte ha barn idag. Har ni haft sex blödningar och mellan blödningar med kopparspiral? Och började det efter en längre tid? Det är väl bara att plocka ut den och knipa igen eller köra med kodis. Men varför blöder jag??? Kan det inte bara sluta så är det frid och fröjd. Men på gått för länge nu så vill prova att ta ut den, "läka" men ska jag då börja med piller?

Jag har börjat blöda lite vid samlag så jag åkte till gyn gör att kolla allt. Spiralen, cellprov, klamydia med mera. Klamydia testets svar skulle dröja ca 2 veckor.