Håller på att bli galen här hemma, min son som fyllde 2 år nu i mars är som förbytt, han slåss och bits när han inte får som han vill får väldigt lätt stora utbrott och försöker man närma sig honom under ett utbrott så blir det hela bara värre. Hur ska man hantera den här trotsen? Vad kan detta bero på? Kan säga att hans tal har börjat komma igång men mycket är fortfarande otydligt! Mvh en mamma som i vissa stunder bara vill slita av sig håret :)

Idag plussade jag efter bim+4 och jag är jätterädd. Dels för att jag just nu lider av panikångest och ångest överlag. Jag medicinerar för detta och vet inte hur jag skulle må om jag fick sluta. Dels har vi inte ekonomin just nu de går precis ihop nu och då blir de ju värre sen när jag isåfall går på manmapenning. Den främsta anledningen är att jag är så himla rädd för hur en eventuell graviditet ska påverka min son som är 20 mån om jag mår ännu sämre hur ska jag då kunna ta hand om sonen på bästa sätt? Och det är min största rädsla, jag känner mig inte redo för ett till barn egentligen skulle nog behöva jobba bort mycket av min ångest innan vi skaffar ett syskon men är samtidigt så rädd för att göra abort, att jag ska må sämre även av det. Jag vill ju skapa bästa förutsättningar för ett eventuellt barn till och jag känner inte riktigt att jag är där nu, hjälp!! Känner mig helt förvirrad..

Hej alla kära mamas där ute! Har ett litet problem! Min son som snart är tre månader ääääälskar att sova antingen på sidan eller ryggen! Vet att rekommendationerna är att bebben ska ligga på rygg men när jag lägger honom på rygg så sover han väldigt hackigt, hur gör ni? Tillåter ni era bebisar sova på mage, eller har ni något knep? Vad anser ni om rekommendationerna?