Har en dotter på 2 månader som jag helammat. Nu har jag dock fått problem med min ångest igen (hade panikångest innan graviditeten) eftersom jag kände ingen symptomen denna gång tänkte jag ta tag i saken innan det går för långt och menade att börja med medicinering igen och har därför de sista 3 dagarna gett dottern något mål med ersättning istället då jag först tänkte vänja henne vid den innan jag börjar medicinering. Men nu är det så att vi båda gillar amningen, det svider i mammahjärtat de få gånger jag gett ersättning även fast hon tar den, får nästan ångest av att inte amma henne då jag velat amma tills hon iaf är 5-6 månader helst.. Någon som har erfarenhet av medicinering av antidepressiva och amning? Jag vet ju sen tidigare att man blir väldigt dålig av dem när man precis börjat och då borde ju bebis påverkas om det går över i bröstmjölken, eller?! (Är en klass C medicin jag ätit tidigare) Givetvis vill jag slippa ångesten men samtidigt vill jag fortsätta amma då det betydelse himla mycket för mig. Är det dumt att prioritera amningen istället? Jag blir så förvirrad och känner mig hemsk om jag väljer bort amningen.. :(

Har en liten bebis som är i den s.k 5 veckors fasen. På morgonen och dagarna är allt bra, men runt 16-17 tiden, fram till 22-00 då hon somnar för natten, (nätterna är dom vanligt, med god sömn och endast vaken då hon vill amma.) blir hon så ledsen å gnäller nästan hela tiden. Ingenting duger eller är nog bra, det enda som fungerar gör tillfället är att ligga och kramas hårt i min famn varvat med små korta stunder med amning. Det svåraste är att jag inte ens kan lämna henne i vagnen i 2 minuter för att kunna rasta hundarna utan att hon gråter. hon är verkligen jätte mammig! Hur var era små i den fasen? Hur länge varade den för er och hur gjorde ni för att få dom någorlunda nöjda?