Har ammat 1 v med amningsnapp pga att bebis hade dåligt tag i början och var lite trött av viktnedgång. Det har funkat jättebra för matintaget och bebis har tagit ikapp och förbi startvikten och blivit mer aktiv. 

Upplever dock att bebis får i sig en del luft med nappen och skulle gärna slippa mecket med den själv över tid.

Hur har ni gjort som lyckats öva bort den igen? Det är ok om det tar tid, amningen funkar ju rätt bra med den även om vi nog måste rapa mkt mer. Och finns ni som ammat barn länge med napp? Hur gjorde ni för att inte svälja luft?

Tips sökes på hur ni fick igång en amning innan mjölken runnit till för er?

Bebis har bra sugtag på finger och får tag om bröst ibland men när det inte kommer mjölk blir bebisen bara skogstokigt arg och släpper och vägrar försöka vidare.

Hur gjorde ni? Testat några olika grepp men det är nej på alla när det bara är den här första råmjölken.  Har handmjölkat  till sked med och det är ju bra för bebis men det kommer ju då lite åt gåmgen och det känns inte nog för riktig mättnad. 
 

Hur löste ni andra det??

Någon som genomgått vaginal förlossning där ni blivit igångsatta, efter tidigare kejsarsnitt, och det gått bra - alltså att det inte slutat i nytt akutsnitt?

Vill ha positiva historier!!!

Behöver PEPP. Är bara öppen 1,5 cm enligt överburenhetskontroll. Nån som fick veta att ni var ungefär så och att det sen gick fort? Behöver verkligen solskenshistorier, känns som bebisen ALDRIG kommer komma….

SNÄLLA peppa mig. Andra barnet och BF +5/6 (har velats lite fram och åter). Jag ORKAR INTE MER. Är så enastående himla trött, sover typ 4 h per natt för att absolut ingenting är skönt och jag vaknar hela tiden. Konstant toanödig, lite småillamående, kan inte få i mig mkt mat heller. Mängder och åter mängder av smärtlösa sammandragningar men där hela magen blir stenhård ett i ett i ett så det nästan är konstant. Ett tryck nedåt och ilningar när jag går så det är obehagligt.

Kan nån som varit här bara SNÄLLA peppa och säga att ni hade såhär och att det sen gick fort och plopp, bebis var ute? Är så trött på detta att tårarna är nära.

Gick över jättelänge med första barnet med, längre än man får som standard, och hade en jätteutdragen förlossning som slutade med akutsnitt och dåligt mående så jag ser ju bara skräckscenarior att upprepa den framför mig nu med. 

Har nån råkat ut för att ni på RUL fått höra pojke men att det var en flicka som föddes sen?

Fick besked idag att NIPT inte kunde analyseras pga för låg fraktion bebisDNA. Måste ta om det.

Nån annan detta skett för? Fick ni resultat andra gången? Mår SKIT av nervositet att det skulleindikera att nåt är fel på bebis…

Är i v 6+5 idag och upplever att mina symptom jag haft är poff borta?!? Har mått rejält illa på morgnar vilket försvann igår ( igår em fick jag dock gå in på toa och kräkas lite). Men inget morgonillamående och inga ömma bröst?!!?! Nu är jag bara trött och har helt tappat all kondition. SNÄLLA nån som haft så där det gått väl? Har ett par tidiga MF i bagaget och ett barn, men mina MF var tidigare och då hade jag aldrig fått starka plus vilket jag haft denna gång. Har VUL senare i veckan men vill få något lugnande ord innan dess…nån där symptomen försvunnit typ nu men bebisen mådde bra? Vill bara se ett litet hjärta slå…

Någon fler som haft så och varit gravid? Har sen ÄL haft som ett sug runt blygdbenet och livmodern och igår på äl+8 fick jag som mer tydlig mens/molvärk pver blygdbenet. Testade imorse på äl+9 men inget plus… Positiva historier sökes, vill så HIMLA gärna vara gravid….

Jag vet att man inte kan säga något direkt så tidigt som 8 dagar efter ÄL och att PMS och gravidsymptom ofta är identiska. Men har någon känt av en ökad emotionalitet typ 5-6 dagar innan BIM och sen varit gravida? Jag reagerar ofta så på PMS-hormon men kan det även vara ett gravidtecken? Känner mig lite nedstämd och samtidigt hoppfull liksom, dvs känslosam. Vill inte att det ska vara PMS ;).