Hej alla! Min son är 2 år och 9 månader och vi har pottränat sen i somras, dock känns det som om vi har kört fast nu och jag vet inte hur jag går vidare. När han är utan något hemma (blöja och kalsonger) vet han precis vart han ska om han ska kissa. han kissar nästan aldrig medvetet (ibland hinner han inte) på golvet utan går till pottan och kissar. bajsar vill han bara göra i blöjan än så länge. när man tar på kalsonger och byxor går han inte på pottan utan kissar. min fråga är nu, hur kommer vi vidare? han verkar oberörd när han kissar i byxorna, på förskolan säger det att han inte vill gå på pottan när de frågar och det vill han aldrig hemma heller utan går självmant. tar gärna emot massa tips! :) sorry om texten är lite osammanhängande, amningshjärnan skrev ^^
Seml
Har du några frågor till Seml?
Logga in för att kunna fråga Seml frågor publikt eller anonymt.
Börjar bli sjukt rädd och orolig över förlossningen! Har BF om 3 dagar och har aldrig innan känt mig rädd eller orolig utan mer förväntansfull och inställd på att det kommer göra ont som fan men att allt kommer gå bra. Nu när jag är så sjukt nära har mitt tankesätt vänt totalt. Jag känner mig extremt rädd för smärtan, ev bestående förlossningsskador, kommer sambon tycka att jag är attraktiv eller bara tjock och ful efter...har till och med börjat oroa mig över att att jag eller bebis eventuellt inte överlever eller tänk om bebis inte är frisk. Kommer jag då knyta an till honom? 😔 varje gång jag känner en sammandragning eller något annat "tecken" så blir jag så orolig över att det är igång. Jag vet inte hur jag ska hantera det här. Jag känner liksom att jag inte vill föda för jag vill inte ha ont och jag vill inte skada mig men samtidigt vill jag verkligen träffa våran son såklart som jag verkligen längtar efter. Får ångest av att tänka på förlossningen och blir så förbannad över att jag inte känt mig rädd innan så jag kunde krävt ett snitt. Känns så tråkigt att gå runt med rädsla och så kommer det säkert göra ondare för att jag inte kan slappna av. Min sambo säger att vi ska "ta det när det kommer" men jag är fan inte nöjd med det svaret för "det" är ju snart här! Sen så är jag sjukt nojjig över att den lilla kommer på julafton...ingen biggie för mig men varenda en har sagt åt mig att knipa ifall det skulle börja då, känns bara som att alla blir besvikna om han kommer då 😔Ville bara få ur mig lite, sambon kan ju inte riktigt sätta sig in i det här vilket jag kan förstå...😔
Nu testar vi igen (3e gången jag försöker skapa en tråd!) Det är såhär. Jag är gravid i vecka 38 och upptäckte idag något konstigt. Det kommer blod ut mitt ena bröst! Det är enstaka droppar blandat med bröstmjölk ut typ 1 kanal i bröstvårtan. Inget som gör ont eller så men lite orolig blir man ju. Vågar inte googla för där borde jag väl dött för länge sen, men jag tänkte kolla om någon här upplevt något liknande? Eller vet någpt om det? Tex är det vanligt? Händer det många Osv? :) håller tummarna för att någon vet nåt!
Var dom aktiva eller filbunkslugna? Min bebis tillhör inte den aktiva typen vilket gör mig lite orolig eftersom det står ibland i dom där gravidapparna osv att "nu är det en väldigt aktiv period för bebis" men inte för min 😔 Han trycker mest på mig (om ni förstår) men inga riktiga sparkar liksom. Jag känner att han rör sig då och då under dagen medan de flesta andra verkar känna sina barn hela tiden tycker jag! Och kvällar/nätterna är han oftast helt stilla, ska dom inte röra sig mest då? 😶 BM säger givetvis att detta är "helt normalt" och hjärtat osv har låtit fint varje gång men jag känner mig orolig över att något annat är fel på honom...kan tillägga att det varit såhär nästan hela graviditeten. Hur hade ni det? Finns det fler som haft väldigt lugna bebbar? 😊
Hej! Jag tänkte bara höra om det är någon annan som haft detta? Det är typ små ilningar långt nere i magen som går neråt underlivet. Inget tryck eller så och det gör inte ont heller utan känns bara lite obehagligt. Googlar och då står det att de ilar när bebis fixerar sig men det kan han ju inte göra än då jag bara är v 22 😐 borde jag vara orolig?
Hej! Jag är superförkyld och har hostan from hell och behöver hostmedicin. Jag har kollat med bm och läkemedelsrådgivning/sjukvårdsrådgivning som säger att man inte ska ta cociliana. Fine, den är ju endå besläktad med morfin tänker jag. Googlar efter lite altertiv där jag hittar artiklar från andra forum som säger "jag fick cociliana av min läkare när jag var gravid", dock gamla artiklar så det kanske kommit nya rön nu. Men iallfall, jag vet fortfarande inte vilken hostmedicin jag ska köpa och läkare hinner jag inte gå till då jag ska resa imorgon. Så jag tänkte höra, ni som varit sjuka under graviditet, vilken hostmedicin har ni tagit? :)
Hej alla :) Jag är ny här och har läst mycket trådar och man verkar få så bra svar och stöd härifrån av er så jag tänkte efterlysa lite tips. Jag är gravid i vecka 9 med den första och är superlycklig men har svårt att acceptera att kroppen förändras. Jag är van att träna och åt innan jag blev gravid 3 mål om dagen med lite kolhydrater. Sen jag blev gravid så äter jag nästan dubbelt så mycket och sen 2 veckor tillbaka har jag tränat 1 gång. Jag är alldeles för trött för att träna eller käka lågkolhydratdiet och jag får ångest varje gång jag ätit och inte rört på mig. Min sambo fick trösta mig nästan hela eftermiddagen för att jag va så ledsen över detta. Jag har läst att man som gravid klarar sig med ett extra äpple per dag utöver ens vanliga kost, men hur kan det stämma när jag måste äta 6 gånger om dagen?! Sitter hungern i huvudet?